Kära vänner!

I går var vi på bio med våra vänner Anneli och Rune och såg "Änglaård tredje gången gillt". Storyn är synnerligen tunn, men det fanns en och anna skrattpärla, som gladde förstås. Helena Bergström är suverän på att klämma fram tårar i tid och otid och dotter Molly är en naturbegåvning - även på att klämma fram tårar   

Vi gillade ändå filmen för vi har bott cirka tre mil från den plats där den spelade in och igenkänningsfaktorn är stor - både vad gäller miljön och personkemin i ett litet samhälle på landet. Sen kändes det skönt att få ett avlut på historien om Änglagård - som ju verkligen brann ner till grunden på riktigt för flera år sen.

Efter bion bjöd vi på pizza hos oss. mys på vår inglasade balkong och lite Melodifestival.

Idag vaknade både MiMl och jag med värk i hela kroppen, men mest i armarna och ner mot ryggen mot höfterna. Förkylning på gång? Nä, kändes inte så. Konstigt.

Dottern med kära Svärsonen och ännu kärare Barnbarnet kom på besök Hon kontaterade direkt - "stavarna!" Va? "Ni har ju gått med stavarna flera gånger den här veckan, spänt er i halkan, klart ni får ont".

Ja, men så är det förstås. Plötsligt kändes livet mycket lättare och värken inte lika påträngande.   

Dottern med familj hade med sig en kasse.

"Vill ni ha? Tror det passar i ert badrum". Ett set med handdukar och badhanddukar i matchande blått.

Vadå favoritfärg?!  Klart vi ville ha. Tusen tack!

Önskar er alla ett fint slut på den här helgen!

Varmaste kramar