Ännu en dag med blek vintersol över snön och nu hela -12. Brrr!
Solnedgången var strålande vacker, men jag har tröttat er med så många soluppgångar och -nedgångar, så idag avstår jag
Idag tänker jag i stället berätta något, som har lite anknytning till julen. MiML och jag gifte oss i Ösmo kyrka norr om Nynäshamn den 23 december 1961 - en klar och kylig dag då marken var pudrad med ett tunt snötäcke. När gästerna hade bänkat sig i den vackra gamla kyrkan, skulle vi komma in genom den tunga porten via vapenhuset och stega gången fram till orgelbrus - men porten var låst!
Vi gjorde några fruktlösa försök att öppna och bankade också - men förgäves. Vad göra? MiML som är enhandlingskraftig person tog sin blivande brud (alltså mig) i handen och började tassa ut i snön runt kyrkan - till sakristian. I tunna skor. Där var dörren öppen och prästen välkomnade oss in i värmen, om än något förvånad.
Men detta blev nu ett dilemma. Brudparet ska ju komma in i kyrkan längs gången fram till altaret. Vi var ju på fel sida så att säga Men det löste sig.
Med prästens goda minne slank vi iväg från sakristian längs gången bort till vapenhuset. Gästerna blickade naturligtvis helt oförstående på föreställningen, men lugnet återställdes snart, när kantorn trampade igång orgeln och vi kom skridande lugnt och stilla uppför gången mot altaret, som om ingenting ovanligt hade hänt.
Där framme i koret stod en gammal kyrkobänk, som vi fick sitta på medan prästen förrättade en gammaldags brudmässa. Två ståtliga granar fanns där också och många levande ljus. Mycker högtidligt och stämningsfullt. Jag minns inte så mycket av allt fint, som prästen sa ( för det gjorde han förstås), däremot minns jag att bänken var hård, att jag räknade ljusen i granarna - och frös om fötterna i mina tunna skor, som blivit våta i snön.
Det var inga problem att öppna porten inifrån sen. Det snöade lyckobringande risgryn över oss - och de har tydligen haft verkan
Önskar er alla en riktigt skön fredagkväll.
Varmaste kramar!
Madde
18 december 2009 17:39
Hahaha! Ja, ni lyckades ju till slut. Det är inte alla som kan berätta om sådana bröllop inte. Väldigt underhållande blogg du har. Kommer nog titta förbi här fler gånger.
Önskar er en riktigt underbar och härlig fredagskväll!
Kram! ;-)
http://www.mads.bloggagratis.se
Ingrid
18 december 2009 21:43
Vilken underbar historia! Lite motgånga på tröskeln, men ni har ju lyckats hålla ihop sedan dess, så det bringade nog tur med sig.
Ha en riktigt fin helg och fjärde advent!
Kram Ingrid
http://blog.stenstugu.com
Inger Maryissa
18 december 2009 22:09
Men....oj...utlåsta från ert eget bröllopp.
Det låter så roligt....
men det var det nog inte just då.
Men nu så här i efterhand ni kanske skrattar gott över händelsen.
Ser framför mig hur ni tassade i snön runt kyrkan och sedan smög er från sakristian längs gången
och till slut kunde skrida till altaret på det sätt som var planerat.
men oj, vad kallt om fötterna det måste ha varit...och säkert förstörde stämningen en del för dig.
Verkligen ett bröllopp att minnas,
men som du skrev att de lyckobringande risgrynen hade verkan,
och det är huvudsaken.
Kram
Ps. fin presentationsbild på dig
http://ingermaryissa1.blogg.se
katsura
18 december 2009 22:21
Härligt minne! Var det vanligt att gifta sig på vinterhalvåret på 60-talet? De flesta jag känner som gifte sig då, gjorde det på vintern... Nu trängs ju alla under sommaren från pingst till augusti!
Trevlig helg!
http://katsura.bloggplatsen.se
Ragnvi
19 december 2009 07:36
Morning från ett jäkligt kallt Trönö! Brrr....!
Nu har jag suttit en god stund o njutit...och fnissat också! Sicken bröllopshistoria!
Och dina foton från Wien...mmmm!
Kramen!
Ragnvi
http://rankans.blogg.se
Kram Ruth
19 december 2009 09:59
Vilken berättelse, att gifta sig på vinter är nog inte så bra, det gjorde även vi på nyårsafton -66, det blev så tokigt från början till slutet. Kanske skriva om det på min blogg också hehehe. Vi var också utelåsta, men det var mera en så.
I natt har vi haft -30* frös i natt så jag hade svårt att somna, väl kyligt är det nu.
Ha en fin fag !
http://bernamis.bloggplatsen.se
Kram Ruth
19 december 2009 10:02
Glömde skriva att din presentations bild är så fin, är det din nya frisyr ? Rätt klippt behöver man inte permanenta sig, slutade med det för 7-8 år sedan, det är så skönt, konstigt i början men man vänjer sig.
http://bernamis.bloggplatsen.se
wiper
19 december 2009 10:59
Vilken dramatisk början på ert bröllop men vilket minne för livet. Vad fin och läsvärd och målande berättelse av dig. Jag kunde riktigt se detta framför mig.
Ha en riktigt bra lördag
kram
http://wiper.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
19 december 2009 12:32
Men tusen tack för alla positiva kommentarer till det här inlägget. Jag blir både glad och lite rörd över att ni tar er tid att både läsa och skriva :)
Madde: Tack! Du är välkommen tillbaka närhelst det passar dig!
Ingrid: Ja, tänk att lite risgryn kan påverka livet så *fniss*
Inger Maryissa: Nej, just då kändes det inte så kul att vara utlåst från sitt eget bröllop, men vi har lätt för att skratta åt tokigheter. Jag tror nog att jag var alldeles för spänd inför stundens allvar för att uppleva så mycket av stämningen. Men jag märkte fötterna och ljusen i granarna ;)
Katsura: Jag vet faktiskt inte, men vi har flera vänner som gift sig höst eller vinter. Skulle vara roligt att se någon statistik på det.
Ragnvi: Tusen tack! Det gläder mig om jag har kunnat sprida några leenden och glädje!
Lars: Tack snälla! Ja, det var tur, men jag är född på en söndag med segerhuva - och det för med sig tur, sägs det ;)
Ruth: Jo men visst är vinterbröllop bra ;) Vore roligt om du ville berätta om ditt och utelåsningen.
Fy katten vad kallt! Förstår att du frös och hade svårt att somna.
Ja, presentationsfotot är taget efter senaste klippningen. Jag tvingade MiML att stå bakom kameran... *fniss*
Soffie: Tack!
Wiper: Tackar för berömmet! Ja, det var mer minnesrikt än vad vi hade önskat oss just då.
Önskar er alla en härlig dag och skickar många varma kramar! Det kan nog behövas i vinterkylan :)
http://httplambergsfrua.bloggplatsen.se
margit
19 december 2009 13:54
Hej på dej! Trevligt att läsa om detta minne/händlese när ni skulle gifta er...tur att allt löste sig...även om du blev blöt om fötterna...du kunde ju inte bara "lämna skorn"..och gå barfota in i kyrkan men torra fötter...
Ja tänk va mycke minnen man har i livet från "yngre dar".
Härlig vinter vi också har fått. Underbara vyer och bilder...Det ätr "bara" att njuta...sålänge vi gar det.
Önskar dej en fin lördagkväll o 4e Advent!!
Kram!!/Margit
http://margitholm.blogg.se
stinalill
19 december 2009 20:24
Det var välan tur, att ni blev ordentligt gifta ändå - hur skulle det annars gått..... Så många år tillsammans med samma man - det är beundransvärt tycker jag!! Hoppas din nygifta hälft sen fick värma dina fossingar ;) Förresten de kanske du kan få honom till idag oxå - så kallt som det är nu!!
Kram till dig!
http://www.stinalill.bloggagratis.se