Kalocha

Efter nattsegling kom vi på morgonen fram till den ungerska gränsen vid Mohacs.

  När vi väl lagt till kom en tulltjänsteman trippande ut ur huset och ner till landgången med en stor portfölj under armen. Alla våra pass fanns redan i receptionen, så tullformaliteterna gick smidigt. Vi behövde inte ens visa upp oss utan kunde lugnt forsätta äta vår frukost.

Vi seglade förbi små byar och städer

Man ser här att Donau ofta svämmar över. Just nu var det ingen brist på vatten i floden och stranden liknar mest en mangroveskog.

Snön slapp vi inte undan;)

Dukat för lunch.

  Risken att gå ner i vikt var obefintlig.

Desserten serverades alltid vid bordet. Menyn knöt an till det land, vi för tillfället begfann oss i - här ett knäckigt "Budapestäpple". Intressant fakta: Budapestrulle eller -tårta finns inte i Budapest eller i Ungern över huvud taget!

  
På eftermiddagen la vi till i staden Kalocha (eller Kalocza). Tyvärr hittar jag ingen information på svenska på nätet.

I

Vi besökte stans katedral Stefanskyrkan, med bland annat en stor julkrubba

En ljus och vacker interiör, som vi kunde studera närmare under den minikonsert, som Leanifalusi Vilmos spelades för oss. Han ska vara en av Ungerns bästa organister. Och spela, det kunde han!

Orgeln hade mängder av pipor och herr Vilmos visste att utnyttja varenda en av dem.  Till bristingagränsen. Han pressade på bastonerna i vissa partier, så luften vibrerade. Man såg hur många började pilla med sina hörapparater för att dämpa ljudflödet och flera valde att hålla för öronen, när herr Vilmos gav järnet. Under de mer dämpade partierna var musiken njutbar.

En medresenär med bakgrund som sångpedagog på Operahögskolan var helt entusiastisk över hur underbar konserten var - men jag måste nog erkänna, att jag inte riktigt delade hennes åsikt. Tekniskt sett ja, men ljudmässigt NEJ.

Det är inte alltid bäst, det som låter mest.

Sen blev det ett snabbt besök i Skattkammaren för att beundra Kung Stefan I:s dyrbara guldkrona prydd med pärlor, diamanter och ädla stenar (en kopia alltså). Kronan var en gåva från dåvarande påven i Rom. Här fanns också ärkebiskoparnas albor, kräklor och ringar och andra historiska föremål med kyrklig anknytning.

Ungern är centrum för paprikaodling och -export och nu talar vi om den långsmala kryddstarka paprikan, som vi väl kallar chilipeppar.

Just området runt Kalocza är storproducent och här finns också världens enda paprikamuseum! Här visas paprikans betydelse för landets ekonomi.

Vintertid hänger det inte så mycket paprika på tork vid husen. 

På kartan här kan man se paprikans vägar ut ur Ungern.

Mycket intressant och informativt - men i alla fall många av oss damer fascinerades kanske mer av de konstrikt broderade gardinerna, som hängde vid fönstren.

För att inte tala om den dekorativa bården som målats runt hela rummet.

När vi sedan avnjöt vår middag ombord, seglade fartyget vidare mot Budapest och nya äventyr.

Ha det gott alla vänner!

Varma kramar,

Lambergsfrua