Jag har en speciell känsla för björkar, som jag tycker är mycket vackra träd och framför allt hängbjörkar.

Till saken hör att jag under tonårstiden kallades "Björken" av mina klasskamrater. Inte så långsökt, då mitt  efternamn var Björklund. Så icke mer, men jag gillar fortfarande björkar  

Från våra fönster ser vi många björkar på andra sidan Tjärnen. Den längst till vänster på bild har inte mått så bra efter att ha blivit skadad av blixten för några år sedan. Nästan all näver skalades bort nertill på stammen.

Vi trodde först att det var någon marodör, som hade tagit nävern för att ha till hantverk, så jag kontaktade en ansvarig på Parkförvaltningen, som tog sig en titt på trädet. Det var han som förklarade vad som hade hänt. Björken skulle få stå kvar så länge den orkade att grönska.

Vi har följt "vår" björks kamp under de här åren och varje vår har den glatt oss med nya löv.

På spegelbilden i vattnet från i somras kan man se, att det var glest med löv uppåt toppen.

Här på höstbilden syns det ännu tydligare. "Vår" björk är den som ser riktigt maläten ut där den står mellan lyktstolpen och bänken.

I morse när vi tittade ut på grävarbetet kändes det som att något var annorlunda. 

Mycket riktigt. "Vår" björk var nedsågad och styckad!   
Vi har varit framme och tittat på stammen och tyvärr var nog det här nödvändigt. Den var rejält skadad och risken var stor, att björken skulle ha brakat omkull snart ändå.

Bättre då att ta bor den, så att ingen kommer till skada. 

Men vi kommer självklart att sakna "vår" björk.

Önskar er alla en skön kväll!

Varma kramar,

Lambergsfrua