Idag hade jag två mail i skräpkorgen. Nyfiken som jag är, måste jag självklart kolla, vad som hade hamnat där. Jag hittade två exakt likadana mail med följande text:

Bäste / Madam Unilever Företaget har nöjet att meddela dig att din e-post adress har du vann 550,000 pounds och en laptop i Unilever Award,Asien. För att få ditt pris skicka ditt namn, adress, telefonnummer, ålder och ockupationen Mr.Walton Lucas E-post: waltlucas@blumail.org
Med vänliga hälsningar,
Mrs.Susan Lucci Online-samordnare

Nu undrar jag ju förstås om jag får 2x550,000 pounds och två laptops om jag skickar in alla uppgifter de frågar efter.

Konstigt nog vill de inte ha några kontouppgifter - men vad min ålder har med saken att göra, kan man ju fundera på. 

Nä, jag svarar nog inte Susan Lucci - som förresten är namnet på en amerikansk skådespelerska...

Däremot önskar jag er alla en bra tisdag!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Sista dagen på denna helgsäsong och det känns faktiskt riktigt skönt. Att julen ska vara intill påska, som i år är i början av april, vill jag alls inte.

Igår kväll snöade det och den snön ligger kvar, eftersom vi har minusgrader.

Grafiskt mönster! Det ser lite roligt ut sedan de nattparkerade bilarna har gett sig av. 

Dags för en lite promenad i vintervädret.

Önskar er alla en fin dag!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Två olika julmarknader fanns i närheten av vårt hotell och vi besökte dem vid flera tillfällen.

Det var roligt att strosa omkring där om inte annat bara för att titta på folk. Här är delar av familjen på stadig frammarsch - ryggarna på Barnbarnet, Dottern, Svärsonen och Sonen.

Inte behövde man baka själv, när det fanns så mycket goda kakor att köpa på julmarknaden.

Det här äldre paret var spekulanter på en liten speldosa i form av en karusell. De hade lite svårt att  bestämma, om de skulle ta den rosa eller den blå. Till slut avgjorde frun saken - det blev den blå.

Vi två köpte ingen speldosa, men jag köpte faktiskt ett halsband av en hantverkare här.

Julegrisen grillas! Här agerade två killar från Kiel, som tillbringat de senaste fyra månaderna i Bergamo. De sålde förstås olika grillade tyska korvar, men också bitar av gris med Sauerkraut till.

 
Det som lockade oss hit i första hand var en plats i solen, men också en mugg Vin Brulé - det varma kryddiga vinet  

På kvällarna var deras två marknadsstånd fint juldekorerade. 

Det var lätt att hitta till den större julmarknaden. 

Välklädd hundherre - men julmarknadsbesök var nog inte riktigt i hans smak. 

Vi förvånades över att nästan alla hundar vi såg var klädda i mer eller mindre fantasifulla dressar. Kanske är de italienska hundarna är mer frusna än våra skandinaviska - eller så är deras hussar och mattar med modemedvetna...

Resans fotoflopp 1! Jag skulle ju kunna säga, att jag fotograferade hundklädseln, men då ljuger jag. Meningen var att jag skulle fotografera hela hunden...

Resans fotoflopp 2! Jag såg en ny chans att fotografera hunden, men just som jag knäppte kom en man vandrande förbi. Det är hans byxben, som skymmer det mesta av djuret. Om man vill se positivt på det hela har jag ju ändå fått med hela hunden -  fast i två delar. 

Ha det gott!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Jag tror att det är första gången som jag publicerar två inlägg nästan samtidigt på en och samma dag, men nån gång ska ju vara den första - och det blir nog ingen vana.   

 
På nyårsaftonen kom Dottern och Svärsonen hit med en ljuvligt vacker blombukett helt i vitt och silver - och grönt förstås. Krispiga tulpaner och knoppiga ranunkel (heter det ranunklar i pluralis?). Ranunkel är en otroligt hållbar blomma. Senast vi fick den sorten höll de sig fräscha i nästan tre veckor.

Idag har vi varit på hörcentralen för justering av MiML:s hörapparater, som pep lite då och då. Det störde inte honom ett dugg, för han hörde inte det ljudet. Det gjorde alla vi andra...

Hemma väntade en avi från Posten om ett paket att hämta. Inte på Posten naturligtvis utan i ICA-butiken nere i stadsdelen Haga. Det ville vi hämta med direkt. Enklast hade varit att ta bilen, men då talade Samvetet till oss. Det uppmanade oss att låta bilen stå och ta en rejäl promenad i stället. Och vi lyssnade på samvetet. De få minusgraderan kändes som betydligt fler för vinden var råkall.

Nöjda och beåtna med vår promenad, hängde vi av oss ytterkläderna och tog det lugnt en stund, jag med en tidning och MiML vid TV:n (sport lockar alltid). "Men va' f-n!" hörde jag Mannen i Mitt Liv utbrista. "Hörapparaterna fungerar ju inte!" Jo som vanliga hörapparater, men inte med teleslingan. 

Tillbaks till Hörcentralen, där de naturligtvis var fulltecknade hela eftermiddagen "och det är ju helgdagsafton också", suckade den vänliga kvinnan i receptionen. Ja precis! Då vill man verkligen kunna slå sig ner vid TV:n och höra vad som sägs. Suck.

Inte en skugga över kvinnan i receptionen. Hon var mycket förstående och lovade göra vad hon kunde. Efter en stund kom MiML:s audionom ut i väntrummet. "Stäng av hörapparaterna och sätt på dem igen. Det brukar fungera" sa han. "Ungefär som man gör när datorn "hänger" sig".  MiML gjorde så - och ett förklarat skimmer spred sig över hans ansikte. Det fungerade perfekt!

Hela den här proceduren med åkande och gående hit och dit tog oss drygt tre timmar! Som så många gånger förr kom jag då att tänka på en kollega som efter min pensionering undrade: "Men vad GÖR ni hela dagarna?"

Idag gick solen ned kl. 15.21 här i Karlstad. Dagarna blir allt längre, även om det inte märks så mycket  av det ännu.

I kväll ska vi nog se Eva Rydberg i "Viva la Greta". Nu med fixade hörapparter kommer Mannen i Mitt Liv att höra minsta viskning på scenen *fniss*.

Jag önskar er alla en trevlig trettondagsafton!
Varma kramar,
Lambergsfrua   

Vi blev fascinerades av hur lockande olika varor presenterades i affärernas skyltfönster. Visst har vi fin skyltning här hemma också, men nog kändes det här mer genomtänkt och lockande.

Här såldes frukt, grönsaker, drycker - och svamp som synes.

Ett bageri som presenterade en del av sitt sortiment på ett aptitligt sätt.

Gissa vad som är den här butikens specialité   

Pepparkakshus eller jultårta för den som inte vill krångla med det själv.

Hm, ca 200 kronor för ett pepparkakshus. Tidsbrist kostar pengar...   

Handdekorerat Hans och Greta-hus. Inte illa! 

Inte en sak är "äkta" här, bara bakverk från början till slu - men det är äkta bakverk i alla fall.

Ostar och korvar i långa banor. Salamin är av högsta kvalité likaså osten. Druvorna kan jag inte uttala mig om - men de kan nog trampas ihop oill ett gott vin  

Smakliga specerivaror finns till salu här. Visst är skyltfönstret lockande.

Kan undra vad som säljs här. Vin kanske?  Jo men visst! Här har Systembolaget lite att lära - men där ska man å andra sidan få oss att INTE köpa deras varor, så varför skylta attraktivt...

Sådana här jackor är högsta mode både i Italien och här hemma. Det betyder att halva befolkningen går omkring och se ut som bältesdjur. 

Det här är visserligen inget skyltfönster utan en "ostvagn"som stod i Citta Alta dagen före juklafton. Där säljs en alldeles förträffligt god parmesanost till lägre pris än någon annastans i Bergamo. Svaärsonen och Dotter kände till den sedan sitt förra besök och blev jublande glad, när de såg den. Det blev en försvarlig mängd förstklassig parmesanost frö dem att ta med hem. 

Önskar alla en bra dag!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

Som i de flesta andra städer i västvärlden hade man gjort  lite extra fint på bland annat gator och torg inför julen. Mycket av belysningen i Bergamo gick i blått - ungefär som i Göteborg.

Jag börjar inomhus i vårt hotell. Nere i lobbyn lyste det här ljuset dygnet runt. Ingen fara, receptionen var bemannad 24 timar om dygnet.

Samma sak med tomten och hans renar - fast nog borde väl åtminstone Rudof ha fått en röd mule  

Hotellets stora gran i entrén var fullbehängd med rödpolerade äpplen, mängder av ljus och väldoftande kanelstänger. Det gav en mysig julkänsla så for man kom innanför dörrarna.

Framför Centralstationen stod en bollgran.

Träden på gatan därifrån upp mot vårt hotell  lyste i blått.

Vy från en gata nära oss i Citta Bassa. 

Ängeln Gabriel (eller vilken av änglarna det nu kan vara) hängde med sin trumpet utanför kyrkan mitt emot vårt hotell. 

På kyrkokupolen lyste den här figuren upp tillvaron - men jag vet inte vem det ska föreställa. Antagligen är det inte bara en juldekoration.

Man tager vad man haver och har man ingen gran går det väl lika bra att hänga silverglittrande kulor i ett avlövat träd.

Tomten hade det lite kämpigt att komma in i lägenheten. Undrar vad det var för fel på skorstenen det fungerade...

Murgrönan växer i krukan året om, men till jul pyntades den med några grankvistar, mossa, röda bär  och gyllene band.  

Trumpetblåsande ängel är tydligen en populär juldekoration utanför kyrkor - men i fullt dagsljus ser den lite - hm, ja - genomskinlig ut... 

Det stora varuhuset Coin helt bestrött med snöstjärnor nu i juletid. Det låg i närheten av vårt hotell. Vi var där och kikade runt lite, men handlade inget.

På huvudgatan uppe i Citta Alta hade det inte behövts några gatlampor.

Gågatan i Citta Bassa låg inte långt efter i julbelysning. Man hade tydligen ett bolltema i år - eller har man det kanske varje år?  Lite lustigt med det knallgröna apotekskorset mitt i allt det blåa.

Utanför vårt hotell. Kyrkan syns till höger.   

Från hotellet kunde vi se upp mot gamla stadsdelen Citta Alta och den gamla stadsporten där, som lyste i de italienska färgerna.

Jag avslutar med ett foto på de dekorationer vi hade med oss för att få lite julstämning på rummet.  Dottern bidrog med det röda ljuset. I säkerhetskontrollen blev hon stoppad och fick fick sin väska kontrollerad för man kunde inte avgöra, vad det var för konstigt föremål.

Önskar er alla en skön kväll!

Varma kramar,

Lambergsfrua  

PS Vi hade med oss fem kameror på resan och Barnbarnet har sammanställt alla fotona. De foton jag visar från resan är alltså tagna av antingen Barnbarnet, Sonen, Dottern, Mannen i Mitt Liv eller mig själv. Alla har gett sitt tillstånd att visa fotna här. DS

Jag hade tänkt hinna gå in och läsa lite på bloggen, men jag hann inte så myclet som jag trodde. Jag får återkomma i kväll. Nu är det dags för veckans jobb.

+4,7 här och regn i luften - snön smälter!  

Önskar er alla en bra dag!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

50-årig bröllopsdag!     sol +10 

Under årens lopp har vi sett foton på guldbröllopspar i tidningarna och det har känts både avlägset och - hm - tja, lite gammalt. Och så plötsligt är vi där själva Mannen i Mitt Liv och jag! Hur gick nu det till? Inte känner vi oss så gamla, på sin höjd lite - tja - lite mindre unga kanske. Eller jo, det syns ju i spegeln och känns i leder och knotor lite då och då, förstås...

Efter frukost tog vi bussen upp till Citta Alta (Övre staden) och klev på den övre bergbanan som tog oss allra högst upp till San Vigilio.

 
På knaggliga kullerstensgator, branta backar och ett par häftiga trappor tog vi oss upp till slottet. Stånk och pust!

Däruppe hade vi en fantastisk utsikt över omgivningarna, men det var mindre snö på alperna i år än vanligt fick vi veta.

  Tillbaka igen nere i Citta Alta var vi bara tvungna att besöka Café Marianne, tyckte Barnbarnet. Där "uppfanns" nämligen den goda italienska glassen Stracciatella år 1961 - alltså ännu ett 50-årsjubileum!

Café Marianne är mycket elegant med stort utbud av bakverk, drycker -  och glass. Oj, så mycket godsaker för en glassälskare! 

Delikat var bara förnamnet. Observera den speciella glass-skeden. Varför den ska vara trubbig vet jag däremot inte.

Längs huvudgatan i Citta Alta trängs butiker, caféer och restauranger. Tempot är makligt även i juletid.

Från huvudgatan leder små smala gränder. Dottern med familj, som varit här en gång förut,
ville så gärna visa och vi följde så gärna med.

Den magnifika Katedralen var lunchstängd, men vi besökte den på juldagen under en av mässorna i stället.

Våra Barn och Barnbarnet på det vackra gamla torget Piazza Vecchia i Citta Alta. Fontänens lejon sägs vara skänkta av borgmästaren i Venedig 1780. De såg allt lite malätna ut, men det brydde sig inte traktens duvor om, som gärna släckte törsten där.

 
På trånga gränder i Citta Alta traskade vi upp till borgen La Rocca. Lägg märke till alla blommorna på den lilla gången mellan husen - röda och vita cyklamen.

 
Jodå, det var en hel del trappor upp till La Rocca också, men helt acceptabelt.

Detsamma kan man väl säga om utsikten.

Ovanför bergbanans toppstation i Citta Alta har man byggt en restaurang med uteservering - Bar Paronamico.

Det blev lite av ett favoritställe för oss. 

En plats i solen! Svärsonen och MiML.

 
Citta Bassa (Låga staden eller Låga Staden) med omgivningar låg för våra fötter.

Vi vuxna hade lite olika dryckesönskemål, så det blev både vitt vin, rött vin och grappa. Till detta serverades alltid ett fat med kakor. Barnbarnet valde varm choklad - utan kakor. 

Här kunde vi också se bergbanans små vagnar komma och gå.

 
På vårt rum väntade en verklig överraskning - en flaska champagne i kylare med gratulationer
från "The Staff"!

Fotot är taget sedan vi hade delat innehållet mellan oss allihop. Det festliga gratulationekortet var från "Barnen", som de tagit med sig hemifrån.

Skål för oss och våra 50 år!   

Vid bokningen av hotellrummen hade Svärsonen berättat om vårt jubileum - med det här positiva resultatet. Han erbjöd sig att betala för champagnen, men det kom inte på fråga. Direktionen var hedrad och stolt över, att vi hade valt att fira vårt guldbröllop på just deras hotell! Förutom att gesten var uppskattad av oss alla, är det onekligen ett smart drag ur "good will"-synpunkt.

  Framåt eftermiddagen gav vi oss iväg till några av de närbelägna julmarknaderna. Ja, inte Svärsonen. Han föredrog att tillbringa en stund i bastun i stället.

Bredvid den här vackra karusellen var en av julkrubborna uppbyggd. Vi såg karusellens rödvita tak från vårt rumsfönster och Mannen i Mitt Liv trodde först, att man sålde Kentucky Fried Chicken där. Den snabbmatskedjan har exakt samma färg och form på sina tak...

Här har vi ett riktigt praktexemplar av motorcykel!

Ägaren stod i ståndet bredvid och sålde små snidade träfigurer. Tydligen en lönsam bransch... 

Här fanns korvar, ostar, smycken, hemstickat, handgjorda ljus och mycket annat, men inget tingeltangel.

Självklart fanns det också nygrillade korvar och vin brulé - varmt kryddat vin ungefär som tyskarnas Glühwein och inte alls så sött som vår glögg.

Lika självklart köpte vi vin brulé! Man måste ju ta seden dit man kommer

Bröllopsmiddagen åt vi uppe i Citta Alta på mysiga restaurang Damimmo.

 
Där fick vi förstklassig service och läcker mat. Jag har fotograferat alla rätterna, men ska inte trötta er med det.

Dottern serverade vatten åt oss. Man kan ju inte bara dricka vin... Eller jo det kan man nog, men med mindre bra resultat.   

När det var dags för oss att betala, släcktes ljuset i restautangen. Va?

Några av personalen kom in till vårt bord med en tårta till oss! De fem ljusen skulle representera våra önskningar, men vi fick inte riktigt klart för oss hur der var menat. Jag önskade i alla fall ett par saker, men dem behåller jag för mig själv - annars kanske hela proceduren blir förstörd.   
Dessutom fick vi 10 % rabatt på notan som en liten gratulation!

Hur de visst om vårt jubileum? Jo, utan vår vetskap hade Dottern berättat...

 
Mätta och belåtna vandrade vi genom den juldekorerade huvudgatan från restaurangen och återvände till hotellet.

På våra huvudkuddar låg varsitt litet rött hjärta med choklad. Det tyckte vi var en fin avrundning på en oförglömlig dag. 

Ja, det blev ett långt inlägg ch orkar ni läsa hit ner önskar jag en bra dag.

Varma kramar,
Lambergsfrua