De två svanar som dök upp på vår Tjärn härom dagen, finns fortfarande kvar och nu har det faktiskt tinat upp ett par ynka små vakar. Där finns bara plats för en i taget. Ibland kan man se hur den ena pressat sig ner, medan den andra står bredvid på isen. Tur att de kan söka sig till öppet vatten under bron.

Fredag

  Vad händer här? Hannen lyfter vingarna som varning för  något. Honan litar på sin man, men spejar också...

  "Aha! Ett farligt djur, eller?" Hur ska en svan kunna veta, att det bara är en otroligt nyfiken och intresserad unghund, som aldrig skådat något liknande. Låt mig bara säga, att husse hade stenkoll på både sin hund och kopplets längd.

  "Skönt att det där odjuret försvann - men väldigt vad det är halt här. Gå försiktigt min sköna!"

Lördag

  I morse fick jag se svanhannen i full beredskapsställning uppe på gång- och cykelvägen. Han och frugan hade fått lite mattillskott i form av utslängt bröd - men tydligen var det något som oroade bakom honom.

  "Men kära nån! Vad är nu detta? En röd svan, kanske? Eller nej. Bäst att sätta sig i säkerhet i alla fall. De där långa extrabenen ser inte snälla ut..."

Tja, något sånt tror jag svanhannen tänkte, när han tog sig ner på isen igen.

Modigt

Jag tycker "stavaren" var modig - eller dumdristig. Jag hade aldrig gått fram mot en svan på det viset. Svanar kan nypa till hårt med näbben. Jag vet! Som barn blev jag en gång lite för närgången i min förtjusning över, att en svan besökte vår lilla badstrand. Svanen var inte det minsta social , så där fick jag mig en ordentlig minnesbeta.

Önskar er alla en riktigt skön och trevlig lördagskväll!

Varmaste kramar till er alla som tittar in från ett regningt Karlstad