Två olika julmarknader fanns i närheten av vårt hotell och vi besökte dem vid flera tillfällen.

Det var roligt att strosa omkring där om inte annat bara för att titta på folk. Här är delar av familjen på stadig frammarsch - ryggarna på Barnbarnet, Dottern, Svärsonen och Sonen.

Inte behövde man baka själv, när det fanns så mycket goda kakor att köpa på julmarknaden.

Det här äldre paret var spekulanter på en liten speldosa i form av en karusell. De hade lite svårt att  bestämma, om de skulle ta den rosa eller den blå. Till slut avgjorde frun saken - det blev den blå.

Vi två köpte ingen speldosa, men jag köpte faktiskt ett halsband av en hantverkare här.

Julegrisen grillas! Här agerade två killar från Kiel, som tillbringat de senaste fyra månaderna i Bergamo. De sålde förstås olika grillade tyska korvar, men också bitar av gris med Sauerkraut till.

 
Det som lockade oss hit i första hand var en plats i solen, men också en mugg Vin Brulé - det varma kryddiga vinet  

På kvällarna var deras två marknadsstånd fint juldekorerade. 

Det var lätt att hitta till den större julmarknaden. 

Välklädd hundherre - men julmarknadsbesök var nog inte riktigt i hans smak. 

Vi förvånades över att nästan alla hundar vi såg var klädda i mer eller mindre fantasifulla dressar. Kanske är de italienska hundarna är mer frusna än våra skandinaviska - eller så är deras hussar och mattar med modemedvetna...

Resans fotoflopp 1! Jag skulle ju kunna säga, att jag fotograferade hundklädseln, men då ljuger jag. Meningen var att jag skulle fotografera hela hunden...

Resans fotoflopp 2! Jag såg en ny chans att fotografera hunden, men just som jag knäppte kom en man vandrande förbi. Det är hans byxben, som skymmer det mesta av djuret. Om man vill se positivt på det hela har jag ju ändå fått med hela hunden -  fast i två delar. 

Ha det gott!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Jag tror att det är första gången som jag publicerar två inlägg nästan samtidigt på en och samma dag, men nån gång ska ju vara den första - och det blir nog ingen vana.   

 
På nyårsaftonen kom Dottern och Svärsonen hit med en ljuvligt vacker blombukett helt i vitt och silver - och grönt förstås. Krispiga tulpaner och knoppiga ranunkel (heter det ranunklar i pluralis?). Ranunkel är en otroligt hållbar blomma. Senast vi fick den sorten höll de sig fräscha i nästan tre veckor.

Idag har vi varit på hörcentralen för justering av MiML:s hörapparater, som pep lite då och då. Det störde inte honom ett dugg, för han hörde inte det ljudet. Det gjorde alla vi andra...

Hemma väntade en avi från Posten om ett paket att hämta. Inte på Posten naturligtvis utan i ICA-butiken nere i stadsdelen Haga. Det ville vi hämta med direkt. Enklast hade varit att ta bilen, men då talade Samvetet till oss. Det uppmanade oss att låta bilen stå och ta en rejäl promenad i stället. Och vi lyssnade på samvetet. De få minusgraderan kändes som betydligt fler för vinden var råkall.

Nöjda och beåtna med vår promenad, hängde vi av oss ytterkläderna och tog det lugnt en stund, jag med en tidning och MiML vid TV:n (sport lockar alltid). "Men va' f-n!" hörde jag Mannen i Mitt Liv utbrista. "Hörapparaterna fungerar ju inte!" Jo som vanliga hörapparater, men inte med teleslingan. 

Tillbaks till Hörcentralen, där de naturligtvis var fulltecknade hela eftermiddagen "och det är ju helgdagsafton också", suckade den vänliga kvinnan i receptionen. Ja precis! Då vill man verkligen kunna slå sig ner vid TV:n och höra vad som sägs. Suck.

Inte en skugga över kvinnan i receptionen. Hon var mycket förstående och lovade göra vad hon kunde. Efter en stund kom MiML:s audionom ut i väntrummet. "Stäng av hörapparaterna och sätt på dem igen. Det brukar fungera" sa han. "Ungefär som man gör när datorn "hänger" sig".  MiML gjorde så - och ett förklarat skimmer spred sig över hans ansikte. Det fungerade perfekt!

Hela den här proceduren med åkande och gående hit och dit tog oss drygt tre timmar! Som så många gånger förr kom jag då att tänka på en kollega som efter min pensionering undrade: "Men vad GÖR ni hela dagarna?"

Idag gick solen ned kl. 15.21 här i Karlstad. Dagarna blir allt längre, även om det inte märks så mycket  av det ännu.

I kväll ska vi nog se Eva Rydberg i "Viva la Greta". Nu med fixade hörapparter kommer Mannen i Mitt Liv att höra minsta viskning på scenen *fniss*.

Jag önskar er alla en trevlig trettondagsafton!
Varma kramar,
Lambergsfrua