Idag gratulerar jag alla som heter Dagmar - inklusive mig själv.   

Som många barn i min generation begåvades jag med tre namn i dopet, varav Dagmar var först i raden - men jag kallades inte så.

I stället för en blomma - lysande röda rönnbär! 

Jag fick det efter både en moster och en faster. Moster i Stockholm kallades mest för Dagge och faster i Skåne kallades Daaagmar med betoning på första stavelsen. Jag ville inte kallas för nånting av detta. Inte med stockholmsuttalet Daggmar heller. Jag tycker väl inte att Dagmar är världens vackraste namn precis *förlåt mig alla ni som heter Dagmar*

Höstfoto från Norge taget för nästan på dagen ett år sedan 

Naturligtvis blev det ofta så, att första namnet antogs vara mitt tilltalsnamn, något jag inte alls uppskattade då det begav sig. idag bryr jag mig inte, även om det ibland dimper ner ett brev i lådan adresserat till Dagmar. Nu skrattar jag mest åt det.

Och nej vi ska inte fira inte på något särskilt sätt. Eller jo, det blir nog med ett glas vitt på balkongen i kväll    Då har jag ju i alla fall någon glädje av namnet - he he.

Önskar er alla oavsett namn en fin fortsättning på dagen!

Soliga kramar,

Lambergsfrua