Idag blåser det och regnar och är +10. Natten har varit kylig,men vi fick ingen frost här hos oss i alla fall. Men det är nog bara en tidsfråga, innan temepraturen kryper under nollan.

I dag ska jag gå till Dottern, som lovat att hjälpa mig med lite syarbete. Då får jag chans att använda mina födelsedagsstövlar med blomrabatter på  

Sen får vi se vad det blir av dagen.

Önskar er alla en skön söndag oavsett väder och vind!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Det finns ju under av olika slag men oftast tänker man kanske på naturens under.

Solnedgångarna är verkligen ett av naturens många under, som vi nu kan njuta av allt tidigare på kvällarna nu...

Spindelvävens vackra och sinnrika konstruktion är ett annat litet under.

Kära Dottern tog tåget till Stockholm i torsdags och tåget gick helt enligt tidtabellen. Se där ett under fast av annat slag!   

Igår åkte hon hem igen. Tåget gick i tid  och kom fram i tid, toaletterna var rena och maten smakade bra. Det om något var väl ett under!   

Ännu en fin höstdag idag, men jag ser bulliga mombankar torna upp sig i sydväst. Där kan de gott stanna, tycler jag.

Önskar er alla en skön lördag!

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

Ja det är ju så, den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Ni som följer min blogg kanske minns den där lilla fulingen som dök upp i en räkpåse hos oss i somras. Självklart reklamerade jag, men inget hände - pä grund av semestrar kanske. I augusti surnade jag till och påminde om det oönskade inehållet. Faktiskt två gånger. Nu i september damp det ner ett brev från företaget. Ett tack för att jag hade hört av mig, en ursäkt och en förklaring till hur detta kunde ske trots rigorösa (?) kontroller - och en check på 100 kronor! Man tackar!

För några dagar sedan berättade jag om den svarta katten, som kom spatserande ner till strandkanten på kvällen och slog sig till ro.

I går kväll var den tiolbaka på samma plats och låg där helt lugnt. De hundar som var ute och rastade sina mattar och hussar brydde han sig inte om ett dyft. Han kanske rentav låg och kollade småfisk inne i vattenbrynet. När han låg kvar efter ca två timmar (!) utbrast käre Mannen i Mitt Liv: "Han kanske är död!?" Men nejdå, när vi skulle gå och lägga oss, var katten borta. Ska bli spännande att se, om den kommer tillbaks igen.

Omkring halv sju i morse var himlen så vacker - nästan lika vacker som vid solnedgångarna.

Idag skiner solen och det är en riktigt fin höstdag, nästan som en sensommardag.

Ha det gott alla go'a vänner!

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

Ja, när jag talar om Katja menar jag förstås inte en person utan stormen med samma namn.

Jag är innerligt tacksam för att den inte slog till hos oss med full orkanstyrka, men det räcker så bra som det är.

Här i vår tjärn har en båt med tillhörande brygga slitits loss från land. Båten har fastnat i en vassrugge och står trologen på grund där. Tjärnen är ganska grund just där. Resten av bryggan syns i nedre vänsterhörnet.

På gräsmattan utanför ett av föreningens hus hittade vi de här bitarna i eftermiddags. Först fattade vi inte vad det var, men såg sen att det var en gammal HSB-skylt, som blåst ner och fördelats i mindre beståndsdelar.

När vi lyfte blicken upptäckte vi det numera tomma stativet, där skylten suttit sedan 1986. Även kraftig plast mattas ju med tiden, så jag tror inte att Katja behövde bruka alltför mycket våld för att få ner den.

När fastigheterna byggdes om och renoverades 1986, monterades sådana HSB-skyltar upp på alla husen och dessutom vid varje entré. "HSB-hus", sa man och gör kanske så fortfarande, men bostadsrättsföreningarna är idag sjävständiga och kan köpa sina tjänster från vilket företag som helst.

Däremot är vi delägare i HSB och i vår förening har vi därför valt att köpa tjänster från just HSB.

För något år sedan plockade vi bort de flesta gamla HSB-skyltarna. De ersattes med sådana här namnskyltar, som vi tycker är "personligare" - och faktiskt också lite snyggare...

Slylten som blåste ner, var en av dem som att så högt upp, att vi lät den sitta kvar. Det hade behövts en stegvagn till en icke önskvärd kostnad för att montera bort den  - så tack för hjälpen, Katja!

Önskar er alla en lugn och skön kväll!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Jaha, så var det dags igen för veckans jobbdag. Jag önskar alltid, att det ska regna och vara ett riktigt busväder på måndagar. Då blir lättare att få tag i de personer, som jag ska ringa till.Fint väder = folk ger sig av hemifrån på olika aktiviteter. Dåligt väder = folk stannar gärna inomhus.

Idag är det växlande och +14. Inte bra för mitt jobb med andra ord...

Önskar er alla en fin dag antingen ni stannar hemma eller inte!

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

Idag är det tioårsdagen av katastrofen i New York. Eftersom media av förståeliga skäl svämmar över av tillbakablickar och analyser av det fruktansvärda och ofattbara som hände, ska jag inte uppehålla mig vid det nu här på bloggen. Det överlåter jag åt andra.

Låt mig i stället få ägna mig åt mitt närområde.

Häromkvällen kom de här fyra kanoterna (eller vad de kallas) sakta glidande in på Tjärnens spegelblanka vatten. Avkoppling på högsta nivå, verkade det som.  

I helgen har de här tre damerna/töserna prövat fiskelyckan. En äldre herre (pappan??) har tittat till dem lite då och då för att se hur det går för dem. När regnet vräkte ner för en stund sedan, kurade de under några träd. Nnu är de ute igen och provar fiskelyckan. Hoppas verkligen att de får något ätbart.

I går kväll, när vi satt och åt middag där, såg vi en svart katt komma spatserande i strandkanten. "Aha", tänkte vi - "den är på fågel- eller mössjakt". Men nej inte alls. Först satte den sig och spanade ut över vattnet. Efter en stund la den sig till ro och verkade må gott av att bara finnas till. Och så låg den kvar cirka en halvtimme. En katt med sinne för naturens skönhet, tydligen    Ganska mysigt faktiskt!

Sen måste jag väl berätta om kära Dotterns eskapader. Häromdagen skulle hon flytta den här stora krukan, lyfte med möda, tog ett steg framåt - och snubblade på en eller flera av de hängande rankorna.

"Måste rädda krukan!" for det genom hennes huvud och det gjorde hon - men själv hon stöp med huvudet före i tröskeln.

Kraftigt blodflöde! Jämmer och elände! Krukan höll, blommorna förstördes och kära Dottern fick uppsöka Vårdcentral (under viss protest) för att tejpas ihop ihop i pannan. Nu är hon svullen och har självklart ont.

Det retar henne fortfarande, att hon var så rädd om krukan, den som hon egentligen tycker är riktigt ful  

Hennes egna ord på Facebook, där hon naturligtvis blivit ynkad med råge:

"Lyft stor kruka som var tyngre än beräknat, snavade till när jag skulle sätta ner den o var mer rädd om krukan än mig själv = slog i pannan i en tröskel. Avdelning helidiotiskt, men personalen på Gripen verkade rätt luttrade..."

"Skulle kanske bett läkaren att dra o lyfta lite extra när han ändå höll på att limma ihop mig ;)"

"Förundras över att bulan förflyttat sig från pannan till näsryggen o ögonlocken. Min vänlige son kallade mig just Orch-Maria!"

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll - även kära Dottern, trots bula och värk!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Edinburgh och Military Tattoo

Dagen började med en rundtur i stadsdelen the New Town, som började bebyggas i mitten på 1700-talet. Då hade det blivit alldeles  för trångt i the Old Town uppe på berget. Trots att flera olika arkitekter var inblandade är stilen enhetligt klassisk.

Vi förvånades lite över alla täckta fönster. Den enkla förklaringen är att de boende skulle betala "window tax", fönsterskatt. Färre fönster = lägre skatt! Alltså murade man igen fönstren på insidan...Den skatten fanns kvar till 1851!

I the New Town finns många vackra parker, men många av dem är inhägnade och låsta. Bara de boende runt parken har nyckel.

Från Capitol Hill har man fin utsikt över stan både the New Town och The Old Town på berget runt Slottet. 

Tornet finns på Centralstationen. Klockan där går alltid 3 minuter före - så resenärerna ska hinna i tid till sitt tåg!

Här uppe finns delar av ett Parthenon. Det byggdes för att bli ett minne över de skotska soldater, som stupade i Napoleonkriget. Pengarna tog slut och det blev bara 12 pelare.

Flera byggnader vid Capitol Hill har stora takträdgårdar.

  När Drottning Elisabeth är i Edinburgh, bor hon på sitt slott Holyrood House, som ligger alldeles nedanför the Old Town. Fast jag tyckte vår guide sa Hollywood House...

Det här är ingen gammal grindstuga vid Holyrood House - det är slottets gamla badhus! Tänk er Maria Stuart komma gående här med sina hovdamer för att få ett bad - kanske rentav i åsnemjölk.  

Tvärsöver gatan från Holyrood House ligger skottarnas nya Parlamentsbyggnad. Fyra år försenat och 10 gånger så dyrt som beräknat, är det nu äntligen invigt. 

Och plötsligt förstod vi vad tavlan på vårt hotellrum föreställde!

En del av Nya Parlamentet alltså! Och vi som hade gissat på bygget av något slags soltak, fast vi tyckte att det var ett väl "konstnärligt" foto...

The Old Town är absolut inte handikappvänligt med sina branta backar och smala gränder, men bjuder på en otroligt mysig atmosfär.

Här finns också den pub, där den lilla hunden "Bobby"s husse Greyfriar höll till dagligen. När husse dog (på puben?) följde "Bobby" med till graven och stannade där i 14 år! Disney har gjort en film om den trogna "Bobby".

"Bobby" står staty utanför puben och där flockades förstås turister för att fotografera. Jag hoppas "Bobby" var sötare i verkligheten...

Ett besök på Slottet fanns självklart med i programmet. Slottet är en blandning av fästning och renässanspalats. Här finns byggnader från 1100-talet fram till början av 1900-talet.

Maria Stuart har bott här och sonen James I föddes här.

Slottets och även Edinburghs äldsta byggnad är Den Heliga Margaretas Kapell.

Vitkalkade väggar, enkel inredning, men vackra glasmålningar.

En del av stadens garnison finns kvar i byggnader här. Från "One o'clock gun"  avlossas ett skott varje dag kl.13 utom på söndagar. Inte klockan 12 alltså - Ryktet vill göra gällande, att skottarna tyckte det var slöseri att skjuta 12 skott varje dag...

  Till Tattoot bygger man upp enorma åskådarläktare på yttre borggården - ser lite läskigt ut, tycker jag.

Så var det dags för en av resans absoluta höjdpunkter - Tattoot, som har anor från 1950.

Efter en tidig middag på hotellet (resans sämsta - lamm som sprungit sig till döds...), begav vi oss till fots upp till Slottet. Stora delar av gatorna var avstängda för trafik, så det var en strid ström av människor, som knegade uppför backarna. Mängder av vakter stod utplacerad på hela området.

När vi närmade oss Slottet, ledde vakterna oss nerför en närliggande gata, där en bred kö bildades, ungefär som när man leds fram till incheckningen eller säkerhetskontrollen på en flygplats.

Efter biljettkontrollen var det bara att ta sig upp till sin plats...

Utsikten från vår plats. Konstigt nog hann alla 8 000 åskådare bänka sig i tid till att företällningen startade. Ungefär samtidigt kom regnet...

Så började föreställningen! Fantastiska musiker i fantastiska kläder. Kiltar och björnskinnsluvor, trumpeter, trummor - och så säckpipor, förstås.

Under kvällen framträdde The Royal Marines, Royal Regiment of Scotland, Dutch Mounted Bicycle Band, German Mountain Army och en simulerad piratattack från Indiska Oceanen. Piratattacken gillade vi inte. Flera av oss fick direkt associationer till tregedin i Norge.

Ja, ja, det här kanske inte är värre än att bära en äkta päls - eller...

The Dutch Mounted Bicycle Band trampande in - 40 skickliga militärmusiker iklädda uniformer från 1:a Världskriget. De lockade till många skratt - trots regnet. Tänk att både kunna spela och cykla samtidigt. Det måste vara höjden av simultanförmåga, som ju män inte anses ha.  

Ojojoj! Rätt som det var råkade en man cykla omkull! Sjukvårdare kom inspringande...

  ...och tog hand om cykeln!  

Många av militärmusikerna på tattot kommer från andra länder. Det brasilianska bandet hade med sig ett gäng söta dansare. Töserna bjöd upp en och annan musiker, som gärna rockade loss lite. Se bara på killen längst bort!

The German Mountain Army bjöd både på skogsbruk och "Shuhklappen". Det var bara joddlingen som fattades!

Årets tema på tattoot var "Maritimt". Effektfullt med de olikfärgade banden, som snurrades runt medan en kvinna sjöng.

Här dansades det Riverdance - fast det kallas förstås inte så i det här smmanhanget. Kvinnorna ska symbolisera havets alla småfiskar och männen havets farliga fiskar, som hajar till exempel.

Mörkret föll och föreställningen avslutades mycket stämningafull med alla orkestrar och dansare inne på borggården.

Ett fantastiskt skådespel och en mycket minnesvärd kväll!

Sen var det hemresa nästa dag. Flyget gick i tid och landade för tidigt. Vi hann med 17-tåget till Karlstad, som också gick i tid och kom fram i tid. Vi kom hem otroligt nöjda med denna toppenresa.

Varma och soliga kramar till er alla!

Lambergsfrua   

Jag får väl försöka slutföra reseberättelsen om vår Skottlandsresa. Allt efter Glasgow har försvunnit och jag har inte fått något svar från supporten. Hade ju hoppats att de skulle kunna trolla med knäna, så bilderna kom tillbaks, men...

Glenlivet - Edinburgh

Vi besökte Glenfiddich whiskeydestilleri på dagens första guidade tur. I området finns hela sju whiskeydestillerier!

Som alla destillerier ligger den vid vatten, som är nödvändigt för framställningen.

Det var irändska munkar som lärde sig konsten att göra whisky  av araberna. Den stora skillnade var dock att araberna gjorde parfym och inte drickbar sprit - vilket munkarna alltså kom på. 

Rabatterna runt byggnaderna var en fröjd för ögat!

Vi var många som gjorde tappra förök att föreviga allt det vackra. 

  Droppar från morgonens regn hängde kvar på krassen.

Turen började med en filmvisning, där vi fick följa arbetet med whiskeyframställningen.   

  MiML vid massor av whiskey - eller i alla vad som ska bli whiskey. Se så ömt han håller i jättekärlet  

Turen avslutades med provsmamkning ledd av vår kiltklädde guide - som talade någon slags svenskdanska.

Synnerligen pedagogisk presentation av de tre sorterna - glasen stod på cirklarna med förklarande text. Jag tyckte den som var 15 år smakade bäst, men jag är å andra sidan ingen whiskeyälskare.

Böljande landskap.

Cairngorms Nationalpark är Storbritanniens största vildmarksområde och täcker en yta på nära 4000 km2. Här finns även ett stort skidområde, något ingen av oss hade en aning om.

Ljungen blommade för fullt.

Vi stannade för att titta på den här stenen. Det visade sig, att vi faktiskt skulle titta igenom den för att fokusera på Corgarff Castle långt därnere i dalen.

Inte blev det någon bra bild genom hålet, men lite roligt var det allt.

Varning för bro?!?

Ja, det finns nog fog för den varningen, för här gäller det att ta det lugnt - 1700-talsbron är brant!

Vi promnenerade över bron och stod sen redo med kamerorna mwedan bussen långsamt, mycket långsamt gled upp på krönet - och framvagnen svävade i tomma luften, innan den tippade ner på vägbanan igen. Häftigt!

Skotsk fjäril botaniserar bland tistlarna. vid bron.

Vi körde förbi Drottning Elisabeths favoritslott Balmoral till den lilla staden Braemar för lunch. Här går Highland Games av stapeln varje år med tävlingar i  stockstötning och andra kampsporter med gamla anor.

Vi valde att inte gå in resturangen. I byns lilla affär köpte vi fruktsallad på färsk frukt och sandwiches, som vi åt vid en önskebrunn ovanför floden. Mysigt i solen.

MiML träffade en hund och måste förstås växla några ord med den.

Den lät sin villigt klias under hakan, men begrep nog inte svenska.

  Vi närmar oss Edinburgh - här syns den kända Firthbron.

Edinburghs stadsbild domineras av slottet högt uppe på sin klippa. De uppbyggda läktarna för tattott ser imponerande ut, där de tycks hänger ut över klippan...

  Vi skulle ha bott på ett annat hotell, men blev omplacerade till staden absolut bästa hotell Hilton Caledonian - här till höger på bilden. Naturligvis hade vi stora förväntningar på allt därinne.

I lobbyn var det elegant så det förslog - och en gäst i full kiltmundering. Till och med kniven i strumpskaftet finns där. 

Nä men?? Vad är nu detta??? Kallar man det här rum??  Ett hotell som Hilton ska inte ha rum som mer liknar en cell. MiML är 1,93 lång och han såg inte ut genom rutan. Utanför syntes inte ens himlen - det var en husvägg.

Direkt ner till receptionen för att få byta till något mer acceptabelt. Och jodå, det löste sig. Det enda som fanns var ett rökrum högre upp i hotellet, men vi tog det ändå - och det luktade inget alls. Och där kunde vi i alla fall nå upp  för att öppna fönstret   

Hotellets gemensamma utrymmen är mycket vackra: Den här trappan känns slottslik.

Sobert och väldigt stort.

  I sån här miljö känner man sig liten - det är annat än trean på Lamberget det! 

Vi tog en liten promenad i stan. Ganska hektiskt på den stora affärsgatan Prince Street en fredag vid 17-tiden. Lugnare och mycket mysigare på parallellgatan Rose Street, som dessutom är gågata. Mosaiken i gatan visar att vi är helt rätt.

Här ligger pubar och caféerna tätt. Lustigt nog är skottarna oerhört förtjusta i Kopparbergs cider - skylten talar sitt tydliga språk.

Utanför Dirty Dick's stod en vacker gosse, som glatt hejade och hälsade oss välkomna in. "Ni´behöver inte köpa något, men titta i alla fall in", sa han. Vi gjorde det och lokalen var helt stolligt roligt inredd. Kitchigt skulle man kanske kunna såga. Tyvärr blev foto inte alls bra, så det lägger jag inte in.

Nu mina vänner är det bara Tattoot kavr att visa och berätta om - men det får bli i morgon. Eller annan dag.

Önskar er en skön kvall!
Soliga kramar,
  Lambergsfrua