Vet ni, om jag bara tittar på himlen nu, när solen sjunkit i horisonten (=bakom kvarteret Vågmästarens hus), ser den ut som en vårhimmel - så länge jag håller blicken högt och inte tittar ner mot snön. Alltså tittar jag uppåt!   

Ännu en härligt solig dag med kallgrader. Efter lunch fällde vi ut broddarna, greppade stavarna och vandrade över till Dottern med familj på Herrhagen.

Samma vy som på headern med här utan hjärta. Det är skuggan av MiML och mig på bron, som syns där på isen. Smäller lika högt som ett hjärta   

Snötyngt är bara förnamnet.

Det blev inget myspys på altanen hos Dottern.

Därute stod ett antal matlådor på kylning i väntan på en plats i frysen. Det var kära Barnbarnet, som varit köksmästare och fixat mat att äta, innan han han går på Shorinjikempoträningen.

Förutom spår av hans 43:or fanns små spår av grannkattens tassar i snön - hon hade lockats dit av den goda doften, men inte kommit åt något.   

I köksfönstret blommade åter två av kära Barnbarnets orkidéer.

Det här är en favoritfärg - förutom turkos och blått. Skulle inte

vara särskilt snyggt på en orkidé.

Vi vårt hus var buskarna dekorerade med iskritaller som gnistrade i den nedgående solen. Vet inte om det syns så bra på bild, men det var bara så vackert.

Önskar er alla en skön kväll och en mysig Alla Hjärtans Dag   

Varma kramar!   

Lambergsfrua