Ja det är ju så, den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Ni som följer min blogg kanske minns den där lilla fulingen som dök upp i en räkpåse hos oss i somras. Självklart reklamerade jag, men inget hände - pä grund av semestrar kanske. I augusti surnade jag till och påminde om det oönskade inehållet. Faktiskt två gånger. Nu i september damp det ner ett brev från företaget. Ett tack för att jag hade hört av mig, en ursäkt och en förklaring till hur detta kunde ske trots rigorösa (?) kontroller - och en check på 100 kronor! Man tackar!

För några dagar sedan berättade jag om den svarta katten, som kom spatserande ner till strandkanten på kvällen och slog sig till ro.

I går kväll var den tiolbaka på samma plats och låg där helt lugnt. De hundar som var ute och rastade sina mattar och hussar brydde han sig inte om ett dyft. Han kanske rentav låg och kollade småfisk inne i vattenbrynet. När han låg kvar efter ca två timmar (!) utbrast käre Mannen i Mitt Liv: "Han kanske är död!?" Men nejdå, när vi skulle gå och lägga oss, var katten borta. Ska bli spännande att se, om den kommer tillbaks igen.

Omkring halv sju i morse var himlen så vacker - nästan lika vacker som vid solnedgångarna.

Idag skiner solen och det är en riktigt fin höstdag, nästan som en sensommardag.

Ha det gott alla go'a vänner!

Soliga kramar,

Lambergsfrua