Så har vi då jobbat idag igen och det gick riktigt bra. Många av våra telefonkontakter var hemma, när vi ringde. De föredrog att stanna inne i värmen, om de inte var direkt tvungna att gå ut i kylan. En hade varit hos tandläkaren, en hade varit hos frissan och några hade varit ute med sina hundar.
Vi kommer ju i kontakt med många olika männiksoöden, när vi ringer runt till vår "kvalitetespanel" och frågar om reklamen har delats ut där de bor. Många av personerna har vi ringt till var och varannan vecka i mer än fem års tid och då får man ofrånkomligt en viss relation, även om den inte är på något djupare plan. Det kan det inte blir, eftersom vi jobbar under en viss tidspress.
Förra måndagen hade jag en som blivit änka och en som blivit änkling. Då måste man ägna lite tid åt dem.
Förra veckan hade dessutom en av "mina" damer halkat vid busshållplatsen och brutit handleden. Hon var ledsen och hade självklart ont. Idag fick jag höra att även hennes armbåge var bruten och hon hade ännu mera ONT. Självklart! Och hon hade bara fått Alvedon. Stackarn.
I kväll är det dags för styrelsemöte i vår bostadsrättsförening med besök av valberedningen. Det ska bli skönt att komma tillbaka hem
igen sen och bara ta det lugnt.
Önskar er alla en bra fortsättning på den här måndagen!
Varma kramar
Kristina
21 februari 2011 16:35
Så skönt att du kan ta dig den tiden och bry dig om dom som behöver det.
Allt är ju stressigt nu för tiden och folk har inte den tiden att bry sig.
Det du gör betyder nog mer än vad du kan tänka dig för dom personerna som fick prata med dig.
Du är en "fin människa" som man säger.
Kramar till dig.
http://kristinakicki.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
21 februari 2011 23:03
Åh, tack snälla, go'a Kristina! jag känner mig inte som en "fin" människa, men som en medmänniska. Kan jag på en kort stund stötta, trösta eller eventuellt glädja en medmänniska med några positiva eller uppmuntrande ord ör jag mer än nöjd.
Önskar dig allt gott!
Varmaste kramar!
Ingrid
21 februari 2011 16:48
Här har företaget som delat ut reklamen gått i konkurs, så nu får vi den med den vanliga posten och det ringer inte längre någon på måndagarna och frågar om vi fått reklamen.
Här fick vi inte mycket kontakt från de som ringde. De frågade bara om reklamen kommit, jag svarade ja och så var det bra med det, men jag förstår att du gör en social insats också när du ringer runt. Det låter trevligt!
Varma kramar!
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
21 februari 2011 22:55
Här i Karlstad har det lokala företaget gått i konkurs flera gånger. Eftersom det är ett stort område (och därmed tydligen ekonomiskt viktigt, drivs det vidare av huvudkontoret i Uppsala. Oftast blir det bara väldigt korta samtal, men visst hinner man växla några ord om väder och vind, om man känner/hör, att den som svarar är med på noterna.
För flera av kontakterna är vi de enda som hör av sig på hela veckan. Det göt mig sorgsen.
Önskar dig och din Åke allt gott!
Varma kramar!
Margit
21 februari 2011 17:23
Då har du nästan "värk i örat"--efdter att ha ringt så många telefonsamtal under dagen.
Förstår att du möter många olika slags männiksor...per telefon...bara på en enda dag!
Säkert är det samtalet..viktigt för många...att bli uppringd..och få HÖRA en röst!!!!
kram!!!!
http://margitholm.blogg.se
Lambergsfrua
21 februari 2011 22:45
Ja, men visst är det så, go'a Margit. Ibland nästan skäms jag, för att jag inte kan ägna så mycket mera tid åt var och en - så många ensamma människor därute. Antagligen därför det accepterat en uppringning varje eller varannan veka från oss, en mänsklig kontakt
Önskar dig allt gott.
Varma kramar!
yvonne
21 februari 2011 17:39
Jag förstår att en del människor har en del att vilja prata om...sen är det ju olika hur man gör det. Tack för tips om pläden, då vet jag vad det är för affär! :) Med hopp om en snar vår tecknar...Yvonne (eller okej då...Ditte heter jag)
http://www.yvonneeblogg.blogspot.com
Lambergsfrua
21 februari 2011 21:46
Ja Ditte, framför allt äldre människor och det är ju mest de, som är hemma, när vi ringer dagtid. Det som skrämmer mig är, att många av dem är yngre än jag och låter som tio är äldre. Sjukdom, sorger och bekymmer tär på människor, den saken är klar. Jag är så innerligt tacksam för att vara frisk. Åldern spelar ingen roll, det är hälsan som är avgörande.
Varm kram,
Lambergsfrua eller okej Gigi kallas jag - men heter Ing-Gun
sussie
21 februari 2011 20:16
Klart man tar sig tid då en medmänniska behöver prata av sig... Finns många ensamma människor ute i samhället. Det skulle finnas fler jourhavande medmänniskor... Kram
Lambergsfrua
21 februari 2011 21:30
Vet du Sussie, det har jag tänkt på också. Den dagen vi slutar med att ringa hos Svensk Direktreklam, kanske vi satsar på att bli just jourhavande medmänniska - om hälsan står oss bi. Vi har faktiskt små rara tanter, som säger "Tack för att du ringde", när man bara frågar om hon fått helgens reklam. Då svider det i hjärtat.
Varm krama till dig!
Ruth
21 februari 2011 22:51
Det är nog många som blir riktigt glada när du finns i luren, många frestas att prata av sig och behöver stöd och tröst. Jobbar ni inte med det ena så är det det andra. Vill tro att ni är ganska trötta i huvudet när kvällen kommer, tur man har en skön säng som ger värme och ro i kroppen.
Kram vännen
http://bernamis.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
21 februari 2011 23:01
Ja du kära Ruth, visst är det så. Måndagarna ger så mycket men kräver också en hel del av oss i mänskligt engagemang. Det är inte betungande, men när kvällen kommer är vi trötta i huvudet. Faktum är att tisdagarna oftast går i slow motion. Vi behöver den dagen för återhämtning rent mentalt. En dag i månaden följs jobbet av ett styrelsemöte, som idag och då är det extra viktigt att få koppla av, sitta tillsammans och prata om våra upplevelser med våra goa' "tanter och gubbar".
Tack för att du förstår, min vän!
Varma kramar,
yvonne
22 februari 2011 09:34
Min syster satt ett tag i Röda Korsets jourtelefon. Ofta var det samma män(niskor) som ringde. Och en del hade lite minst sagt udda ämnen de ville diskutera om man säger så. Jag pratar gärna med okända människor vid busshållsplatser och så, men en del har liksom inga gränser..det blir bara en enda lång monolog. Fast en del är riktigt roliga att prata med! Kram!!
http://www.yvonneeblogg.blogspot.com
Lambergsfrua
22 februari 2011 10:31
Jo men visst är det så.
Jag vet ju numera, vilka personer som vill prata lite grann om väder och vind, vem som vill prata länge om t.ex sina störande grannar (ofta en reprisföreställning, vem som vill ha korta samtal o.s.v Den lilla damen med Störande grannar kör monolog och det har jag liksom inte tid med att sitta och lyssna på. Svårt att avsluta det hela på ett snyggt sätt, tycker jag - men har lärt mig ganska bra.
Ha en fin dag.
Varm kram!