Förra veckan arrangerade HSB Värmland en bussresa för fackfolk och intresserade styrelseledamöter till Stockholmsmässan och Nordbygg 2012. Mannen i Mitt Liv och jag var några av alla dem som följde med.

Det var en strålande fin vårdag, då man helst av allt skulle vilja sitta ute nånstans med nosen vänd mot solen - men mässan var väl värt den försakelsen.

Vi var framme vid 12-tiden och vi var inte de enda besökarna om jag uttrycker mig milt. Vilken trängsel av bilar, bussar och folk! Vi var innerligt tacksamma att slippa trixa oss fram i trafiken med egen bil och framför allt slippa jaga en parkeringsplats.

Inne på mässan fanns flera väggar täckta med affischer från anno dazumal - Nordbygg 1988 och Motorcykelmässan 1976 till exempel.

Kära nån så mycket folk och mest män förstås! Kolla noga på den här bílden och försök räkna hur många kvinnor/tjejer du ser. Det här var hallen med verktyg av olika slag och det är ju lite macho förstås. Som "traditionellt byggd kvinna i sina bästa år" var jag inte av större intresse för någon av försäljarna. MiML däremot fick en del uppmärksamhet. I en sån här mansdominerad värld, spelar nog inte åldern så stor roll - huvudsaken att man är man

Det var i alla fall mycket intressant att strosa runt bland montrarna och se dagens utbud inom byggbranschen. Det här badkaret på sina silvertassar kändes inte helt fel.

Duschväggar med fototryck - nej fotoprint, enligt företaget - var helläckra tycker jag. Tyvärr glänser omgivningens lampor på duschväggarna, men man får ändå en uppfattning om hur somrigt det skulle kunna bli i badrummet.

Men så fint! Ett mindre hav av påskliljor drog uppmärksamheten till sig - men vad sålde man här då? Påskliljor kanske? Eller konstgräs? Nej, betongplattor! Det tycker jag var fiffig marknadsföring.

Efter ca fem timmars travande kändes det skönt att slå sig ner i bussen och transporteras till hotellet i Värtahamnen.
I vårt rum hängde en fantasieggande nostalgiaffisch från den tid då det gick expressbåtar mellanTyskland-Polen-Finland - med ångfartyg!

Från fönstret kunde vi se båtarna komma och gå.

Den nedgående solen speglade sig behagsjukt i fönstren på Lidingös höghus.

En god middag avslutade den här allt igenom lyckade dagen.

Soliga kramar,

Lambergsfrua