När vi tittade ut genom fönstret på förmiddagen fick vi se spår från stranden rakt mot den svaga isen, där den nya dagvattenledningen mynnar ut. Och där försvann spåren. Spåren var svåra att tyda eftersom det varit både plus. och minusgrader. Jag skulle tro att det var efter en hare eller kanske en katt. Vad det än var har det inte gått vidare därifrån i alla fall. Lite sorgligt.
En stor flock måsar kom flygande och slog sen ner på isen lite längre bort. De pickade glatt i snön, så något ätbart fanns det förmodligen - eller så var de törstiga och och smuttade i sig snö...
Naturligtvis ringde vi till Dottern och gratulerade nästan på minuten, då hon kunde börja fira sin födelsedag. Det går ju an när det är på dagtid Sonen är född strax före tre på natten, så dit ringer vi aldrig på exakt tid. Det skulle störa både hans och vår nattsömn...
På Facebook skrev Dottern: "Jag gillar verkligen att fylla år! " Tror nån det med sådana presenter. Asken innehöll läcker choklad, fick vi veta.
Utanför huset lyste marchaller och vi välkomnades in i värmen med margueritas - och sedan var det dags för presentöppning.
"Vad är det där för skräp?" utbrast Dottern och försökte plocka upp det från golvet. Det visade sig vara ett gulligt litet klistermärke från presentpappret. Inte lätt att ta upp det - klistret satt bättre på golvet än på pappret.
Dottern hade själv valt menyn för kvällen: riktiga hamburgare med extra mycket allt.
Bilden är dålig men ger ändå ett hum om läckerheten: Det fanns både stekt och rå lök, gurka, krispiga salladsblad, skivade tomater, knaperstekt bacon, cheddarost och hemgjord stark ketchup. Barnbarnet byggde på höjden!
Vi såg Melodifestivalen tillsammans. Underbart att få lufta sina åsikter om musik och kläder - och Ranelid.
Önskar er en fortsatt skön söndagkväll!
Varma kramare,
Lambergsfrua
Ruth
19 februari 2012 18:44
Synd om den som plurrade i det iskylda vattnet, en säker död för detta djur.
förstår att dotera gillar att fylla år, presenter och uppvakning på hög nivå, hamborgare är gott och enkel bjudmat, tror alla gillar sådant.
Hoppas ni får en trevlig söndagskväll också..
Kramen.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
19 februari 2012 19:49
Ja de där spåren bekymrar mig lite. Jag vill ju så gärna tro att djuret klarat sig, men då skulle det ju finna några spår därifrån - och det gör det inte.
Det blir inte lika festligt ikväll som i går kväll, men väldigt trivsamt ändå.
Ha det gott du också!
Varma kramar,
Lambergsfrua
yvonne
19 februari 2012 20:57
Oj! Men den hade kanske skuttat vidare ovanpå halvslasket kan man hoppas! Melodi(?)festivalen(??) såg jag inte. Lika bra det känns det som. Semlor är ingen favorit här heller, men mina blev ganska små, så kanske att jag får i mig någon. Jag ska ju inte ha alla dessa bullar själv ;) och på tisdag ska vi baka tillsammans på jobbet! Då har jag bakjour kan man säga ;) Kram!
http://yvonneeblogg.blogspot.com
Lambergsfrua
19 februari 2012 21:30
Jag hoppas ju också att den ska ha lyckat klara sig över till andra sidan på något sätt, men det var öppet vatten där kvällen innan...
Festivalen såg vi tillsammans med Dottern och Svärsonen, men ingen av de där låtarna kommer att slå internationellt. Lite spännande att se Ranelid i ett så udda sammanhang, men ha ska nog hålla sig till litteraturen...
Bakjour låter kul, på många sätt. Det beror ju på hur man tolkar det *fniss*.
Varm kram!
Lambergsfrua
Lambergsfrua
21 februari 2012 19:34
Tackar!
Riktiga hamburgare med fina råvaror och gott bröd smakar mumma - klart underskattad mat anser jag.
Ha det bäst!
Kram,
Lambergsfrua
Sonen
21 februari 2012 13:18
Det där är tydliga spår efter en hare, det ser du på fyrstegsmönstret eller hur man skall säga. Humlan på golvet = gapgarv ;D
Kram
Lambergsfrua
21 februari 2012 19:33
Mm, du har nog rätt angående harspåren. Den haren finns nog inte längre, tyvärr.- Visst var humlan söt=D
Kramar,
Ma
Sonen
22 februari 2012 09:22
Det är ju faktiskt fullt möjligt att vaken var tillräckligt frusen för att haren skulle komma över till andra sidan, och att isen smalt efteråt. De väger ju inte så mycket, så jag skulle inte oroa mig. Korkade är de, men inte självmordsbenägna. / Kram ;)
Lambergsfrua
22 februari 2012 11:47
Jo, det är möjligt - men det fanns inte tillstymmelse till spår på andra sidan, inte heller tillbaka. De är dog varken självmordsbenägna eller simkunniga - bara instinktsstyrda...
Kramar,
Ma