yvonne

22 maj 2011 08:35

Oj...var det så. Det håller jag verkligen med om, att det var ett märkligt tillvägagående (heter det så?). Hade inte alla dessa poliser något annat att göra? Egentligen skulle man ta reda på hur det ska gå till vid sådana dödsbud. Jag har ju också läst (mest i deckare) att en präst är med. Det kan ju behövas vid ett chockartat besked, även om döden var s.a.s naturlig. Mycket märkligt detta, tycker jag..

Lambergsfrua

22 maj 2011 13:32

Ja, kan du fatta! De skulle åtminstone ha varit civilklädda och inte fyra stycken. Den delen förstår jag inte alls. Familjen upplevde dem som stora, svarta (uniformerna, alltså) och hotfulla - vilket de förstås inte alls var.
Sonen var bara 35 år. Kompisen hittade honom, då han inte dök upp till den konsert, som de två hade biljetter till den kvällen. Kompisen var chockad och hade väl också behövt någon form av samtalshjälp. Usch! Jag ryser vi blotta tanken.
Varm kram!
Lambergsfrua
PS "Tillvägagångssätt" var nog ordet du letade efter ;) DS

yvonne

22 maj 2011 08:35

Och så himla fin header du har nu tycker jag!! :)

Lambergsfrua

22 maj 2011 13:24

Åh, tack snälla du! Jag har förstås inte skapat bilden själv utan fått hjälp av en god vän. Själva fotot är i alla fall från Lambergstjärnens norra ände mot Herrhagssidan. Läckert, tycker jag =D
Kram!

Anita

22 maj 2011 10:46

Det är sorligt med den lilla respekt poliser visar såna gånger. Det är inte första och enda gången tyvärr. Det är så smaklöst gjort så man skulle vilja ruska om dem och försöka slå i dem lite folkvett. Är det så att vi som idag är pensionärer eller snart är den sista generationen som fått lära oss att ha respekt för sin nästa ?? Eller är det kanske så att det är mer och mer vardagsmat för unga poliser så de håller allt tragiskt ifrån sig och beter sig hårt för att skydda sina egna känslor ??? Ja, jag har funderat på detta många gånger sen min syrra dog i Spanien. Allt sker formellt, punk slut. En lapp med UD:s telefonnummer om frågor uppstår.Hej då !!!
Jag lider med familjen och förstår att även ni känner med dem oerhört och även känner osmak för flera polisers klanderuppförande.
Ha en fin dag ni två och
Stor kram från oss

Lambergsfrua

22 maj 2011 13:22

Kära Anita!
Jag håller med dig om, att detta handlar till stor del om respekt. Jag tror också, att många av dagens poliser ser och upplever så mycket elände, att de på något sätt trubbas av och "stänger av" för att stå ut. Jag tror också att samma "sjuka" drabbar många, som jobbar i vården. De kan ju rimligtvis inte engagera sig djupare i varje patient. Då skulle de ju inte orka med jobbet rent psykiskt.
Nånstans hoppas jag ju att jag har fel, men...
Idag skulle solen skina här. Det gör den inte, men blåsten har lagt sig och vi har +16.
Vi önskar er också en fin fortsättning på dagen.
Varma kramar från oss båda,

wiper

23 maj 2011 08:28

Fruktansvärt att få ett sånt besked och på det sättet också. Jag skulle själv inte vilja att uniformerade poliser kom till mig och berättade nåt sånt. Bättre att nån med erfarenhet kom och tog sig an dom på ett mer psykologiskt och mänskligt sätt. En präst skulle jag inte vilja kom till mig heller. Jag känner verkligen med dom och deras förlust. Jag har ju själv en son och det går knappt att ta in.

Kramar

Lambergsfrua

23 maj 2011 16:13

Ja, kan du fatta hur okänsliga de kan vara. Normalt sett brukar en präst eller diakon följa med på sådana här uppdrag, Viktigast är nog att det kommer någon, som kan lämna det sorgliga beskedet på ett inkännande sätt. Hela jag värjer mig mot att behöva ta emot ett sånt besked om sina barn.
Önskar dig en bra kväll!
Soliga kramar!