Idag, dagen efter det romantiska Kungliga Bröllopet, överlåter jag åt andra att skriva om det. 

Jag fortsätter i stället berättelsen om vår Islandsresa.

Islandsresan kapitel 4 - 27 mil

Sval morgon med bara +8 och växlande molninghet, senare sol och +16.

Vi lämnade Kirkjubaejarklaustur och styrde västerut.

Klart att vi såg ännu fler lupier! I bakgrunden borta i diset syns jöklar.

Det här är i trakterna av Eyjafjallajökull, som ju är en del av Myrdalsjökull.

Jag tycker att kontrasten mellan de svarta bergen och de gröna sluttningarna tillsammans med blåaste blått vatten är så otroligt vacker.

Vi såg faktiskt inte många cyklar på Island. Inga cykelbanor heller - därmot ridvägar som troget följde vägarna.

Stokkseyri

Vi blev rekommenderade att göra en liten avstickare från Selfoss (där vi bodde första natten), till den lilla kuststaden Stokkseyri, grundad omkring år 900 av nybyggaren Hásteinn Atlason.

Det var en en gång en viktig fiske- och handelby, så inte nu. Till och med stranden såg lite sorglig ut - men det beror nog på att var ebb vid vårt besök.

Det enda som idag minner om den tiden då fisket var en viktig inkomstkälla, är det här huset - eller snarare hyddan. Här bodde för länge sen en kvinna, som var en helt enastående duktig fiskare. Hon var så skicklig, att hon blev ledare för en båt med en grupp fiskare Detta var ett mansjobb och alltså inte tillåtet för kvinnor. Hon begärde och fick tillstånd av myndigheterna - och klädde sig sen som man!

Vi tycker att det är lite intressant ur kulturhistorisk synvinkel att besöka gamla kyrkor. Som så många andra, var den låst. Kyrkogården såg för bedrövlig ut med en matta av maskrosor, vildvuxet gräs, sneda kors och trasigt staket. Landets djupa ekonomiska kris syns på många och iböland oväntade sätt - kanske församlingen inte har råd med en kyrkvaktmästare längre.

Jag kan ha fel, men visst är det en sängram, som har fått bli staket runt den här graven. Ganska fyndigt egentligen...

En liten skönhet som trotsar både sten och blåsten från havet.

Kyrkan ligger alldeles nära havet - och där hoppade några skollediga barn i vattnet och simmade runt. Det såg kallt ut, men jag vet att Golfströmmen sveper förbi alldeles här utanför.

Eyrarbakki

Bara några kilometer bort längs kusten ligger grannstaden Eyrarbakki, som en gång var sydkustens viktigaste fiskecentrum. Här har funnits både fiskeindustri - och en fabrik för stekpannor!   

Lite kul - stan stoltserar med att de har öppet vatten ända ner till Sydpolen!

Även här såg vi flera avstannde byggen eller reparationer - vackert hus annars.

Kommunens viktigaste arbetsgivare är Islands största fängelse Litla Hraun. Det har 87 platser och är inte fullbelagt. Där sysslar de intagna med att tillverka registreringsskyltar till bilar ochatt tvätta bilar.

Raufarhollshellir

Bakom ryggen på MiML finns nedgången till den grotta som är hela 1,5 km lång och går ner till kusten.

Inget som lockade oss - det såg både trångt och brant ut vid ingången.

Reykjavik

Så var vi då tillbaka i huvudstaden. Namnet beryder Rökarviken eller Rökarnas vik - inte cigarettrök utanångan från gejsrar och heta källor.

Vårt hotell låg vid ett stort friluftsområde med fotbollplan och sporthallar ca tre km från centrum. Vi fick ett hotellrum med utsikt. Tyvärr är bilden suddig för fönstret var asksmutsigt och gick bara att öppna lite grann.

Vi såg också en kyrka med intressant arkitektur. Bestämde oss för en liten promenad dit.

Från vårt fönster såg det så nära ut, men det tog oss nästan tre kvart att nå Askirkja där uppe på sitt berg. Då behövde MiML vila fötterna en stund.Han ser lätt förvirrad ut på bilden, men det beror bara på, att han sa något just som jag knäppte   

Vi hade sån tur att vaktmästaren var i kyrkan och han visade oss vänligt runt. Normalt sett är det låst.

Här syns kyrkan på sin höjd. Det som liknar en busshållplats bakom mig är informationsskyltar för stans gamla tvättplats.

Där sitter också den här nakna kvinnan, som lite drömmande tvättar något i en balja. Det visade sig vara statyn Vattenbärerskan av Carl Milles elev Asmund Sveinsson.

Här fanns en klunga heta källor, där stans invånare kunde tvätta både sig själva och sina kläder för så där 200 år sen. Ja, klädtvätten sköttes naturligtvis av kvinnorna, som dels fick bära tvätten de tre kilometrarna från stadens centrum, sen tvätta och som grädde på moset kånka hem den rena tvätten igen.

Här ett foto från då det begav sig. Gallret var ditsatt för att inte de småbarn som var med sina mammor, skulle kunna ramla i det heta  vattnet. Man kan ju undra vad den stiolioge herrn med käpp hade för funktion... Senare anlades en "tvättstuga" här bredvid.

Idag syns inget av källorna. De används för uppvärmning av hus i stan 

Man kan väl säga att skulptören har skapat en något romantiserad bild av kvinnornas slit.

Bilden från informationstavlorna är nog närmare verkligheten.

Middag på hotellet var inte att tänka på, men precis vägg i vägg ligger grillen Viking. Vi beställde varsin dubbelburgare utan att ha en susning om hur stora de var. Jag behöver väl inte berätta, att vi blev mätta - och att de var supergoda!

Soliga kramar till er alla som tittar in!