Ända sen jag började blogga har jag följt Ingrid på Gotlands blogg, "Livet efter 70", som hon döpte om den till efter sin födelsedag. Hon skriver alltid så trevligt om sitt liv på Gotland tillsammans med mannen Åke på den stora gården Stenstugu. Där var Åke född och uppvuxen, dit flyttade Ingrid som ung bondhustru.
När arbetet med gården blev lite för mycket dem, flyttade de i höstas till en lägenhet i Klintehamn, där de trivdes gott och såg fram mot flera år tillsammans i lugn och ro.
För en tid sedan fick Åke en stroke och sedan dess har familjen pendlat mellan hopp och förtvivlan - en känslornas berg- och dalbana. I går somnade Åke in lugnt och stilla.
Jag känner inte Ingrid och jag kände inte hennes Åke i verkliga livet, bara genom bloggen. Ändå blir jag berörd. Berörd av hennes sätt att beskriva de här dagarna. Berörd av den sorg som har drabbat henne.
Berörd av att livet är så förgängligt.
"Fånga dagen" är ett slitet uttryck, men det innehåller så mycket sanning. Så fånga dagen mina vänner och var rädda om er själva och varandra!
Varmaste kramar!
Lambergsfrua
yvonne
8 februari 2012 19:41
Å, sånt är ju alltid jobbigt...och stroke, det vet jag mycket om nu...Att fånga dagen är ett lite slitet uttryck, men visst bör man försöka leva i nuet, vilket inte alltid är så lätt..Kram!
http://yvonneeblogg.blogspot.com
Lambergsfrua
8 februari 2012 22:39
Ja, du har ju sett följderna på nära håll nu. Ibland känns de slitna uttrycken alldeles rätt och jag tror att vi ska ta vara på den lilla tid vi har här på jorden (ännu ett slitet uttryck)och göra det bästa av varje dag. Det är väl det som kallas fånga dagen - eller?
Varm kram,
Lambergsfrua
Ruth
8 februari 2012 22:50
Livet är en gåva som ges oss, men lika snabbt kan det ta slut också. min ½-syster avled på senhösten av en stroke. Åke fick trotts allt ett långt liv, vill minnas att han fyllde 84 i slutet på förra året, brukte ofta kika in på deras blogg. Tungt för Ingrid och dom närmaste nu, trotts sjukdomen så hoppas man att det skall bli bra, men inte alltid det blir så. Du har skrivit så varmt och fint om det hela i dagens inlägg.
Kram vännen.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
9 februari 2012 12:05
Ja, livet är den största gåvan och det gäller att vara rädd om det. Vi tar det så lätt för givet.
Jag beklagar förlusten av din halvsyster. Sorg är en sak, men saknaden finns för alltid.
Du har helt rätt, Åke blev 84 år. Vad jag förstår av Ingrids blogg levde han ett långt och rikt liv tillsammans med sina nära och kära på gården där han föddes och växte upp. Det kommer att bli väldigt tomt för Ingrid nu i lägenheten.
Tack för dina positiva ord om mitt inlägg!
Varma kramar!
Lambergsfrua
Sonen
9 februari 2012 10:37
Trist och tråkigt. Varför skall saker och ting ta slut? Men visst gäller det att se ljuspunkterna i tillvaron och ta vara på det som verkligen är bra, livet är trots allt fantastiskt bara i sig. Det blir väl tillräckligt med tid att inte göra något alls senare - vad vi vet. / Kram
Lambergsfrua
9 februari 2012 11:54
Ja du, man måste fokusera på allt det som är bra och positivt - och det är det mesta faktiskt. Har man den grundinställningen blir det inte lika tungt att möta och hantera svårigheter.
Ha det gott!
Kramar från oss båda,
Ma
Ingrid
9 februari 2012 12:49
Kära du, jag såg ditt inlägg igår, men orkade inte riktigt kommentera det då.
Varmt tack för det du skriver!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
9 februari 2012 17:42
Men go'a vän, nu fick jag nästan dåligt samvete. Jag hade inte alls förväntat mig att du skulle svara. Du har så mycket annat att tänka på nu, som är oändligt mycket viktigare än att blogga eller svara på kommentarer. Jag bara tänkte att du kunde kika in, när du väl började blogga igen - nån gång framöver. Jag uppskattar självklart ditt svar.
Många varma kramar,
Lambergsfrua
Margit
9 februari 2012 23:04
Har inte kollat in i din..och inte Ingrids blogg heller på ett tag..OCH nu läer jag i din..att Ingrids make lämnat henne..genom sjukdom...Ja tänk vad det är viktigta att FÅNGA DAGEN...så länge vi kan och är så pass pigga..
Hoppas att allr är nra ned dig/er!!
Kram!!!
http://margitholm.blogg.se
Lambergsfrua
10 februari 2012 22:48
Tack för att du tittar in go'a Margit! Jag följer dig ju på FB, men det blir inte så ofta på bloggen numera, tyvärr. Allt är bra med oss och jag hoppas detsamma om dig och din käre Lasse!
Visst är det sorgligt med Ingrid som blivit ensam nu efter så många år tillsammans med sin käre man. Det gäller att ta vara på och njuta av varje dag som vi har tillsammans här på jorden.
Önskar dig och Lasse en skön helg!
Varma kramar,
Lambergfrua
Suss
11 februari 2012 22:03
Jag är också bloggvän med Ingrid och har följt henne och familjen ett bra tag. Så oerhört sorgligt att det blev så här, när de nu ordnat så bra för sig. Man berörs mycket, för bloggvännerna blir som någon slags "släkt" nästan. Ha det bra, var rädda om varandra du och MIDL (som det blev när jag skrev det, jag vårdar min käresta ömt och han mig. KRAM!
http://leontina.blogg.se
Lambergsfrua
11 februari 2012 23:00
Jag håller med dig, bloggvännerna blir som en slags släktingar och man lever med i deras vardag. Då berörs man antingen det gäller glädje eller sorg.
Vi måste vara rädda om varandra och det liv vi har - och inte ta något för givet.
Mina varmaste kramar till dig!
Lambergsfrua