Belgrad - buss till Novi Sad

Enligt programmet skulle vi ha utforskat Belgrads centrum på egen hand under förmiddagen, men den programpunkten ändrades snabbt.

Det hade fallit ca 15 cm blötsnö under natten...

Den här damen verkar ha tagit på sig allt hon har av varma kläder.

Trafiken i centrum var inte att leka med. Det här är någon slags rondell - rörigt till tusen. Att ta sig fram här med oskadd bil eller buss kräver både tuffhet och goda nerver.

Vi fick egen tid i ett nybyggt shoppingcenter i den nyare delen av Belgrad. Här fanns ett enormt varutbud och alla tänkbara märken. Vi undersökte alla tre våningarna och slog oss sen ner på ett par stolar och kollade på fol - "people watching" kan vara riktigt underhållande :)

Sen gav vi oss ut på landsbygden. Målet var den lilla byn Jarak, där vi skulle få avnjuta en hemlagad buffélunch på en bondgård.

Bonden bor numera i huset till höger. Vi bjöds in i huset rakt fram, som var en kombination av sommarhus och lada. Vi undrade lite över de där höbalarna - trodde att de kanske var någon slags vinterförvaring.

Men nej, nej! Det var vinterisolering av den tunna brädväggen. Utan den hade vi förmodligen frusit fast på våra bänkar där innanför.

Bonden och hans familj tog emot och välkomnade oss med varmt hembryggt plommonbrännvin - slivivitz.

Ett litet musikkapell underhöll med både traditionell och populär jugoslavisk musik - fast vi kunde förstås inte höra skillnaden.

Sen bjöds vi att ta för oss av alla läckerheter på buffébordet.

Jag vet inte vad alla rätter heter, men allt jag prövade smakade mycket gott.

Till maten fick vi mera slivivitz eller hembryggt vin av valfri färg.

Bonden själv gick runt borden och pratade lite med sina gäster (vi var 29 svenskar och 42 danskar!), fast varken han eller vi förstod ett ord - men vänliga leenden och glada ögon klarade av den saken också.

I taket hängde korvar - salami kanske. MiML frös för det var rejält kallt därinne - och koftan låg kvar i bussen... Det var som att sitta utomhus, men med tak över huvudet.

Till all lycka kom gårdens katt spatserande rakt fram till MiML.

Jag vet inte vem som blev mest nöjd, MiML eller katten.

Inte kan det väl ha berott på att MiML var onödigt generös med att ge djuret av desserten?

Det här är en smart bonde. Familjens sommar-TV-rum har han en liten affär, där man kan köpa husets sliwovitsch, lite annat smått och gott och underbara broderier.

  Vad är det som är så smart med det, undrar ni förstås. Jo, han accepterar Euro, som han vet att turister alltid har med sig vid resor i Europa. Den här bonden och hans familj har alltså hittat sin nisch och utvecklat den med vinst, medan landet för övrigt har haft det tufft ekonomiskt. Det kallar jag att vara smart, att anpassa sig till situationen men ändå hitta nya vägar till försörjning.

Sen gick färden upp i bergen till det muromgärdade klostret Krusedol med anor från 1100-talet. Nyrenoverad port.

Vårt mål var att besöka den otroligt rikt smyckade klosterkyrkan.

På väggen innanför den inre muren hängde den här lådan md en vinflaska. Tydligen tillverkar munkarna sitt eget vin, men jag kom osökt att tänka på sådana där brandskåp, som man ska krossa glaset på - vid behov.

Här var det bara så underbart vackert med klara färger och mycket bladguld.

Fanstastiska takmålningar.

Det kändes som att varenda millimetar här inne var bemålad eller dekorerad.

Prästen var ingen muntergök precis. Han var nog enbart där för att vakta skatterna, så att inte vi hedningar norpade med oss något. Jag förökte le lite uppmuntrande mot honom, när jag jag tog fram kameran, men han visade inte med en min, att han sett mig. Jag var luft för honom ungefär som hela vår grupp.

På snömoddiga vägar slingrade vi oss ner till Novi Sad - Serbiens näst störtsa stad. Jag skäms att erkänna det, men jag hade aldrig hört talas om den förr. Vi gjorde en liten rundtur, men tyvärr hade det redan börjat skymma.

Novi Sad inklusive ett antal olika bosättningar bombades av NATO med bland annat bombkapslar under kriget i Kosovo 1999. Alla tre broarna förstördes, och staden blev utan kommunikationer, vatten och elektricitet. Dessutom bombarderades stadens oljeraffinaderi, vilket orsakat stora miljöproblem.

Slottet i Novo Sad ligger stragesiskt på en klippa vid Donau. Här väntade vårt fartyg på oss - fast det är ett annat fartyg på bilden, som jag lånat från nätet.

Ombord väntade Afternoon tea i salongen/baren.

Lite urplockat på fatet - våra danska vänner var oftast steget före, när det serverades något ät- eller drickbart ;) 

Omklädd till middag.

Vid vårt bord i matsalen var MiML enda mannen med fyra damer - många av damerna på resan var änkor, som reste med en väninnna.

Man beställde en flaska vin, där första glaset serverades av servitrisen. Sen skrevs hyttnumret på flaskan och man fick servera sig själv allt efter behov. Flaskan sparades till nästa måltid, så länge det fanns något kvar i den.

"Våra" damer kände sig obekväma med att servera vinet själva. Den detaljen hade alltid deras män skött om och bad nu MiML om hjälp - och det gjorde han så gärna.

Så här snyggt kan man garnera maten med ett lätt strimlat purjolöksblad och en knubbig körsbärstomat "hoptråcklade" med en tandpetare. Det måste jag testa någon gång, när vi ska ha gäster.

Sen var det musik i salongen/baren och för den som orkade fanns det snacks kl.23 - och så var det varje kväll. Nej, det orkade vi inte - men det gjorde de flesta av våra danska vänner   

Önskar er alla en trevlig kväll oavsett vad ni tänker roa er med. Här blir det På spåret och så spelar vi in Let's dance för att se senare. Sen har vi garanterat fyrkantiga ögon.

Varma kramar!

Lambergsfrua