UPPSALA

Vi har varit några dagar i Uppsala, eftersom Mannen i Mitt Liv skulle till Akademiska Sjukhuset för en konsultation. (Ingen fara, det är OK).

Vi missar aldrig möjligheten till en liten utflykt, så jag följde med. För resor mellan sjukhusen i Karlstad, Kristinehamn (numera omvandlat till vårdcentral), Karlskoga, Örebro och Uppsala kan man resa bekvämt med bussen Jumbolansen.

Patienter betalar 50 kronor enkel resa och då ingår kaffe/te och kaka. Anhörig får följa med i mån av plats och det är aldrig fullt, sa damen vid bokningen. Anhörig betalar 375 kronor enkel resa.

Jumbolansen går i linjetrafik tur och retur en gång om dagen. Både föraren och värdinnan är sjukvårdsutbildade och man blir ompysslad på allra bästa sätt. Är det något man inte klarar själv, får man genast hjälp av i första hand henne.

MiML var nöjd med de rymliga och bekväma sätena. Det fanns gott om plats för hans långa ben.

I bakre avdelningen fanns två bårar och plats för ett par rullstolar. Säten där var nästan helt fällbara och hade förstås ännu större benutrymme med uppfällbar fotplatta. Det blev nästan som en skön fåtölj.

Längst bak fanns ett litet pentry och stor hanikappanpassad toalett.

  Fotot är taget från pentryt.

Enligt tidtabellen beräknas resan ta 4,5 timme, men vi var framme vid Akademiska redan halv tolv. Vilket stort sjukhus! Imponerande minst sagt.

Dagens lunch åt vi i Bistron. Självklart var det lång kö, men det flöt på rätt bra ändå. Lax under grönsakstäcke, potatis och mangosås tillsammans med ett fräscht salladsbord för 68 kronor kändes prisvärt - och gott var det också.

Samtalet med läkaren var mycket informativt och positivt. Nöjda och belåtna traskade vi íväg till vårt hotell i centrum.

Stadsbilden domineras av Slottet uppe på berget och Domkyrkan med sina två spiror.

I Stadsträdgården lyste gräsmattorna gröna och portalbågarnas klängväxter blommade. Jag vet inte alls vad det är för blommor men de var blekt grönvita och mycket vackra.

Där ligger också restaurang Flustret  med historiska anor.

Fyrisån är segelbar ända hit fram och utflyktbåtarna låg på rad i väntan på nästa sommar.

Laxtrappa trodde vi, men nej. Trappa för fiskar är det visserligen, men här handlar det om Upplands landskapsfisk aspen. Den trivs alldeles utmärkt i Fyrisån.

Att cykla är tydligen mycket populärt i Uppsala och det finns rikligt med cykelställ runtom i centrum.

Spetsgardin på en tråkig husvägg! Trevlig idé. Gardinen verkade vara gjord av metall och monterad cirka en decimeter ut från väggen.

Observera cykelstället!

Vilken fantastisk balkonglåda - den 15 november!

 
På Gågatan fanns flera möjligheter att vila fötterna på bänkar under gransrisklädda valvbågar. Jag misstänker att de sommartid är klädda med klängväxter, men jag kunde inte se någon i blomkrukorna bredvid - nerklippta kanske?

Landstinget hänvisar sina övernattande patienter till Hotell Duvan, som drivs av Diakonistiftelsen och Stadsmissionen. Bra läge i centrum, enkelt men funktionellt, ljust och fräscht, rent och snyggt - och mycket vänlig personal. Sköna sängar, egen dusch och toa och till MiML:s stora förjusning även en liten "tjock-TV", så han kunde kolla sportresultaten.

Jag fick betala mellanskillnaden mellan enkelrum och dubbelrum för att få bo där tillsammans med MiML.

Vad bilden föreställer? Ja, det vet jag inte riktigt, men det är en detalj från gardinen i vårt rum.

Vårt rum vette mot en stor innergård, där det bland annat växte några sådana här träd. Hela dagen hördes småbarns ljusa, glada röster. Det låg en förskola i grannhuset och det verkade som om man satsade mycket på att vistas utomhus. Ordentligt påbyltade struttade de omkring därnere som små míchelingubbar.

Man kan inte vara i Uppsala utan att strosa runt bland alla historiska byggnader eller besöka Domkyrkan Jag har den största förståelse för, om ni inte klickar på länken och läser allt som står där, för det är mycket - men oj, vad intressant!  

Gustav Vasa ligger begravd här och flera av hans fruar, Carl von Linné och Olof Rudbeck och flera andra. Här finns också ett relikskrin med en flisa av Heliga Birgittas höftben - en gåva på 1980-talet från Birgittasystrarna i Vadstena.

Sveriges största kyrkklocka hänger här och dinglar och dånglar vid de stora helgerna. Predikstolen är landets största och ett grymt vackert konstverk. Synd att det inte fanns någon guidad visning, som vi kunde ha följt med på, för här handlar det om historia och kulturhistoria på högsta nivå.

Tvära kast i kulturhistorien! Om du känner för en tacos med tillbehör kan du gå till Taquerian nere vid Pumphuset. Menyn finns på en TV-skärm och bordet står dukat Mexican Style.

På kvällen  gick vi på bio och såg den nya Tintin-filmen med 3D-glasögon på näsan. Jag var själv aldrig så där överförtjust i Tintinböckerna, men jag hade en gång en elev som fullkomligt älskade dem. Problemet var bara att han var/är dyslektiker och språket i Tintinböckerna är allt annat än lätttillgängligt.

Men läsintresset är viktigast, så han (och jag!) kämpade sig/oss igenom Kapten Haddocks alla konstifika uttryck och svordomar. Det tog en mindre evighet att avverka en sida, men killens lyckliga leende när han klarat det, var väl värt tragglandet med varenda stavelse.

Filmen var en fantastisk upplevelse rent tekniskt sett, även om handlingen var lite si och så. För att göra 3D-tekniken full rättvisa, blir det ett övermått av jakter och osannolika färder både till lands och sjöss. Tintin själv kändes som en ganska slätstruken figur, medan Kapten Haddock var riktigt rolig. Allra bäst var i alla fall hunden Milou! Vilken jycke! Han måtte ha fler liv än katten.

NÄSTA DAG

var lika fin och solig, som den första. Utcheckningen var kl. 11 och bussen hem gick inte förrän halv två, så vi hade gott om tid att utforka omgivningarna lite mer. Tyvärr är inte min häl (slemsäcken, ni vet) inte helt bra ännu, men ändå helt OK för en och annan promenad i sakta mak.

I Fyrisån såg vi inte en enda and, men i dammen ovanför fanns det desto fler. Så fort man närmade sig kom de simmande och vaggande i förhoppningen att det vankades mat.

Minusgrader under natten gav en tunn isskorpa på víssa ställen i dammen. Det tyctes inte besvära änderna det minsta.

En ståtlig svan låg på gräset längst in vid dammen med huvudet under vingen. När vi närmade oss staketet, lyfte den huvudet för att kolla läget - och återgick sedan till sin vila.

Änderna däremot anade matning och vände sig intresserat mot oss...

En vacker rabatt på sluttningen av Slottsberget, där man går för att komma till Jumbolansens hållplats vid Akademiska Sjukhuset.

Hotellfrukosten var riklig, så vi kände inget behov av lunch i Uppsala. Däremot tog vi en smörgås på hemvägen. Man kunde köpa en rejält stor smörgås med antingen skinka, ost eller leverpastej och gurka för 20 kronor. Värdinnan bredde på beställning. Helt suveränt, tyckte vi.

Återresan gick precis enligt tidtabellen. Vi "landade" vid Karlstad Centralsjukhus exakt kl.18 Svärsonen väntade där för att skjutsa oss hem. En trevlig utflykt med oväntat positiva förtecken!

Det har varit dimma här hela dagen med mimimalt av dagsljus.

Nu önskar jag er alla en fortsatt skön söndag vad än ni håller på med.

Varma kramar,

Lambergsfrua

 

Gunnel

20 november 2011 17:33

Ni lyckades förvandla ett sjukhusbesök till en intressant och trevlig resa. Det gäller att hitta guldkornen i tillvaron. Ha en fortsatt skön söndag.

http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

20 november 2011 19:57

Tusen varma tack, Gunnel!
Kram,
Lambergsfrua

 

Sonen

20 november 2011 18:22

Jösses, vilken lyxig buss. Det är ju nästan värt några krämpor för att få åka med en sådan (med betoning på nästan). Visste faktiskt inte att sådana fanns innan ni nämnde denna jumbolans.

Uppsala är en intressant och historiskt rik stad som jag inte besökt sedan 1986 eller när det nu var. Uppsala högar besökte vi ju med dig och fadern en gång i tiden, jag misstänker att det måste ha varit med husvagnen. Visserligen är Pelle Svanslös hemstad Sveriges fjärde största, men den ligger liksom lite fel härifrån sett. jag vet inte riktigt vart man skulle vara på väg för att få en anledning att åka till eller igenom Uppsala. Kanske om man skall till Sthlm och väljer att åka norr om Mälaren, via Västerås. Får väl fundera på det nästa gång ;)

Det var ju för övrigt Olof Rudbeck, den gamle skojaren, som bidrog till att byta namn på Salaån till Fyrisån. Skulle vara intressant att veta varför. Känner du till något om det?

~ Kram

Lambergsfrua

20 november 2011 19:56

Jodå, vi var där med husvagnen tillsammans 1974, men med tonvikt på Gamla Uppsala. Den dagen vi var där, skulle solen skina, men det regnade 34 mm...
Ja, inte ligger stan på vägen till Stockholm direkt, men det är väl värt en liten omväg. Mycket charmig stadskärna - fast vi träffade tyvärr aldrig Pelle Svanslös ;)
Har ingen aning om, varför Rudbeck bytte namnet på ån. Värt att forska lite i ;)
Kramar,
Ma

 

yvonne

20 november 2011 18:31

Det är ju alltid skoj att kolla på saker i andra städer, här blir man ju lätt hemmablind. Gardintrycket känner jag igen, men jag kommer inte på varifrån bilderna kommer,hmmm... Välkomna hem igen båda två!

http://www.yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

20 november 2011 19:52

Tack snälla!
Uppsala är väl värt ett besök med eller utan Jumbolans.
Kram,
Lambergfrua

 

margareta wårenius

20 november 2011 18:44

nu blir jag ju stum; Karlstad i Värmlandslän! har inget eget sjukhus?
kann det var möjligt (endast vårdcentral).

margareta

Lambergsfrua

20 november 2011 19:51

Det kan kanske uppfattas som ett syftningsfel, men Karlstad har ett stort fint sjukhus. Det är Kristinehamns sjukhus som numera är förvandlat till vårdcentral. Uppsala har specialkompetens inom vissa områden, som inte finns vid andra sjukhus, därav resan dit.
Kram,
Lambergsfrua

 

Maria

20 november 2011 21:35

Kul att se bilder från er resa. Bussen verkar synnerligen bekväm :)
Ha det så gott!
Kram Maria

Lambergsfrua

20 november 2011 22:24

Ja du Maria, Jumbolansen var en synnerligen positiv upplevelse.
Stor kram,
Ma

 

Suss

20 november 2011 21:59

Nu har jag läst ikapp, varit och testat sängar med er, njutit av alla vackra foton du lagt ut på blommor och vatten, fått enorm lust att åka till Uppsala och fått information om den utmärkta Jumbolansen. När jag bodde i Umeå, brukade vi köpa en eller ett par renar från en same i norra länsdelen. När de levererades till oss kom de alltid med Sambulansen, dvs den som gick tom tillbaka till Umeå efter att ha skjutsat hem f.d patienter norrut. Praktiskt arrangemang. Synd att de inte åker ända till Örebro. Det är roligt attl läsa din inlägg. KRAM!

http://leontina.blogg.se

Lambergsfrua

20 november 2011 22:31

Tack snälla rara du för all positiv respons! Sånt gläder alltid =D
Vad fyndigt namn på Jumbolansen norröver! Sambulansen kan ju tolkas på flera sätt. Jag såg att nere i Västervikstrakten kallas fordonet för Ronden. Inte heller så dumt. Jumbolansen här går aldrig tom. Varje dag (måndag-fredag) har den med sig passagerare/patienter tillbaks från Uppsala till någon av påstigningsorterna. När vi åkte hem hade vi passagerare, som åkte mellan Enköping och Örebro. I Örebro klev en person på, som skulle till Karlstad, men vi var aldrig mer än 6-7 passagerare.
Ha det gott!
Varm kram!

 

Margit

21 november 2011 23:56

Suttit ochh läst om Uppsalaresan och sjukbesöket... Det blev ju samtiidugt en riktig "semestertripp" för er båda!! Så mycket ni hann med och så många vackra bilder du visar, och berättar om allt!!
Skönt att servisen var så bra på bussen ocksåoch bra på patienthotellet...
Kram!!!!

http://margiholm.blogg.se

Lambergsfrua

24 november 2011 15:43

Tack för beröm, Margit!
Ja, man får försöka göra det bästa av varje situation och vi fick ett riktigt fint och bra besök i Uppsala. Mötet med vänliga och positiva människor gjorde inte saken sämre.
Varma kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...