I det som fanns kvar av borgen fanns museum och servering. mellan borden spatserade en påfågelhanne med sitt harem omkring och det fanns en del vackra växter  där också.

Det fanns inte mycket kvar av borgen men utsikten över stan var fantastisk. Bron över Tejo påminner om Golden Gate i San Fransisco och på andra sidan reser sig en exakt kopia av Kristusstayn i Rio de Janeiro

Inget särskilt bra foto, men det var faktiskt lite disigt över vattnet.

"Ta på er bekväma skor!" uppmanade oss guiden före avresan och det var nog klokt. Vårt första mål i Lissabon var  den äldsta stadsdelen Alfama och moriska borgen Castelo Sao Jorge, dit inga bussar kan köra upp. Eftersom medelåldern på oss resenärer var närmare 100 är 50, gick det inte precis med raketfart uppför de branta och vindlande gatorna. Men vi tog oss upp i alla fall - om än med viss möda och transpiration

Lena flög hem till Stockholm tidigt på lördagmorgonen och vi följde med gruppen på en utflykt till huvudstaden.

Stan har ett vackert läge på sju kullar vid floden Tejos utlopp i Atlanten. Gatorna är alltså backiga

MiML är mycket förtjust i kyckling så på kvällen gav vi oss iväg i taxi till en restaurang i Cascais, som är berömd för dina goda kycklingrätter. Dit kom också en av Lenas söner, som är bosatt i Portugal. Det blev en mycket lyckad kväll!

På menyn stod suveränt god träkolsgrillad kyckling och därtill ett milt och fylligt rödvin. Avrundat med kaffe och konjak. Se där en riktig festmåltid - och vi satt utomhus hela kvällen!

Klart vi skulle besöka Europas största Casino, när vi ändå var i Estoril - även om vi inte är några spelare. Casinot öppnar kl.15 och har öppet till 03 på natten. Puh! Det finns ingen uttalad klädkod, men vår guide påstod bestämt att det finns en outtalad klädkod. Den märkte vi inte mycket av när vi travade in genom de stora glasdörrarna. De enda som var rikigt strikt klädda var personerna som jobbade där. Men det kanske var annorlunda senare på kvällen.

MiML hade ett rejält skavsår på ena stortån, därav sandaler i denna miljö

På hotellrummet stod nu ännu en vinflaska och en liten fruktkorg med åtföljande mailbrev! Dotter Maria hade mailat till hotellet om hjälp för inköp av vin och frukt, som hon ville betala. Ett mycket vänligt mail kom tillbaka, där man gladde sig åt att ha en jubilar på hotellet och självklart skulle ordna något - helt utan kostnad.

Jag kan lugnt påstå att "Mr Uffe" uppskattade den gesten