När vi tittade ut genom fönstret på förmiddagen fick vi se spår från stranden rakt mot den svaga isen, där den nya dagvattenledningen mynnar ut. Och där försvann spåren. Spåren var svåra att tyda eftersom det varit både plus. och minusgrader. Jag skulle tro att det var efter en hare eller kanske en katt. Vad det än var har det inte gått vidare därifrån i alla fall. Lite sorgligt.

En stor flock måsar kom flygande och slog sen ner på isen lite längre bort. De pickade glatt i snön, så något ätbart fanns det förmodligen - eller så var de törstiga och och smuttade i sig snö...

Naturligtvis ringde vi till Dottern och gratulerade nästan på minuten, då hon kunde börja fira sin födelsedag. Det går ju an när det är på dagtid   Sonen är född strax före tre på natten, så dit ringer vi aldrig på exakt tid. Det skulle störa både hans och vår nattsömn...

På Facebook skrev Dottern: "Jag gillar verkligen att fylla år! " Tror nån det med sådana presenter. Asken innehöll läcker choklad, fick vi veta. 

Utanför huset lyste marchaller och vi välkomnades in i värmen med margueritas - och sedan var det dags för presentöppning.

"Vad är det där för skräp?" utbrast Dottern och försökte plocka upp det från golvet. Det visade sig vara ett gulligt litet klistermärke från presentpappret. Inte lätt att ta upp det - klistret satt bättre på golvet än på pappret.

Dottern hade själv valt menyn för kvällen: riktiga hamburgare med extra mycket allt.

Bilden är dålig men ger ändå ett hum om läckerheten: Det fanns både stekt och rå lök, gurka, krispiga salladsblad, skivade tomater, knaperstekt bacon, cheddarost och hemgjord stark ketchup. Barnbarnet byggde på höjden!

Vi såg Melodifestivalen tillsammans. Underbart att få lufta sina åsikter om musik och kläder - och Ranelid.

Önskar er en fortsatt skön söndagkväll!

Varma kramare,

Lambergsfrua