DUBROVNIK I KROATIEN VIA MONTENEGRO TILL TIRANA I ALBANIEN

För att komma till Albanien körde vi genom det lilla landet Montenegro.

 
Vår resrutt är utmärkt med rött, gränserna med svart.

Montenegros flagga. Vi följde den bergiga kustvägen till den albanska gränsen.

Paus i Montenegro vid en nybyggd bensinstation med servering - och toaletter   Överallt på bergsluttningarna lyste ginst.

Över Kotorbukten går bilfärjorna i skytteltrafik.

  
Vi bordade en och sparade på så sätt 8 mil. Turen tog bara 20 minuter - ungefär som mellan Helsingör - Helsingborg.

Montenegro bjuder på fina sandstränder, medan Kroatien bjuder på klapperstensstränder. Budva är den populäraste badorten där man säger att antalet diskotek vida överträffar antalet museer. I Dubrovnik är det precis tvärtom...

Gränsövergångarna i de här länderna är en omständig procedur. Våra pass samlades in och kollades noga både då vi lämnade ett land och när vi skulle in i nästa. Det gick ändå förhållandevis smidigt att komma in i Albanien - detta land som länge var stängt för besökare. (Det finns mycket intressant att läsa i länken!)

Landet har ca 2,8 miljoner invånare. Inklämt mellan antikens två stora, Romerska riket och Grekland har det utsatts för många prövningar.

Albanien var dessutom nog det mest isolerade landet i Europa under senare delen av 1900 och stängt för besökare. Före 1991 tilläts ingen invånare att flytta eller ha privatbil. Däremot kunde invånana tvingas flytta, för man behövde deras arbetskraft i en annan del av landet. Enver Hoxha styrde sitt folk med järnhand.

Alldeles vid gränsen stannade vi för en liten paus vid en servering. Där fick vi se den här bunkern.
Självklart gick vi fram för att titta närmare.

  Värdinnan kom då ut med gevär och liten mössa! Ja, inte för att hota oss utan fär att hågade skulle få posera framför bunkern med tillbehören. 

Hoxha lät alltså bygga 750 000 försvarsbunkrar, något som upptog det mesta av landets begränsade industriella resurser. Varje bunker rymde fyra militärer, som skulle försvara Albanien vid anfall från väst, Sovjet eller Jugoslavien. Hoxha misstrodde tydligen alla, men samarbetade däremot med - Kina. Bunkrarna kom aldrig till användning...

Det kändes positivt att värdnnan odlade rosor i sin lilla trädgård.

Landets ekonomi höll på att fullständigt raseras 1997, på grund av s.k "pyramidspel". Samma tanke som med kedjebrev. Folk sålde allt de hade och satsade på spelet - och förlorade förstås. Då var det nära ett inbördeskrig, men det lugnade ner sig.

  Välkomstskylt vid gränsen - eller snarare reklam för en bank.

  Albanien är Europas nästa fattigaste land - efter Moldavien. Det syns främst på landsbygden.
Här har några fixat till en enkel basketplan. Undrar om några svenska ungdomar skulle nöja sig med en sådan.

    Det är också ett av de få länder i Europa som har islamsk majoritet och moskéer kan man se lite här och var ute på landsbygden. 

Vid ankomsten till hotell Dinasit i Tirana kändes det, som att vi rest de absolut längsta 31,5 mil någonsin beroende på de krokiga och dåliga vägarna. Hoxha brydde sig inte om vägar, när privata bilar och bussar ändå var förbjuden. Vägnätet förbättras ständigt, men cyklar och åsnekärror är mycket vanilga.

Det kändes oerhört skönt att välkomnas av den vänliga personalen.

Vårt rum visade sig vara en svit med överdådig inredning till stora delar i vinrött och guld!

Skrivbordet med internetkabel. Det är en otroligt lyx i ett land, där elnätet är nyckfullt och bryts rätt som det är och telenätet så undermåligt att intenet enbart fungerar via satllit. Jag lyckades aldrig skicka något därifrån...

Vårt sovrum med pampigt möblemang. Vi hade franska fönster där och balkong i "vardagsrummet".

Varför just vi hade fått sviten fick vi aldrig klart för oss, antagligen slumpen.

Vi åt en mycket smaklig middag - och stupade sedan i säng!

Nästa gång ska jag visa lite från Tirana.

Soliga kramar,

Lambergsfrua    

 

yvonne

6 juni 2012 16:41

Tack för del två av dina alltid lika intressanta resbilder! Albanien var ju länge ett slutet kommunistland. Jag förstår att han gillade att samarbeta med Kina ;) Slingriga vägar..hmm..då vet jag inte om jag... Jag ser nu fram emot del 3! Kram!

http://yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

7 juni 2012 10:57

Tack för fådda rosor! Lustigt nog träffade vi på flera turistgrupper från just Kina. Först förstod vi inte alls varför de sökte dsig til just Albanien, men vi fick ju en förklaring. Ja du, de där slingriga bergsvägarna var i te kul, men vi hade inget annat val än att sitta kvar i bussen - och dra in fötterna vid de värsta branterna...;)
Stor kram,
Lambergsfrua

 

Ruth

6 juni 2012 21:46

Fascineras av din fantastiska berättelseförmåga och alla dina fina foton. Att det var såååå fattigt har jag inte vetat. Men vilken lyx på hotellet så stilfult, ja kungligt med all denna glans.
Är så glad att få se allt detta från eran resa, närmare dessa länder en så kommer jag aldrig.
Hoppas ni har haft en fin nationaldag med sol och lite extra av allt.
Kramen.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

7 juni 2012 10:54

Tack snälla! Vi var nog många som inte riktigt förstod hur eländigt albanerna hade det i sitt helt slutna land. Hoxha behandlade folket som slavar och ingen infornation kom ut från landet.
Vi hade en fin nationaldag med omväxlande regn och solglimtar.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Anita

6 juni 2012 22:20

Åhh, nu har jag följt er till Tirana men inte tror jag att det var slumpen?? Den passar er så bra och det tyckte nog de som tog emot i receptionen också. ;-)) Tänk så det varit i detta lilla land. Det är alltid svårt att förstå hur det skulle vara att vara hårt styrd av en diktator. men intressant att få höra och se vad de gått igneom. Den där rosa rosen var otroligt vacker. Den ser ut som sammet ... Jag ser farm emot att få se Tirana så jag är snart tillbaka igen, min vän!!
Stor kram härifrån!!

Lambergsfrua

7 juni 2012 10:51

Ha ha ha! Du e' för go' du! =D Jag tror nog att det var slumpen - eller så tyckte de at vi såg så gamla och slitna ut att vi behövde lite uppmuntran.
Jag planerar att visa Torana idag, men Orsa kompani lovar aldrig något bestämt...
Solig kram,
Lambergsfrua

 

wiper

8 juni 2012 09:17

Så vackert ni bodde där också, det ser ju ut som en kungasvit ;)

Det är verkligen vacker omgivning och vad mycket kultur och bevarade byggnader. Vilken sandstrand och vackra vyer men blir ju alldeles lyrisk. Jag tror vi går ut och fikar och äter mindre så vi kan spara till en sån resa.

kramar

http://wiper.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

8 juni 2012 18:44

Ja så pampigt har vi nog aldrig bott, även om det inte alls var vår smak. LIte roligt var det allt att traska omkring bland det möblemanget;)
Montenegors stränder är väldigt fina, men det går väl inte så många charterresor dit än vad jag vet. Men jag är säker på att det kommer.
Varm kram,
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...