Ända sen jag började blogga har jag följt Ingrid på Gotlands blogg, "Livet efter 70", som hon döpte om den till efter sin födelsedag. Hon skriver alltid så trevligt om sitt liv på Gotland tillsammans med mannen Åke på den stora gården Stenstugu. Där var Åke född och uppvuxen, dit flyttade Ingrid som ung bondhustru.

När arbetet med gården blev lite för mycket dem, flyttade de i höstas till en lägenhet i Klintehamn, där de trivdes gott och såg fram mot flera år tillsammans i lugn och ro.

För en tid sedan fick Åke en stroke och sedan dess har familjen pendlat mellan hopp och förtvivlan - en känslornas berg- och dalbana. I går somnade Åke in lugnt och stilla.

Jag känner inte Ingrid och jag kände inte hennes Åke i verkliga livet, bara genom bloggen. Ändå blir jag berörd. Berörd av hennes sätt att beskriva de här dagarna. Berörd av den sorg som har drabbat henne.

Berörd av att livet är så förgängligt.

"Fånga dagen" är ett slitet uttryck, men det innehåller så mycket sanning. Så fånga dagen mina vänner och var rädda om er själva och varandra!

Varmaste kramar!

Lambergsfrua