Idag är det exakt 50 år sedan det lyste för Mannen i Mitt liv och mig första gången. Före 1969 var det var det lag på lysning i kyrkan tre söndagar i rad för ett bröllop.
Första lysningssöndagen hade vi mottagning i Stockholm hos mina föräldrar. Mamma hade dukat med styvmanglad linneduk och levande ljus.
På bordet stod en flaggprydd krokan och På nyputsade silverfat låg små läckra mandelkakor.
Lägenheten var nystädat, vi var finklädda och nykammade och kaffet doftade ute i köket.
Första halvtimmen kändes riktigt nervös - det kom inte en människa! Vi började misströsta och såg oss själva sitta där och proppa i oss mandelkakor och krokan tills de skulle komma ut genom öronen.
Första gästen var min moster Dagge och sen ringde det på dörren i ett. Våra vänner i Stockholm och vänner till mamma och pappa kom med användbara presenter och lät sig väl smaka av godsakerna på kaffebordet.
En stor vit damastduk med 12 servetter var presenten från mamma och pappa - fast det var nog mamma som hade ordnat det. Tyvärr har duken inte blivit använd så många gånger. Dels är den i största laget för vårt bord och dels kräver den sin man/kvinna att mangla riktigt slät och fin. Däremot har vi använd servetterna mer.
Ett elektriskt våffeljärn var mycket uppskattat och användes ofta under de första åren. Fantastiskt smidigt, när det kom oväntade gäster.
Vi fick många andra bra och användbara saker. Bland annat tog mamma med mig till PUB en dag och käpte de husgeråd, som hon ansåg skulle behövas i mitt nya hem - bland annat en rejäl handdriven köttkvarn med olika tillbehör. Den har använts mycket vid tillverkning av - äppelmos!
Några av våra vänner tyckte, att vi behövde ett exemplar av Hemmets Lagar att hänga upp i köket. Tyvärr syns texten dåligt på det här fotot, men vi skrattade gott. Här stärktes kvinnans position i äktenskapet, skulle man kunna säga 
Här har jag skrivit av texten och förstorat den, så att ingen av er ska missa budskapet. Betänk nu att detta var femtio år sedan, då många kvinnor fortfarande var hemmafruar.
Önskar er alla en fortsatt skön helg!
Soliga kramar,
Lambergsfrua 
Lasse
26 november 2011 13:44
Respekt åt er, och grattis!!
Lambergsfrua
26 november 2011 14:01
Tusen tack go'a du!
Kram,
Ingrid
26 november 2011 16:26
Så trevligt att läsa och det väcker dessutom minnen!
Vår lysningsmottagning hade vi på Stenstugu, trots att det ju egentligen skulle vara i kvinnans hem, men mamma hade bara en liten lägenhet och Åkes släkt var stor, så svärmor, som var en handlingskraftig kvinna erbjöd sig att ordna alltihop och det var vi ju enormt tacksamma för.
Vi fick också många fina presenter som fortfarande finns i lådor och skåp. En del har fått flytta med till Odvalds, en del står ännu kvar på Stenstugu t ex tt dussin cupglas i blått glas, väldigt vackra och väldigt lite använda.
Ha en fin lördagskväll och Första Advent!
Kram
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
26 november 2011 18:21
Vad roligt att mitt inlägg fick dig att minnas din egen lysning. Vi hade mottagning i mitt föräldrahem första söndagen och hos MiML:s mamma den andra. Hon var så pass av av sin cancer då, att hon inte orkade åka upp till Stockholm.
Därför blev bröllopslunchen hemma hos henne med god hjälp av catering, fast mina föräldrar stod för kostnaden.Det var ett äldre par, som kom till svärmor, hade med sig allt, lagade maten p+å plats, dukade, serverade och skötte även disken efteråt. Mycket praktiskt med tanke på omständigheterna - och både gott och trevligt.
Jag upplever också, att vi fick väldigt många bra och genomtänkta presenter. Vi fick en högt önskad Höganässervis av Ulfs morbror och moster. Den gladde oss i många år, men stengods är inte så hållbart som vi trodde. När de flesta tallrikar hade en eller flera utslagna flisor var vi tvungna att ersätta dem med något hållbarare.
Era cupglas låter så vackra, men visst är det så att man inte använder den typen av glas så mycket. Vi fick bland annat selterglas... Nä, dem har vi aldrig använt, men vackra är de.
Önskar dig och din käre Åke en fortsatt fin adventshelg!
Varm kram,
yvonne
26 november 2011 16:30
Grattis! Men det är nog tur att lysningspåbudet är borta, dagens brudar verkar stressade nog som de är ;) Kul att se en bild på er från förr, den var inte lånad från nätet kan jag tänka :)
http://www.yvonneeblogg.blogspot.com
Lambergsfrua
26 november 2011 18:09
Tack, Yvonne!
Ja det skulle kännas väldigt gammalmodigt idag. Anledningen var ju att den i församlingen, som hade något att invända mot giftermålet, skulle stå upp och protestera där i kyrkan. En avlagd pojkvän, kanske? Jag vet inte vad annars.
He he, nä du bilden var min egen och förställde MiML och mig, som vi såg ut då. Knappt vi kan fatta själva, att det faktiskt är vi.
Varm karm!
Lambergsfrua
26 november 2011 18:06
Tusen tack för det, Gunnel.
Kram!
margareta wårenius
26 november 2011 20:08
Väldans kul du tar upp lyssning före 1969. Vi hade lysning nov.1961, mycket peraktiska saker, bl a en enorm handvävt linneduk i rött/gröna ränder där man måste ha kallmangel för att få slät och 12 handvävda servietter(barnen/barnbarnen använder idag som smådukar)Stora duken har används flitigt, någe skrynklig den har bara blivit vackrare och vackrare med åren och numera går vanlig mangling bra. Mannens moster var kokerska, vid Sveriges Radio Kungsgatan, och fixade hela kakbordet. T o m Petits choux.
Just ja, för oss var det oxå lyssning, nov. 1961. Vi gifte oss 21 dec61. Vi fick oxå en enorm handvävd linneduk i rött med gröna ränder, 12 servetter. Duken krävde en kallmangel för att bli slät. Men har med åren blivit bara finare och finare. Numera går det alldeles utmärkt med vanlig bordssmangel att få den slät. Mannens moster kokerska vid Radiotjänst Kungsgatan, ogift och barnlös. Hon ville stå för kakbordet med bl a Petits Chux. Hon var så stolt att få ordna fint.
Vi fick oxå Selterglas och dom använder jag väldans ofta. Alla 12 finns kvar.
Nu blir det 50år den 21/12 och då blir det fest med barn och barnbarn, mågar och sambos och särbos. Kul Kul för vi e väldans pigga ännu!
Lambergsfrua
26 november 2011 20:59
Se där, vi firar ju guldbröllop nästan samtidigt! Ni den 21 och vi den 23 december. Vi åker till Italien med barn och barnbarn. Man måste ju passa på så länge men orkar och det gör vi också fortfarande.
Det var tydligen vanligt att ge stora vackra dukar med servetter som bröllopspresent då, Det var väl lite status att äga det. Nu har tiden förändrats och det verkar som en stor kaffemaskin har blivit status ;)
Önskar dig en fin fortsättning på den första lysningshelgen!
Varm kram,
Lambergsfrua
Ruth
26 november 2011 23:08
Vilken nostalgisk händelse som man nog inte glömmer. Så fina presenter, skulle nästan tro det var bröllops presenterna. Så fint ett foto på er. Hemmets lagar har jag haft på ett stort kort, men det finns inte kvar (tror jag). Har du kvar din stora tavla ? lite kul är den. Grattis på 1:a lysnings helgen !
Kramen.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
27 november 2011 13:32
Tusen tack, Ruth!
Jo, men visst är det lätt att bli nostalgisk inför händelser, som varit viktiga i livet.
Man kan nog säga att lysningspresenterna var bröllopspresenter, men på själva bröllopet fick vi ingenting - mer än varandra förstås =D
Nä, tyvärr har jag inte kvar Hemmets Lagar. Den har antagligen rensats bort i någon av våra flyttningar. Synd, för det hade varit lite roligt att ha kvar som kuriosa.
Varma kramar!
Margit
28 november 2011 14:39
GRATTIS tillde 50 åren!!!! Tänk att få så många år...och uppleva LIVET tillsammans..med allt vad det erbjudits....
Kommer ihåg att förr.. så fanns det ofta. Hemmets lagar...kansk bra tips...
Kram!!
http://margiholm.blogg.se
Lambergsfrua
28 november 2011 16:25
Varmt tack, Margit! Vi känner oss lyckligt lottade som har fått så många år tillsammans och ser förstås fram mot ännu fler.
Hemmets lagar var nog en ganska populär present då på 60-talet. Jag vet att flera va våra vänner hade en sådan hängande på väggen - men idag vore det nog inte så populärt... =D
Varma kramar!
Januari brukar kallas årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...
Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...
Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt?? Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...
Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...
Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt, innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...
Stockholm Time