Hej igen alla go'a beöskare! Och än en gånga tack för alla trevliga kommentarer. Som sagt kommer jag int6e att svara individuellt härifrån - Barnbarnes lilldator är mycket behändig men tangenterna är naturligtvis också små, så det blir lite petigt att skriva och många felskrivningar. Lätta att trycka till två tangenter i stället för bara en.

Brasilianska aftonen blev ju lite firande i förskott 0ch var en trevlig tillställning. Och maten var mycket god - brasisliansk med portugisiska influenser. Vinet var fråjn Portugal *fniss*

Tillbaks på rummet möttes vi av et flaska vitt vin och en bukett vita liljor och medfäljande brev. Födelseedagsahälsningar från rum 312. Vi gissade på att någon i ressällskapet ville överraska. Gick till de4t rummet och knackade på - och där stod vår vän Lena! Vi visste ju att hon skulle komma på själva födelsedagen för att avsluta sin månadslånga Portugalvistelse tillsammans med oss. Hon bjöd på en gin och tonic innan vi återvände till vårt rum för natten.

Tack snälla för alla era kommentarer! Jag svarar inte på dem nu, men jag har låäst dem alla och gläds åt att ni ger er tid att skriva. Jag har nämligen med mig Barnbarnets lilldator och sitter nere i baren 0ch skriver, för det är där den trådlösa uppkopplingen finns. Det är lite ljudligt här med glada människor och ständig bakgrundsmusik, så jag begränsar mitt bloggande - antagligen väldigt nyttigt för mig

I går fick vi en lektion i portugisiska språket av En underbart snygg och charmig ung kvinna, som talade utmärkt svenska. Hon lärde oss lite smått och gott och några nyttiga fraser på portugisiska. Hon måste ha ett strålande språköra. Hon är född och uppvuxen i Portugal och är sällan i Sverige. Hennes mamma är postugisiska - men pappan är svensk. En del har då fått allt!

Idag åkte vi tåg till en veckomarknad (minns inte namnet på stan, men jag har skrivit upp det). Där fanns allt mellan himmel o0ch jord att köpa, mycket folk i rörelse och hojtande försäljare som vill få oss att handla av just dem. Nä, vi blev inte lockade att köpa något, men det var en kul upplevelse. Tog tåget till Cascais i stället och strosade runt i de gamla centrala delarna och vid hamnen- Här är mysfaktorn hög. Vi bor ju i grannstaden Estortil som känns modernare men saknar ett riktigt centrum. De här två städerna ligger dock på behagligt promenadavstånd från varandra och är sammanbundna med en fin strandpromenad. Är man trött i fötterna kan  man yta tåget två stationer i stället. Smidigt.

I kväll ska vi på "brasiliansk afton" med mat, dryck och u8nderhållning. Det låter spännande. Vi är inte fler än 16 i gruppen, så vi får åka taxi i stllet för buss till resturangen.

Vädret? undrar ni kanske. Ja, idag har det varit mulet hela dagen och +18.  Som sagt typisk svensk sommar, men här går folk höstklädda. Än har vi inte använt våra jack0r, men det blir kanske i kväll Och den vackra  hotellpoolen lockar inte någon.

Vad morgondagen för med sig vet vi inte, men fira MiML ska vi göra i alla fall

Kramar till er alla!

För två år sen fick MiML o0ch jag byta pass för ryggen l0ssande från själva passet. Inga problen och gratis var det. Efter åratal av resande sitter det i ryggmärgen - ha alltid med "pass, pengar och piljetter". Så även denna gång. Självklart

Vi var i god tid till incheckningen på Arlanda. Stegade fram med våra handbagage och överlämnade pass och piljetter. Har ni nya pass?  sa donnan bakom disken. Jaa, sa vi. De är inte giltiga längre sa hon med ett beklagande leende. Va!!

MiML såg lätt skärrad ut och själv kände jag hur pulsen slog allt snabbare och små svettpärlor kröp fram i pannan (även på andra ställen men det låter så ofräscht att nämna).

Donnan bakom disken hade tydligen varit med om detta flera gånger för hon instruerade oss som den bästa guide: Gå ut här, ta buss 10 till passpolisen, så fixar de ett provisoriskt pass. Så två timmar före avgång befann vi oss vid en busshållplats förvidare transport till en passpolis som vi i9nte visste var den fanns. Men det visst busschauffören. Som sagt, vi var inte de första i den här situationen.

H0s passpolisen  var vi inte först i kön. Inom trekvart hade vi våra provisoriska pass i handen, 1960 kronor mindre i plånboken  och kunde ta buss nr 10 tillbaks till incheckningen igen. Och med 30 minuters marginal kunde vi sjunka ner på en stol vid gaten. Pust!

Låt mig bara säga att våra vackert rosafärgade pass väcker en hel del frågor -  men vi ska snabbt skaffa nya vinröda sä fort vi kommer hem igen.  Men visst är det konstigt, Inom EU ska vi inte behöva något pass, men innan vi kom ut ur Sverige måste vi visa passen tre gånger, men ingen enda gång för att komma in i Portugal. Däremot ville hotellet ha passen för att kunna ta en kopia. Suck

Här är det skönt, vädret som svensk sommar. Mycket att se och göra. Vinet är gott och billigt - o0ch det finns tåg här, som vi redan har åkt. Och mer blir det i morgon, då vi ska på marknad. Inte MiML:s favoritsysselsättning, men tågresan är en förmildrande omständighet. *fniss*

Ha det gott alla bloggarvänner!

Kramar

Klockan står på ring 06.30 Det är bedrövligt tidigt för en pensionär - men det var faktiskt så dags vi steg upp under den tid vi besvärade arbetsmarknaden. Så lätt det har varit att förtränga

Svärsonen skjutsar oss till Karlstad International Airport (jodå, den heter så) där vi tar planet till Arlanda Om allt sen går som beräknat är vi nere i Lissabon vid 18-tiden. Så i morgon kväll har vi det i alla fall varmare än vad det är här just nu .  Sen hoppas jag få användning av mina solglasögon

Dags att ta en säng på ryggen.

Önskar er alla en god natts sömn.

Många varma kramar!

I kväll var vi bjudna till Dottern med familj för att fira förlovningsdagen i efterskott. När det begav sig var hela familjen i Åmål för att gratulera Svärsonens mamma på hennes födelsedag.

Vi hade med oss en flaska bubbel och fick njuta av en delikat måltid med hemlagat dillkött, pressad potatis och små gröna ärtor. Det var bara så otroligt gott TACK!

I kväll har vi packat klart för vår veckolånga resa till Portugal. Mannen i Mitt Liv fyller jämnt och vi rymmer fältet på tisdag. Vi har valt att bara ha handbagage med oss och det är en verklig utmaning att begränsa bagaget till fem kilo per person. Än så länge ser det ut att lyckas

Sov gott alla go'a bloggarvänner!

Många varma kramar,

Ser ddet gott ut eller ser det gott ut? JA!