Kalocha

Efter nattsegling kom vi på morgonen fram till den ungerska gränsen vid Mohacs.

  När vi väl lagt till kom en tulltjänsteman trippande ut ur huset och ner till landgången med en stor portfölj under armen. Alla våra pass fanns redan i receptionen, så tullformaliteterna gick smidigt. Vi behövde inte ens visa upp oss utan kunde lugnt forsätta äta vår frukost.

Vi seglade förbi små byar och städer

Man ser här att Donau ofta svämmar över. Just nu var det ingen brist på vatten i floden och stranden liknar mest en mangroveskog.

Snön slapp vi inte undan;)

Dukat för lunch.

  Risken att gå ner i vikt var obefintlig.

Desserten serverades alltid vid bordet. Menyn knöt an till det land, vi för tillfället begfann oss i - här ett knäckigt "Budapestäpple". Intressant fakta: Budapestrulle eller -tårta finns inte i Budapest eller i Ungern över huvud taget!

  
På eftermiddagen la vi till i staden Kalocha (eller Kalocza). Tyvärr hittar jag ingen information på svenska på nätet.

I

Vi besökte stans katedral Stefanskyrkan, med bland annat en stor julkrubba

En ljus och vacker interiör, som vi kunde studera närmare under den minikonsert, som Leanifalusi Vilmos spelades för oss. Han ska vara en av Ungerns bästa organister. Och spela, det kunde han!

Orgeln hade mängder av pipor och herr Vilmos visste att utnyttja varenda en av dem.  Till bristingagränsen. Han pressade på bastonerna i vissa partier, så luften vibrerade. Man såg hur många började pilla med sina hörapparater för att dämpa ljudflödet och flera valde att hålla för öronen, när herr Vilmos gav järnet. Under de mer dämpade partierna var musiken njutbar.

En medresenär med bakgrund som sångpedagog på Operahögskolan var helt entusiastisk över hur underbar konserten var - men jag måste nog erkänna, att jag inte riktigt delade hennes åsikt. Tekniskt sett ja, men ljudmässigt NEJ.

Det är inte alltid bäst, det som låter mest.

Sen blev det ett snabbt besök i Skattkammaren för att beundra Kung Stefan I:s dyrbara guldkrona prydd med pärlor, diamanter och ädla stenar (en kopia alltså). Kronan var en gåva från dåvarande påven i Rom. Här fanns också ärkebiskoparnas albor, kräklor och ringar och andra historiska föremål med kyrklig anknytning.

Ungern är centrum för paprikaodling och -export och nu talar vi om den långsmala kryddstarka paprikan, som vi väl kallar chilipeppar.

Just området runt Kalocza är storproducent och här finns också världens enda paprikamuseum! Här visas paprikans betydelse för landets ekonomi.

Vintertid hänger det inte så mycket paprika på tork vid husen. 

På kartan här kan man se paprikans vägar ut ur Ungern.

Mycket intressant och informativt - men i alla fall många av oss damer fascinerades kanske mer av de konstrikt broderade gardinerna, som hängde vid fönstren.

För att inte tala om den dekorativa bården som målats runt hela rummet.

När vi sedan avnjöt vår middag ombord, seglade fartyget vidare mot Budapest och nya äventyr.

Ha det gott alla vänner!

Varma kramar,

Lambergsfrua

 

Ruth

8 januari 2011 18:02

Hoppas du har förståelse över jag inte kommenterar varje bild, jag bara tittar, läser och njuter av allt jag ser. Har läst och tittat på fantastiska bilder på dom 2 senaste inläggen. Så mycket ni har sett och varit med om, är full av beundran över era resor.
Kram och tack vännen !

http://bernamis.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

8 januari 2011 18:53

Men kära vän!
Jag förväntar mig inga kommentarer alls. Blir bara glad om bilderna kan glädja någon - förutom Sonen nere i Göteborg.
Ha det gott!
Varma kramar!

 

Cina

8 januari 2011 21:28

Ja säger som Ruth jag bara tittar o njuter av alla fina bilder och denna ljuvliga mat ni har ätit
Tack för att jag får göra denna resa ihop med Er!
Kramen

http://heavenladyn.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

8 januari 2011 22:31

Tack snälla du! Jag säger som till Ruth, jag är bara glad att någon mer än familjen har nöje av vår resa :)
Varma kramar!

 

kristinakicki@yahoo.se

8 januari 2011 23:06

Du är en livsnjutare!
Vilken underbar resa ni har varit på!
Jag ska göra som du börja resa mera ock njuta av livet!
Det är så positivt att läsa din blogg du njuter så av livet.
Det är så fantastiskt att läsa din blogg!
Den ger så mycket!
Många varma kramar!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se/kristi

Lambergsfrua

9 januari 2011 11:33

Tack go'a Kristinakicka för värmande omdömen om min blogg! Jag vet inte, om jag och MiML direkt är några livsnjutare, men vi njuter definitivt av och gläds åt allt,som berikar och gör livet trivsammare. Du vet ungefär som björnen Baloo i Djungelboken: "Var glad åt allt som livet ger...
Ha det gott!
Soliga kramar!
Lambergsfrua

 

Ailas

9 januari 2011 02:11

Så gulligt av dig att du vill dela med dig av allt! Det är en stor glädje att genom detta enkla sätt få resa med er till alla dessa för mig okända platser. Mycket mat brukar det alltid vara på den här sortens resor, så jag tror dig: Ni har inte bantat! Men, varför skulle ni? :) Vi ska njuta av livets goda.

Kanske blir det något även om Budapest? Du ser, jag vill bara ha mer... och mer.

Varm kram!
/Ailas

http://ailas.svenskablogg.se

Lambergsfrua

9 januari 2011 11:28

Vad roligt Ailas, att du uppskattar resan med mig. Flera av de här platserna, som vi besökte, var tidigare helt okända för mig också. Det är ju det som är så roligt och spännande med resor - man lär sig alltid något nytt och kunskap är lätt att bära.
Ja, vi har njutit av allt som resan har bjudit både för öga, öra och gom;)
Självklart kommer det en fortsättning! Budapest, Bratislava och nyår i Wien...
Varm kram!
Lambergsfrua

 

Agneta

9 januari 2011 02:34

Hej!
Underbara foton och Stefanskyrkan är ju otroligt vacker med en arkitektur som tilltalar. Förstår att musiken var hög, men säkert vacker också.

Ja du min vän, mat ombord på kryssningfarytg brukar det finnas i överflöd så vikten må man glömma, den får man ta hand om när semestern är över. För visst ska man njuta och ha det gott när man är ute och reser :-)

Nattiskram, Agneta

http://www.agnetas.name

Lambergsfrua

9 januari 2011 11:23

Ja Agneta, de flesta kyrkor vi såg var mycket vackra och den här var inget undantag. Orgelkonserten var trots ljudnivån en upplevelse, men jag skulle inte välja att utsätta hörseln för en likadan igen. Det var klar tinnitusvarning och jag är övertygad om att organisten spelade med hörselskydd - eller så var han döv ;)
Precis så är det, på resan ska man njuta, sen får man se sanningen i vitögat och anpassa sig efter den;)
Kramar!
Lambergsfrua

 

Sonen

9 januari 2011 10:00

"Den lille prinsen" ser verkligen lustig ut (båten alltså). Bra ändå att den är så pass lång att man kan gå på promenad efter att ha attackerat det läckra smörgåsbordet ;)

Noterade f.ö att det tydligen inte exporteras några "paprikor" till Norge, enligt kartan. De vet inte vad de går miste om. (Norrmännen alltså). / Kram

Lambergsfrua

9 januari 2011 11:19

Ja du Peter, dessa flodbåtar tar ju inte direkt något skönhetspris, men de är funktionella för sitt ändamål. De måste ju dels ha plats för ett visst antal passagerarhytter och dels vara låga nog att kunna passera under de broar som finns.
Någon promenad på soldäcket var aldrig aktuell - där var det både snö och halka! Motionen fick vi på de olika stadsvandringarna som fanns med i sightseeingturerna.
Jag tänkte aldrig på att Norge inte importerar paprikor från Ungern. Det kanske är de största importörerna som markerats på kartan? För inte kan de väl leva utan paprikan :o
Många kramar,
Ma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...