Tack till Wiper, Ailas, Yvonne, Ingrid, Ruth och Kristinakicki för vänliga, roliga och positiva kommentarer till gårdagens inlägg.

Igår

Med värmande långkallingar, nerdragna luvor och utfällda broddar  travade vi bort till Dottern med familj i går kväll. Dunderglöggen hägrade.   

Äppekindade klev vi in i värmen hos dem - och fick genast imma på glasögonen   

Årets upplaga av Dunderglöggen fick högsta betyg och det säger inte lite, för de andra årgångarna har verkligen inte varit dåliga. Tveklöst MVG.

Anledningen till att familjen gör egen glögg är att Dottern har diabetes. Hon gillar glögg, men Systemets glögg är livsfarligt söt för henne. Så hon och Svärsonen gör sin egen. De kallar den Dunderglögg eftersom den är starkare än Systemets.   

Jag hade nästan druckit ur min mugg, när jag kom på att ta fram kameran. Till glöggen serverades mördegsknyten med västerbottensost - gott! Jodå, jag fick påfyllning.

När vi  gick hem gnistrade snön i ljuset från gtlamporna, det knarrade under kängorna och termometern visade på minus 20. Fräscht och garanterat myggfritt!   

Idag

Lika kallt i morse när vi vaknade och som kallast hade det varit minus 22.

Kölddimman låg som en mjölkvit gardin över nejden och vi kunde knappt skönja andra sidan av Tjärnen.

Dottern var ledig idag, så MiML skjutsade henne och mig ner till centrum. I vanliga fall hade vi promenerat, men kylan är tuff mot luftrören. 

Jag behövde köpa lite nytt till  min garderob och hon är ett gott smakråd och trevligt sällskap. Hon behövde också köpa ett par småsaker - och när det var avklarat bjöd hon på lunch!  Svärsonen kom också dit och gjorde oss sällskap en stund.

När kölddimman lättade framåt dagen,  visade sig hela världen var gnistrande vitfrostig. Ja i alla fall  hela vår lilla begränsade del av världen.

Önskar er alla en fin fortsättning på dagen och en skön kväll.

Varma kramar!

Lambergsfrua    

I kväll har vi haft en fantastisk solnedgång - eller kväll och kväll, det var ju bara eftermiddag   

Till och med rök är vacker, när den färgas av den sjunkande solen.

Om en stund ska vi gå över till Dottern med familj för att provsmaka årets upplaga av deras hemgjorda glögg - Dunderglöggen.   

Som hörs på namnet brukar det var drag i den, så det gäller att vara försiktig.

-15 just nu. Även om det bara ca 15 minuters promenad får det bli långkallingar på och ylleluva neddragen över öronen - och så bara andas varannan gång för att skona luftrören *fniss*

Önskar er alla en skön tisdagkväll.

Varma kramar,

Lambergsfrua    

Idag har vi jobbat på SDR och i morgon ska jag introducera Elin, som ska ta över scanningen av fraktsedlar på LBC Frakt, som en del av hennes tjänst där.

Det ska bli trevligt och som avslutning ska vi äta julbord.

Go'natt och sov gott i lopppelådan alla männiksobarn!

Varma kramar!   

Allra först vill jag tacka Ruth, Wiper, Liz på Irland, Ingrid, Suss, Kristinakicki och Herrhags TK för vänliga, positiva och jättegulliga kommentarer om MiML och mig!    Jag blir nästan generad över allt fint ni skriver.

Gårdagen - 50-årsfirandet av vår förlovning

Kvällen blev mycket lyckad, varm och stämningsfull.  Alsters vackra gamla kyrka låg inbäddad i snö och flammande marschaller visade vägen in.

Konserten "Oh Holy Night" var helt enkelt strålande. Bertil Österberg var i högform och hans starka känslofulla röst backades upp av skönsjungade damer och en skicklig orkester med saxofon, gitarr, piano, bas och trummor. Bertil själv spelade dessutom trumpet, vilket var en nyhet i alla fall för miig. Jag älskar blåsinstrument, så jag fick gåshud flera gånger under konserten - både när Bertil spelade och när saxofonisten Håkan Werling spelade.

JULMARKNADSRESAN DEL 2

Museibesök – Wismar –  hemresan
Natten hade varit kall och på morgonen hade vi -5. Snön som hade fallit under natten gnistrade i strålande SOL! Omgivningarna var fräscht vitpudrade.

Man blir förundrad över att växterna klarar så tuffa tag.

Vi samlades vid bussen kl.9.30 för att börja dagen med ett besök på Gadebusch hembygdsmuseum. Vi kände väl ett visst motstånd till det besöket. Hembygdsmuseer kan ibland bli ganska enahanda och under årens lopp har vi besökt många i olika delar av världen.

Eftersom man förberedde kvällens öppnande av stans lilla  julmarknad var de centrala delarna avstängda för trafik - så vi fick en liten välbehövlig promenad.

Ännu ett tecken på svenskarnas inflytande i området – Restaurant zum Schwedenkönig”. Med svensk flagga fastmonterad på väggen, så ingen ska missa anknytningen till Sverige    

Utanför museet välkomnades vi varmt av en fryntlig dam lik Fru Holle i Grimm-sagan med samma namn.

Observera den svenska väggflaggan!

Inne i museet visades vi direkt in till en sal där långbord var dukade för oss!   

Där fanns temuggar, fat med pepparkakor, mjuka pepparkakshjärtan med chokladöverdrag och grovt matbröd med salt stekflott.

Det sista låter kanske egendomligt, men var en vanlig ersättning för matfett förr. Jag minns hur mamma hällde upp flottet i en liten bunke, när hon stekt fläsk. När det stelnat, bredde pappa det sen med förtjusning på en skiva mörk ”skånelimpa” och tuggade i sig med välbehag.

Vi upptäckte snabbt, att muggarna inte alls var avsedda för te - det doftade Glühwein i hela huset!   

Glada ”Fru Holle” gick sen vänligt leende runt och serverade med en kanna Glühwein i ena handen och en flaska vodka i andra! 

Varje gång hon hällde en skvätt vodka i muggen för att spetsa vinet, tjoade hon högt och glatt. Vi var 43 personer i gruppen så det blev många tjoanden från damen i fråga. Antingen man ville ha vodka eller inte, lyckades hon glatt tjoande hälla i en liten skvätt i muggen ändå. Man kunde bara inte låta bli att skratta och stämningen steg allt eftersom rörde sig runt borden och serverade både påtår och tretår. Och klockan var inte mer än tio...

Fru Holle tycktes ha obegränsad tillgång till dryckerna, men Vi besökare kände våra begränsningar. Stämningen var på topp på ett trivsamt sätt.

Jag tycker nog att vi har alldeles för få såna muséer här i landet   

Borgmästaren med fru kom på besök (de syns på bilden alldeles bakom ryggen på Fru Holle). Ordföranden för Åmåls fotoklubb överlämnade ett foto från Åmåls hamn - sommartid

Självklart gjorde vi en liten rundvandring på museet också och beundrade bland annat en välgjord modell av Slaget vid Gadebusch.

Baksidan av museet överraskar med en liten trädgård med idylliskt läge mot en mindre sjö.

Där bakade man bröd i den gamla bagarstugan, sålde hantverk med julanknytning - och grillade ett vildsvin. Det ser nästan groteskt ut där det hänger över den glödande kolbädden   

Besöket avslutades med ömsesidiga artighetsbetygelser och utbyte av gåvor från både borgmästaren Horst (jag uppfattade inte hans efternamn och hittar det inte på nätet) och vår mycket duktige reseledare Håkan Bürgemeister. Jo, han heter faktiskt så   

Wismars julmarknad

Den gamla Hansastaden Wismar har en vacker gammal stadskärna och är upptagen på Världsarvslistan

Våra gubbs travar in på julmarknaden.

Där vid torget ligger "Der alte Schwede"

Huset är Wismars äldsta byggnad och trots den luftiga övervåningen inrymmer resten av huset både hotell och restaurang.

Det strålar en stjärna - eller snarare flera. Det är roligt att de gamla papperstjärnorna tycks ha fått en renässans. En sån lyste i vardagsrumsfönstret i mitt föräldrahem när jag växte upp - och vi har faktiskt ensjälva  nu också.

Blänkande och glittriga och skönt bemålade julgranskulor modell större.

Till alla snälla (och stygga också för den delen) barns förtjusning visade sig Tomten och hans fru med smånissar på rådhusbalkongen. De vinkade och slängde ut godis till barnen. Ett uppskattat inslag        

Årets upplaga av Glûhweinmugg i Wismar. Man får betala 1 Euro i pant och kan alltså välja att behålla den eller få pengarna tillbaka när innehållet är urdrucket. V har gjort det en gång, men muggarna känns inte alls lika mysiga hemma som på en julmarknad.

En övergiven cykel - eller inte?

Det blev lite kylslaget att trava omkring på marknaden,  så vi gick in en stund på Scwedenwache - ett riktigt mysigt Weincafé med anor. Vad vi förstod huserade svenska militärvakten här på den tiden det begav sig.

Mysigt personlig inredning med en värmande brasa bakom granen - syns inte på bilden.

Här var det kul att gå på toa!    Den låg i källaren och på väggarna hade man målat motiv från Wismar förr i tiden. Och trappräcket var så rikligt dekorerat med granrisgirlange, ljus och kulor att det knappt gick att hålla i det - men fint var det   

Vi fick aldrig klart för oss om den här personen var utklädd eller - välklädd. Ett blickfång är han (eller hon?) i alla fall utan tvivel.

Dags för återsamling.

Vår duktiga chaufför Bengt avvaktar medan vår trevliga och kunniga reseledare Håkan kollar att alla kommit tillbaks från marknaden.

Härlig måltid med vildsvin som huvudrätt.Kanske det vildsvinet vi såg grillas vid muséet i förmiddags?

Ägarparet med sin personal avtackades och en gåva från Åmåls fotoklubb överlämnades av föreningens ordförande Morgan Torger. Ett härligt sommarfoto med båtar i Åmåls hamn och ett med exakt samma motiv taget på vintern - utan båtar då, förstås.

Hemresan

Sista morgonen låg en liten tomte i servetten vid frukosttallriken. Det finns till och med svensk text på servetten!

Det var ju den första adventssöndagen och Bengt hade monterat upp en liten adventsbåge i framrutan - mysigt!   

Det finns väl inte en enda bussresearrangör i detta land, som ens skulle våga sig på experimentet att inte inkludera en möjlighet för passagerarna till inköp av alkoholhaltiga drycker på resan tillbaka från kontinenten.

Vi gjorde 45 minuters stopp vid Bordershop i Puttgarden och det är helt sanslöst hur mycket kluck-kluck, som släpas iväg därifrån i bussar, bilar, minibussar och skåpbilar.

I mina ögon är det en fullkomligt stollig effekt av svensk alkoholpolitik. T.ex svenskt öl körs i fullastade långtradare ner till tyska gränsen och köps där av svenskar - som kör tillbaks den till Sverige igen. Då är det inte tal om koldioxidutsläpp av onödiga körningar. Helt befängt om ni frågar mig.

Ja, att hemresan upp genom Danmark och Sverige i snö och eländigt väglag

har jag redan berättat om.

Dalboslätten i mörker, blåst, snöfall, plogbilar och snörök var väl ingen höjdare - men resan som helhet var mer än lyckad och vi är supernöjda med den   

Önskar er alla en skön fortsättning på den andra advenstsöndagen!

Varma kramar!   

Innan jag fortsätter med att berätta om julmarknadsresan, mäste jag bara sticka emellan med lite annat.

Idag är det 50 år sen MiML och jag förlovade oss!  

Jag kan inte riktigt fatta att det har gått så lång tid - men tiden går fort när man har roligt sägs det ju   

Och visst har vi haft och har fortfarande mycket roligt. Vi har inte svårt att skratta tillsammans.

Vi kommer att fira med att gå på julkonset i kväll i Alsters kyrka, dock inte utstyrda så här   Vår skönsljungande vicevärd Bertil Österberg är en av de två solisterna där och hela behållningen går till en internatskola för flyktingbarn i Tibet, som Bertil tillsammans med en liten svensk grupp besökte i november. Han ser till att pengarna kommer dit också.

Önskar er alla en härlig dag!

Varma kramar,

Lambergsfrua

Nerresan

Vi och våra vänner Anneli och Rune var de enda resenärerna från Karlstad. Vi hämtades av bussen direkt utanför vår port! Mycket uppskattat i den arla morgonstunden.   

Merparten av våra medresenärer klev på i Åmål, så vi blev inte ensamma på resan, som vi misstänkte i början   

Det snöade rejält på Dalboslätten och nere i Vänersborg, men det slutade strax norr om Göteborg.

Vid rastplatsen "Hos mamma" bjöd vår chaufför Bengt på "bussfika" och varmkorv.

Inte helt fel tyckte våra vänner och Mannen i Mitt Liv. Jodå, jag var nöjd också - även om jag tyvärr inte dricker kaffe.

Toaletterna på den rastplatsen lämnade mycket i övrigt att önska... 

Solen bröt igenom molnen, när den var på väg ner för dagen - då var vi nere i Danmark. Som synes låg det snö på marken där också. 

Gadebusch

Under vår vistelse nere i Tyskland bodde vi i den lilla staden Gadebusch i forna DDR.

Hela området blev svenskt 1648 och förblev så i 155 år. Ett slag Slaget vid Gadebusch ägde rum 1712, där svenska hären leddes av Magnus Stenbock. Till vår förvåning och glädje är man faktiskt stolt över sin svenska historia och anknyter gärna till den på olika sätt.

På torget står t.ex en skylt som visar hur långt det är till vänorten Åmål.

Merparten av resans deltagare kom ju som sagt från Åmål och hade varit i stan tidigare. Det blev många glada återseenden och kramar, när vi kom fram till hotell Christinenhof där ägarparet stod och välkomnade oss.

Inne i entréhallen finns ytterligare bevis för vänskapsbanden mellan de två städerna.

I matsalen väntade en mycket smaklig trerätters middag - och menyn var skriven på svenska och danska!

Anneli studerade menyn medan MiML bara var allmänt nöjd.

Jag och Rune poserar världsvant *fniss*. Tänk sådana där gardiner hade vi i vårt sovrum på 70-talet och jag tyckte de var så fina. Det kan jag förresten tycka nu också, även om de inte skulle passa in riktigt i stilen hemma hos oss idag. Stil och stil förresten - ja, ni förstår nog vad jag menar i alla fall   

På huvudkudden låg den här lilla chokladtomten och önskade oss godnatt.

Schwerin

Något vi verkligen gillade med den här resan var att állt skedde på ett avslappat sätt och i lugn takt. Flera gånger fick vi i gruppen själva t.ex avgöra tiden för återsamling.

Schwerin är en ganska stor stad med ca 100.000 invånare. Bland mycket annat att se på finns ett fantastiskt sagoslott vid sjön. Jag lyckades tyvärr inte få något bra foto på det.

I den gamla stadskärnan finns ett av Nordtysklands största torg - alltså gott om plats för en julmarknad.   

Läckert med julstjärnor i blomlådorna, men jag misstänker att de inte är äkta. En dekorativ färgklick är det i vilket fall som helst, tycker jag.

Kanske läge för några mjuka klappar i år?

Som på alla julmarknader finns det en uppsjö av tomtar av alla de slag.

Här vankas det nybakade flottyrbullar typ munkar. Den lilla seniordamen ska nog ta med sig ett par hem till kaffet.

På alla tyska julmarknader säljs stora vackert dekoreeade pepparkakshjärtan med gulliga texter som t.ex Jag älskar dig, Du är min skatt, Världens bästa vän/mamma/pappa/fru/man/dotter/son eller annan tänkbar släkting    

Naturligtvis måste vi värma oss med en Glühwein! Mit Schuss!  Det betyder att vinet har spetsats med 2 cl valfri spritsort - vanligen rom eller vodka.

Sen var det läge för en rejäl Bratwurst grillad på en stor hängande rundgrill. Ja själva grillen hänger ju förstås inte, bara gallret som är höj och sänkbart för att få bästa grillning. Gott!

De här herrarna verkade intresserade av en Bratwurst. Varför de var (ut)klädda på det här viset vet jag inte, men jag fick mer än gärna fotografera dem. Jag gillar den högra killens originella vandringsstav!

Pariserhjul för den som vill betala för att sitta still och frysa. Måsen seglar över vimlet - helt gratis   

Kanske roligare då att ge sig ut på hal is - även om tjejen till höger inte verkar uppskatta just det här ögonblicket   

Vi föredrog att dra oss in i värmen på ett konditori/café - o, oj, oj, vilka läckra bakverk man kunde smaska i sig där. Nänä, det gjorde vi inte   

Sen provade våra gubbs lite tuffa huvudbonader - men det blev inget köp. Jag tycker MiML passar i sin, men det tyckte inte han. Då. Nu när han sett fotot, ångrar han sig nästan.

Nu för det räcka med bilder för idag. Fortsättning följer senare.

Önskar alla en härlig fredagskväll!

Varmaste kramar,

Lambergsfrua    

Allra först vill jag tacka alla er, som har skrivit vänliga och värmande kommentarer i min blogg, medan jag har varit bortrest! Sån't gör mig så glad!   

Stort och varmt tack TACK alltså till Wiper, Matgit, Berith, Suss, Cina, Katsura, Agneta, Anita, Kristinakicki, Sonen, Ruth och Inga-Lill!   

Hemma igen

Vi kom hem från vår julmarknadsresa i söndags kväll vid midnatt efter en tuff resa genom ett snöigt landskap ända nerifrån Tyskland och upp till Karlstad. Riktigt besvärligt blev väglaget, när vi kom norr om Göteborg och i Vänersborg låg plogvallarna meterhöga. Vår lugna och rutinerade chaufför lyssnade hela tiden på radions trafikinformation och hade även en del telefonkontakter för att förvissa sig om framkomligheten.   

Där fick vi veta att E45:an över Dalboslätten visserligen hölls öppen men med mycket stora svårigheter. 

Snösvängen slet verkligen med att hålla vägen öppen, men snön som plogades undan yrde snabbt tillbaks i drivor på vägen igen i den kraftiga vinden.  

Låt mig bara säga, att när vi väl kom hem igen och spänningen släppte,  stupade vi i säng och sov ovaggade natten till måndagen.

Jag har en del foton att visa förstås   men det får bli en annan dag.

Nu önskar jag alla en God natts sömn!

Varma kramar!     

Lambergfrua