Nyårsafton

Wien bjöd till en början på kölddimma och -6, senare lättade det, solen kämpade sig fram och temperaturen steg till -2.

Här var svenska Andrea guide. Hon kom till Wien som au pair för 25 år sen, blev förälskad och stannade. Tog sen med kärleken till Sverige - där han blev förälskad och stannade, medan hon återvände till Wien och på den vägen är det. 

Vi började resan med en runda längs Inre Ringen, som sedan stängdes av kl 10 för Sylvesterloppet - lopp för entusiaster som roar sig  sig med att springa snabbt och bränna kalorier inför kvällens fester;)

Det här kallar jag judekorationer!

Skyddsgaller för fönstren - det kallas Schwedengardinen av wienarna.

Första stoppet blev vid Hundertwasserhusen. Hundertwasser var en konstnär och arkiteket med mycket originella idéer. Bland annat avskydde han raka linjer och älskade klara färger och mycket grönska.

På utsidan kan man se precis hur stora lägenheterna är, eftersom varje lägenhet har fått sin egen färg på ytterväggen.

Kiosken framför huset hade en nästan grotesk reklamskylt på talket. Den var i alla fall svår att missa och det är väl reklamens huvudsyfte - att få fram ett budskap klart och tydligt;)

Man får inte komma in i huset eller på innergården för att titta. Däremot finns en lite galleria med butiker och café. där allt är designat av Hundertwasser.

Jag vet inte om det syns så bra på bilden, men varje trappsteg var ojämnt och i olika höjd. Tyr att det fanns räcke att hålla sig - fast det var inte heller rakt utan vågigt.

På väg mot slottet Belvedere, som var den spansk/habsburgska Prins Eugens "sommarstuga" ;) Som ni ser har M sin rollator, som hon hanterade med bravur. Men kolla träden! Så vackra.

De vackra grindarna, som förr stängde allmänheten ute från ägorna.

Det här är Övre slottet, som prinsen använde för representaion och fester. På baksidan finns en stor park och längst ner i den finns Nedre Slottet, som var prinsens privata bostad.

På balkongen här framträdde representanter för de fyra allierade 1955 och visade upp dokumentet för folket på att Österrike var fritt.

Ett exempel på de vackra hus som finns i Wiens centrum.

Vi gjorde en liten tur ut till den nyare delen av Wien med sina höga hus i glas, stål och betong. Isen var så pass tjock, att den höll för skridskoåkning - fast vi tyckte nog att såg lite vanskligt ut.

När vi kom tillbaka till fartyget var de allmänna utrymmena festligt dekorerade inför nyårsfirandet. Efter lunch hade vi ett par timmar utan program. Utmärkt för att samla krafter och fräscha till sig inför kvällen.

Här har MiML klätt om sig till middag. Han är mannen som vägrar kavaj, men slipsen åker på vid speciella tillfällen - och det här var absolut  ett sånt ;)

Något värt att vänta på.

Ja, inte syns det så särkilt bra, men man kan nog ändå ana, att det inte var vanlig husmanskost som serverades denna kväll.

Entrérätten

Det var levande musik till maten. MiML och jag med en av bordsgrannarna satt nästan i knät på spelemännen.

Vår servitör - synnerligen effektiv med ett leende på läpparna.

Huvudrätten

Dryck ingick i middagen - inga restriktioner. Mer än det egna förnuftet och magen/huvudet.

Det var nog ganska otacksamt att underhålla oss med sång och musik. I en grupp på ca 70 personer finns det alltid någon som pratar - och det ska ju egentligen vara bakgrundsmusik...

Så dämpades ljuset och in kom kocken med en vagn, där desserten lystes upp av sprakande bloss. Festligt!

Glass och olika lager annat godis.

Sen blev det dans runt borden! Fler och fler anslöt och till slut var det bara de med onda knän och/eller höfter som satt kvar.

Vid det här laget hade vår sångerska prytt sig med glitter i håret, som tärnorna på Lucia.

Den här måltiden drog ut på tiden och de allra flesta av oss skulle med bussen in till Rådhuset för att fira tolvslaget. Vi skulle ju hinna byta om till varma kläder.

Det upplysta Rådhuset.

När vi åkte iväg sa vår reseledare Tage, att chauffören skulle parkera så nära Rådhustorget som bara möjligt, med andra ord "på en P-plats som inte finns". Men jodå, det fanns en plats för vår buss precis på sidan av Rådhuset.

Enligt uppgift fanns det ca 600.000 besökare i Wien just över nyår och det kändes, som om flertalet av dem sökt sig in till centrum.

Det var populärt att pryda sig med kaninöron som hade blinkande belysning. På en stor scen spelade en rockgrupp, så många ungdomar hade sökt sig just dit. Men vi såg inte en enda, som var full eller bar sig illa åt.

Vi var tillsagda att komma tillbaks till bussen tio minuter i tolv. Några från besättningen skulle då fylla våra champagneglas med bubbel. Jag lovar att varenda en var på plats i god tid.

Två av fartygets gästansvariga korkade upp flaskorna.

M satt på första parkett - det finns många fördelar med en rollator.

Hela tiden brakade och sprakade det av fyrverkerier, som kulminerade vid tolvslaget. "HAPPY NEW YEAR! hördes överallt.

Den enda som inte deltog i skålande var vår busschaufför - men vi önskade honom självklart ett gott nytt år.

På vägen tillbaks till faryget var det ganska mycket trafik. Vi passerade wienarnas nöjesfält Pratern med sitt upplysta pariserhjul - ni minns väl "Tredje mannen"?.

Sen fortsatte festen och firandet med dans ombord i salongen/baren till fram på småtimmarna för dem som orkade - och det var fantastiskt vad silvergrå pantrar orkade. Flera var uppe och svängde sina lurviga till halv fyra på morgonen - men nej, det gjorde inte vi. Någon självbevarelsedrift har man fått under årens lopp ;)

Önskar er alla en skön kväll!

Varma kramar,

Lambergsfrua

 

Lena

10 januari 2011 19:01

Så trevlig läsning! Min son har varit kär i en tjej från Österrike och vi besökte Wien, där hon bodde. Vi häpnade över alla vackra byggnader och statyer. Vackert!

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

10 januari 2011 22:43

Tack Lena!
Ja Wien innanför Inner Ring är nog en av de vackraste städer jag har besökt och det har blivit några stycken under årens lopp ;)
Kram,
Lambergsfrua

 

Ruth

10 januari 2011 20:06

Lika väldokumenterad resetripp som alla övriga tripper ni gör. Underbara foton med tillhörande undertext, ja nu har jag firat nyår i Wien, vilken upplevelse !
Kram vännen

http://bernamis.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

10 januari 2011 22:41

Tack mon vän för dina omdömen :) Då är det bara nyårsdagen med sin konsert kvar, innan den här resan tar slut.
Varma kramar!
Lambergsfrua

 

Margit

10 januari 2011 22:51

Ja det måste varit en mycket trevlig och händleserik resa! Ser och förstår av alla bilderna...at det varit intressant..och annorlunda!
Och nu har vi hunnit 10 dagar in i det nya året. Det går undan!
Kram!!!

http://margitholm.blogg.se

Lambergsfrua

10 januari 2011 23:12

Tack go'a Margit!
Ja, vi är verkligen nöjda med vår resa - nu återstår bara att visa bilderna från nyårsdagen och konserten vi var på då.
Visst är det otroligt, så snabbt dagarna går. Det är knappt men hinner med ;)
varma kramar!
Lambergsfrua

 

Sonen

12 januari 2011 15:35

Jag fattar inte hur ni stod ut med musik rakt i örat så där vid matbordet - men så har jag inte heller någon snäcka i örat jag kan stänga av ;p Menyn såg ju helläcker ut. Antar att det egentligen skall stå att maten är "scrumptuous" men vem bryr sig om stavfel vid sådana tillfällen ;)

Den tredje mannen är en av favoriterna, men jag visste inte att pariserhjulet fortfarande står kvar. Fast det är förmodligen utbytt, får man gissa. För övrigt ville jag att alltid att Orson Welles rollfigur skulle komma undan, jag begrep aldrig varför Joseph Cotten var so himla envis.

/ Kram och tack för den fina bildresan ;)

Lambergsfrua

12 januari 2011 17:09

Peter, det var inte kul med den musiken i öronen - och vi hade inga hörsnäckor för säkerhets skull. Ren självbevarelsedrift;)
DE kunde ha spelat (och sjungit) lite dämpat för samtalen vid borden var glada och livliga. Nu blev det lite väl ljudligt på alla håll - men vi hade trevligt ändå :)

Stavfel fanns på flera menyer men besättningen/personalen var från Rumänien, så jag tycker de klarade saken galant ändå.
Det är inte det ursprungliga pariserhjulet.
Jag googlade och fann detta:

"Jättehjulet byggdes i slutet av 1800-talet. Det är hela 65 meter högt och vagnarna är urgamla, uttjänta spårvagnsvagnar. En gång i tiden hängde det dubbelt så många på Riesenrad, men det var innan andra världskriget, som inte heller stannade upp inför sådana "barnsliga" inrättningar - även Riesenrad brann ner. Efteråt, vid återuppbyggnaden, lämnade man av säkerhetsskäl varannan plats tom."

Så nu vet vi det. Alltid lär man sig något, om man är lite nyfiken;) Tredje mannen gillade jag mest för Harry Lime Theme, som jag fullkomligt älskade. Köpte noterna och lärde mig klinka den pianot.
Stor kram från oss båda!
Ma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...