Det är bara så otroligt roligt - jag har fått så många kommentarer på mina senaste inlägg! Tack snälla rara Lena, Ingrid, Berith, Ruth, Yvonne R, Cina, Inger Maryissa, Margit, Irja, Mirjamita, Liz på Irland och Ailas!

Jag har bara inte haft tid att vandra runt till er bloggar, fast jag så gärna vill. Och jag kommer inte heller att ha det de närmaste dagarna heller. Sonen Peter kom hit från Göteborg idag på några dagars besök. Då blir det inte så mycket tid vid datorn, även om han inte sover här utan hos syrran med familj.

Efter lunchen uppmanade jag Peter och barnbarnet Erik att bistå mig med ris - ja inte till någon risbastu utan till påskris dels nere i vår port och dels till vårt vardagsrum.

  I vanliga fall brukar MiML och jag åka ut i skogen och ta med oss en liten slybjörk, som vi sätter i en kruka nere vid porten. I år har vi inte haft en möjlighet att ta oss fram till någon björk - snön ligger alldeles för djup.

Eriks påhittiga mamma kom då på, att inget kunde vara lättare för hennes förhoppningsfulle telning och hennes egen bror än att trava uppför den plogade skogsvägen till vattentornet på berget bakom oss och där knipsa av en slybjörk.

Efter den delikata kålpuddingslunchen informerade jag de två herrarna om uppdraget. Jag kan ju inte påstå att de hoppade jämfota av förtjusning   . Men de drog på sig vinterkängorna och försvann upp till den "riktiga" Lambergsfruas domäner - hon som jag har lånat mitt namn av.

 Nåväl. Herrarna kom tillbaka efter ca en halvtimme. Frusna. Någon Underskön Lambergsfrua hade de inte mött där på berget. Och naturligvis fanns det inga slybjörkar framme vid den upplogade skogsvägen.

Sonen Peter tog ett kliv ut i naturen med sekatören i högsta hugg - och sjönk ner till knäna. Snabbt kliv tillbaka till vägen. Generöst räckte han sen över sekatören till sin unga systerson, som i sin tur tog flera beslutsamma kliv ut i naturen, greppade en slybjörk och knipsade av ett fång grenar av varierande storlek och utseende. Med iskalla fötter och snöfyllda kängor tog han  sig sen snabbt tillbaks till sin morbror på vägen. Vid porten här hemma tryckte de ner fångsten i krukan, innan de hastade in i värmen. Den här inte fullt så undersköna Lambergsfrua bjöd på värmande kaffe och gick sen ner och pyntade riset  - och tänk vad lite färgglada fjädrar kan göra stor skillnad   

Idag har det varit en strålande solig dag med masor av takdropp.  Jag har ju skrivit en hel del om Gumman Tö. Vill du se hur hon ser ut, kan du kolla i Beskow-Siegvald: Vill du läsa? II. Det var min läsebok i småskolan - och jag fullkomligt älskade bilderna där.    

Gonatt alla människobarn och sov gott i Loppelådan!

Soliga kramar till er alla som tittar in här