Nyårsdagen

Vi vaknade till sol, blå himmel med små lätta moln och tre plusgrader!

Med tanke på den sena aftonen serverades ingen frukost i arla morgonstunden. Däremot fanns kaffe och snacks i salongen/baren från klockan 8. 

Klockan 11 fanns en stor brunchbuffé uppdukad i matsalen.

Min favorit var "hedgehog meat balls". Ett halvt vitkålshuvud där man skapat igelkottstaggarna genom att fästa en köttbulle och paprikabit på  en sptsig drinkpinne och sen stuckit ner i kålhuvudet. Många drinkpinnar blev det, men trevligt blev det också.

Vi packade ihop lite innan bussen tog oss på en liten överraskningstur.

Till Grinzing uppe i bergen! Dem hade vi inte ens sett dagen innan.

Det här är ett populärt utflyktmål för wienarna själva och förstås turisterna. Här kan man strosa runt i skogen och sen avsluta med middag på en av alla de små krogar som trängs här. Eller bara botanisera bland de olika vinerna.

Stackars tomten! Han tycks ha svårigheter att ta sig upp på taket;)

Wien sägs vara den enda stad i världen, som har vinodlingar inom stadsgränsen - och det är här i Grinzting. JU högre upp på berget vi kom, desto djupare låg snön.

Det var fin utsikt från toppen, men du store tid vad kallt det var i snålblåsten!

Tillbaka nere i Wien där vi kunde njuta av alla vackra ljusa byggnader. Det här huset med sin marsipangröna färg bröt verkligen av från mängden.

Men man måste ju bara beundra de små huvudena över fönstren - alla är olika!

När man är i Wien får man bara inte missa att gå på café. Vi beökte anrika Café och Restaurant Weimar. Det är det enda caféet i området som behållit sin ursprungliga stil med ädelträ, speglar, kristallkronor och vackra textilier.

Huset byggdes på 1880-talet och caféet öppnade år 1900 under namnet Café Orleans. I slutet av Första Världskriget döptes det om till minne av grundandet av Weimarrepubliken.

Sigmund Freud var en av stamgästerna på sin tid och än idag är det en populär samlingsplats för författare och artister - och turister!

Oskarp bild, men jag vill bara visa att man inte kan betälla bara Ein Kaffe. Kaffemenyn är omfattande som en bibel. Lätt överdrift, men ni förstår nog vad jag menar.

Intet är som väntans tider. Vi lyckades hamna vid ett bord som serverades näst sist...

Självklart serverades Sachertårta och till det fick vi Kaffe Mélange - kaffe latte på svenska *fniss*. Ganska mastigt men man beövde ju inte äta upp allt. Tyvärr kom jag inte på att fotografera förrän vi redan hade smuttat på kaffet.

Sen bar det av till Hofburg för efterlängtad nyårskonsert!

Det här med nyårskonsert kräver en liten förklaring. Här hemma har vi fått den uppfattningen ( i alla fall jag), att det bara finns EN nyårskonset i Wien och det är den som spelas av Wienerfilhamonikerna i Musikverein och sänds i TV. Så är det inte alls.

Wien har flera stora symfoniorkestrar och de börjar spela den första nyårskonserten redan på nyårsaftonen. Sedan har Musikverein ett par till på nyårsdagen bland annat den TV-sända. Väntetiden för biljetter till just den konserten är flera år och priset ligger runt 1.000 Euro...

Hofburg Orchestra ger också konsert på nyårsafton och sen tre olika på nyårsdagen. Vi var på eftermiddagskonserten dit biljetterna "bara" kostade 150 Euro - alltså ca 1 300 svenska kronor och det ingick i resans pris.

Till saken hör att de olika orkestrarna erbjuder i stort sett samma program till nyår och alla avslutas med An der schönen blauen Donau och Radetzkymarsch. Ingen nyår i Wien utan An der schönen - fast den numera är brun;)

Pampig entréhall.

Slott har ett förflutet som kejsarpalats.

Det byggdes mellan 1200- talet och 1800-talet, så resultatet är en mix av olika byggnadsstilar.

Ända fram till 1918 regerade Habsburgdynastin här.

Redan i den pampiga marmortrappan upp möttes vi av musikunderhållning.

Den magnifika Festsaal fylldes till sista plats.

Kejsar Franz Joseph lät bygga den i början av 1900-talet och 1923 stod den klar att tas i bruk

Jag måste ju bara visa de läckra små  förgyllda stolarna vi satt på - men aj aj aj, vad de var obekväma! Träsmak är bara förnamnet...

Konstnären Schramm har utsmyckat salen med målningsr, fresker och statyer på uppdrag av kejsar Franz Joseph.

Scenen var smyckad med vita julstjärnor och arrangemang med vita orkidéer. Elegant och vackert.

Sen fick vi njuta av ett pärlband av musik med tonvikt på verk av Strauss, Mozart och Léhar. Vår sångpedagog var tårögd av lycka över skönsången.

Som på alla nyårskonserter fanns det utrymme för humor också.

Här är det dags för det stora finalnumret. Ja, enligt programmet alltså.

För självklart måste publiken applådera fram de traditionella extranumren - och visst kom de. När de första tonerna av An der schönen blauen tillrande fram, ökade applåderna - men tystnade tvärt på dirigentens tecken. Och vi njöt.

Men vadå! Radetzkymarsch måste väl komma också? Mer applåder - och så fick vi höra den också, förstås.

Hela konserten i den fantastiska miljön var en sann njutnig för både öra och öga.

I bussen tillbaks till fartyget fick vi varsin dubbel-CD med den musik och sång som Hofburg Orchestra spelade och artisterna sjöng på konserten. Mycket uppskattat!

Rolig juldekoration på en kontorsbyggnad. Andra halvan av "granen" finns runt hörnet.

Captain's Dinner

Före middagen var det samling i salongen/baren för en drink och avtackningsceremoni.

Kaptenen tackade för trevliga gäster. Sånt hör ju till även om han inte sett mycket av oss. Cruise manager Nicu gjorde detsamma, liksom Assitance Cruise Manager - och de två hade verkligen haft mycket med oss att göra under hela resan, framför allt vid de olika utflyktsarrangemangen.

Sen var det tacktal av vår reseledare Tage, som samtidigt lämnade över ett kuvert till kaptenen. Det var dricks, som han skulle dela ut till alla anställda ombord.

På alla såna här resor förväntas gästerna ge dricks till personalen, men här ingick det helt enklet i resans pris, sä vi behövde inte fundera på hur mycket och till vilka. Smart tycker jag, för då får även den personal, som jobbar i till exempel maskinen del av dricksen.

Den danske reseledaren upprepade procduren - och sen var det dags att inta matsalen.

Styvmanglade vita tygservetter varvade med röda papperservetter  var inte ett tribut till den danska gruppen - det är Österrikes färger också.

Kvällens festmeny var något alldelse extra.

Entrérätten stod redan på bordet och det svala vita vinet upphällt i glasen. Olika skaldjur med Calypsosås. Jag känner inte till den såsen, men den smakade bra.

Nä det här är inte huvudrätten - det är en appetizer! Sesamfrötäckta köttbullar, knaperfriterade strimlor av kyckling, leverfyllda baconrullar, ångade champinjoner med dill och ostglaserad äggplanta (aubergine)

"Der kleine Prinz" specialitet.

Fläskfilé med vitvinssås, biff med provencalisk sås, serverat med "pommes dauphiniose", sur grädde och gul ost och tomatconcassé. Mmm... Och tänk vad fint man kan kröka till purjlöksblad och en hyvlad morotsskiva!

Under middagen var det musik- och sångunderhållning.

Kocken gjorde entré med "Omelet Alaska"

Fantasifullt namn på en delikat flamberad glasstårta.

Bubbelvin hälldes i glasen. Medan glasstårtan serverades gick kaptenen runt vid borden och skålade med alla gäster i bubbelvin. Noteras bör att han inte en enda gång förde glaset till munnen. Drycken var lika orörd, som när han tog emot sitt glas. Proffsigt. Så proffsiga var ingen av oss andra - men vi var ju å andra sidan inte i tjänst;)

Ja sen återstod bara att packa ihop det sista, sova gott och sen flyga hem till Sverige igen, många minnen rikare.

Jag hoppas att ni har haft lika trevligt på den här kryssningen på Donau, som vi har haft!

Önskar er alla en skön forsättning på den här dagen.

Varma kramar,

Lambergsfrua

OBS! Alla bilder är klickbara till större format