Mot Bratislava

Vi seglade hela natten och förmiddagen.

Utsikt från frukostbordet.

Minst sagt frostnupet - men vackert. Vid 11-tiden närmade vi oss den gigantiska slussen vid Gabcikovo.

Vi var uppe på soldäck för att få bra utsikt. Bygget var från början ett samarbete mellan Ungern och Slovakien. Ungern drog sig sedan ur, men Slovakien trodde på idén och genomförde bygget, som blev klart 1992.

Vi sökte skydd för de råkalla vindarna bakom solskyddet *fniss*

Dags för besättningsmännen att hasta fram för att vara redo med tamparna vid slussningen.

Redan från start var bygget kontroversiellt och är väl delvis så fortfarande. Förespråkarna ville först och främst förhindra de årliga stora översvämningarna nedströms och samtidigt kunna utvinna ren el. Bådadera har man lyckats med. Motståndarna hävdade att översvämningarna gynnade fågellivet och gav gödning åt jordarna och att bygget var ett för stort ingrepp i naturen.

På väg in i den enorma slusskammaren.

I slussen lyftes vi 19 meter upp till den 38 kilometer långa kanalen. Kilometer alltså, inte 3,8 km!

Slussportarna med sin is ser ut som Kung Bores skägg.

MiML är mäkta imponerad av slussens storlek.

Vi var inte ensamma i slussen. En holländsk fraktbåt gjorde oss sällskap - och det fanns gott om plats för fler, om det hade behövts.

Redo för kanalen. Den löper i ett gigantiskt betongrör ovanför marken och kallas Donaus Autostrada. Lustig känsla att segla fram ovanför byarnas hus- och kyrktak.

Medan vi seglade vidare var det snart dags för lunch.

Vad gäller fågellivet kan vi intyga att det är rikt  i den stora uppdämda sjön, som har skapats. Marken nedströms verkar få tillräckligt med vatten ändå. Vi fick uppfattningen att folk här var nöjda med arrangemanget trots allt – och inte så lite stolta över att ha kunnat genomföra projektet utan Ungerns hjälp.

Lunchen bestod av en "salmon trout", något som vi uppfattade som laxöring. Jag visar bilden för jag tycker, att det var så fiffgt att servera den goda såsen i ett rödlöksskal.

Bratislava

Hamnbyggnaden var en modern skapelse.

"Och hon har blommor i sitt hår..." I parken utanför stod denna ljuva varelse.

Stadsrundtur med buss med engelskspråkiga guiden Katarina, vår reseledare Tage översatte för alla kunde nite engelska så bra.

Vi tog oss nästan direkt upp till slottet på sin höjd.

  Slottet var under en genomgripande renovering, så vi kunde inte gå in där.

Men utsikten därifrån kunde vi beundra.

Vi ville hålla fast solen så länge som möjligt ;)

På väg in genom den gamla stadsmuren till Gamla Stan

Stans äldsta apotek

Inne vid torget i Gamla Stan

S:t Martinskyrkan i kvällsbelysning.

Det smalaste huset i Slovakien, och troligen i hela Europa.

Det byggdes någon gång under slutet av 1700-talet och är

endast 130 cm brett.

Spännande små gränder, som ledde in på bakgårdar - eller ännu en gränd.

Vacker reklamskylt - men jag vet inte för vad ;)

Julbelysning på de större gatorna.

Hm? Vad menas med detta?

Jo det är varning för en mycket speciell och rolig staty, som föreställer en man som tar sig ur en gatubrunn. Troligen är statyn den enda av sitt slag i världen. Tyvärr har ”Rubberneck” förlorat sitt huvud två gånger p.g.a oaktsamma bilförare. Skylten har satts upp för att skydda den mot liknande missöden i framtiden.

Belysningen i den här granen var så häftig! Vissa lampor var som avlånga rör och de tändes med ojämna mellanrum, som stjärnfall.

Här kan vi tala om glitter och glamour;)

Medan vi åt middag i godan ro, la fartyget ut och stävade mot Wien.

På kvällen var det underhållning med spanskt/mexikanskt tema.

Vår sångerska hade dressat om och svängde med kjolen som en eldig (nåja) spanjorska.

Intressant huvudbonad.

Som avslutningsnummer sjöng hon duett tillsammans med vår duktige reseledare Tage, som spexade till det hela lite grann  - och han kunde verkligen sjunga!

Önskar er alla en fin avslutning på helgen.

Varma kramar!

Lambergsfrua

PS Nästa avsnitt blir från Wien på nyårsafton. DS

Budapest

Fartyget la till mitt i hjärtat av "Donaus drottning" Budapest i tidiga morgontimmen. Från hytten hade vi utsikt över floden och Gellertberget med Frihetssatyn på toppen. En staty som symboliserar godhetens seger över det onda. En kvinna står på toppen av en hög pelare och håller en palmkvist i sin hand - populärt kallad Fru Palmkvist bland svenskspråkiga;)

Med sina två kontrastrika stadsdelar på var sida om floden. anses den av många vara en av Europas vackaste städer. Buda är den bergiga stadsdelen, medan Pest är den platta.

Det var -6 och disigt. Direkt efter frukost var det dags för en busstur med svensktalande ungerska guiden Linda, som var helt suverän – hon talade perfekt svenska med till och med "rätt" intonering. Kallade oss ”kära vänner”. Det lät - rart;)

En liten miss var bussfönstrens kraftiga frostbeläggning - på utsidan.

"Titta till höger!", frostrosor, "titta till vänster!" -  frostrosor. Efter ca en halvtimme blev det bättre.

Förvånansvärt mycket snö.

Byggandet av Frihetstorget påbörjades redan 1896  för att fira 1000-årsminnet av magyarernas invasion av Ungern. Blev klart först 1929 och kallades då Hjältarnas Torg. Där finns också Den Okände Soldatens Grav f.d Hjältarnas Grav - men det finns ingen begravd där. På den 36 meter höga pelaren står Ärkeängeln Gabriel och spanar ut över staden

Vid vårt förra besök  här var graven avspärrad och två soldater travade taktfast fram och tillbaka vid den. Numera är staketet borta och så även soldaterna.

I Budapest finns över 100 varma källor, som bland annat utnyttjas i Badhus. Det mest kända är Gellertbadet.

Men Stadsparksbadet är väl så bra och populärare bland den egna befolkningen. DEssutom är det Europas största badanläggning. Här ser man hur det ryker ur marken vid en varm källa där.

Stans äldsta delar liggeruppe på berget runt Fiskarbastionen på Budasidan. När tyskarna övergav Budadelen den 13 februari 1945 bombade de allt. Inte ett enda hus kvar, men allt har återuppbyggts i den ursprungliga stilen från 1700-talet - här en lite mindre gata med inte fullt så eleganta hus.

Skönhet uppåt väggarna;)

Här uppe ligger också den otroligt vackra Mattiaskyrkan, som började byggas på 1200-talet, men sen har byggts till och ändrats flera gånger.

Kyrkan är Ungerns största helgedom och har varit kröningskyrka ett flertal gånger.

Just nu restaureras den invändigt.

Kyrkklockorna har varit på renovering och väntar nu på att lyftas på plats i tornet, när det inre arbetet är klart - det blir nog ett tufft jobb, för de är ju inte precis fjäderlätta...

Jag trodde först, att det var en levande fågel, som hittat en suverän utsiktplats däruppe på tornspiran, men fågeln var förvånansvär lugn ochg stilla - det är en staty!

Fiskarbastionen med fantastisk utsikt över floden och Pestsidan. Namnet kommer enligt traditionen av, att varje skrå i stan hade sin del av borgen att försvara och just den här delen var fiskarnas ansvar - men bastionen ligger också rakt ovanför den forna fiskmarknaden.

Parlamentet med imponerande mått syns i diset på Pestsidan. Det är hela 296 meter långt och 96 meter högt! När det byggdes på 1880-talet var det Europas största parlamentsbyggnad med Europas svagaste parlament.

  Snötäckta tak och Kedjebron långt därborta. Den drygt 300 meter långa vägbanan hänger i gigantiska kedjor, som hålls uppe av två torn. Den ansågs vara ett mästerverk, när den byggdes på 1840-talet. Bron förstördes helt under kriget, men har byggts upp igen.

Ingen tvekan om vad som säljs i den här butiken!

Och där ligger Lilla Prinsen (tvåa från vänster) och väntar på oss med lunch.

Vi tog sen en promenad på Gågatan med sina mängder av affärer och caféer.

Ett effektivt sätt att dra uppmärksamheten till sin affär:)

Solen kämpade tappert för att skina genom molnen, men lyckades inte helt.

Målet var förstås den stora Saluhallen.

Hit går budapestborna själva för att handla allt mellan himmel och jord.

Alla sorters färdiglagad mat till exempel.

Mängder av olika korvar - en del från charkföretag med för oss lustiga namn;)  

Mängder av fräsch färsk frukt.

Lika fräscht färskt kött - men den där skyltningen känns inte helt OK för oss. Nasse klar för nyårsfirande, eller?

Ingen tycktes reagera, men man kan ju bli vegetarian för mindre.

Bättre då att dra sig upp till övervåningen med ett helt annat utbud.

Fantastiska broderier

Ingenstans var försäljarna påflugna utan avvaktadde tills man hade en fråga om deras varor. Sånt gillar vi!

På flera ställen såldes skönt bemålade ägg - man får ju anta, att konstnären hade blåst ut innehållet först...

Naturligtvis kunde man köpa torkad paprika i parti och minut.

Här köpte vi en extra stark paprikaröra till kära Barnbarnet.

Jag gillar namnet sütemény för godsakerna - sötmeny är väl ett passande namn, fast jag vet ju inte, om det betyder det;)

Vi kom tillbaka till fartyget i lagom tid för afternoon tea;)

Dags för middag ett par timmar senare och MiML serverar vinet till en av våra bordsgrannar - som inte känner sig bekväm med att servera själv.

Efter middagen var det som vanligt musik i salongen/baren.

En stor del av gruppen åkte iväg på en folkloreshow, men vi avstod eftersom vi såg en likanden föreställning vid vårt förra besök i stan - fantastiskt bra, men vi ville inte betala 500 kr/person för eb återupprepning. Snåla? Va?? Vi?? Nää, bara ekonomiska :)

Men vad är nu detta, undrar ni förstås. Det är stjärnbestödd spårvägn, som susar fram längs floden. Fotot är dåligt, men jag gillar glitter och glamour, allra helst på en spårvagn - så jag visar det ändå.

Kvällsvy från hytten.

"Fru Palmkvist" på Gellerthöjden.

Fortsättning följer - förstås. Nästa gång om Bratislava   

Varma kramar!