Eftersom vi hade kvällsflyg hem hade vi gott om tid att packa ihop och undersöka omgivningarna.

Hotellet ligger vid strandpromenaden, men receptionen på åttonde våningen nås från vägen ovanför. Man tar sedan hissen ner till rummen. Vi bodde på sjunde våningen. 

 
Längs de fina stränderna ligger hotellen på rad.

När vi åt vår lunch hade vi sällskap av den här katten som dåsade i solvärmen.

Sen eftermiddag i väntan på transferbussen.

Hemresan har börjat - Hej då Kroatien! 

Vi landade runt midnatt och checkade in på Arlanda SAS Radisson en halvtimme senare.

På tåget hem åt vi räkmacka lunch med lämplig dryck därtill.

MiML:s rödvinsflaska hade en sån skön etikett...

... som gick runt hela flaskan!  

Svärsonen mötte och skjutsade oss hem oss hem från tåget.

Sedan tog det lite tid att bearbeta alla intryck, kolla bilder och landa mentalt, men en sak är säker - det har varit en mycket innehållsrik resa, som bjudit på rik historia, fantastisk natur och överallt vänliga människor. Vi är mer än nöjda.

Önskar alla en trevlig helg!

Soliga kramar,

Lambergsfrua

MONTENEGRO - KROATIEN

Enastående vacker natur med höga berg upp i (regn)molnen. 

Besökte världsarvet Moracaklostret från 1200-talet för serbisk-ortodoxamunkar - men vi såg allt en nunna också! Den här munken ilade oss till mötes för att sedan följa oss på behörigt avstånd - kanske för att kontrollera at tvi inte plockade med oss något från klosterkyrkan.

Vid bron över bäcken fanns en liten enkel servering. Där hade man en energisnål kylning av sina läskedrycker.

Klosterkyrkan är stor utanpå men ganska liten inuti. Den består av två rum, det ena avsett för böner och det andra för försäljning av vykort och souvenirer. 

Klosterträdgårdens brunn lockade inte till provsmakning.

Underbara blå iris lyste upp i rabatten utanför resans andra och sista stå-toa. En helkaklad och oväntat fräsch skapelse. rena nöjet att gå in där - eller nåja, allt här i världen är relativt Det krävs ju en del av akrobatik, som inte alltid upplevs som nöjsam...

Det regnade tills vi kom fram till klostret, men rosorna i trädgården blev nästan vackrare då.

Vild och vacker natur!

Väl skyddade sädesskylar. Som synes finns det mycket som behöver moderniseras för att jordbruket ska ge störe avkastning.

I Montenegros huvudstad Podgorica står mängder av gamla järnvägsvagnar. Järnvägarna här i bergen är kraftigt slitna och bara 25 mil används. Många tunnlar och viadukter 

I den tidigare huvudstaden Cetinje besökte vi kung Nikola I:s palats, som numera är museum. Kungen och hans drottning fick hela 12 barn - 9 flickor och 3 pojkar! Den siste ättlingen till kungadömet är arkitekt och bosatt i Paris.

Cetinje ligger omramat av höga berg.

Vid torget höll man på att renovera ett gammalt hus. Smart och trevligt att täcka byggröran med ett skynke med påmålade exteriör.

Redan högt uppe i bergen såg vi världsarvstaden Kotor nere vid havet. Det är en av de bäst bevarade muromgärdade medeltidsstäderna vid Adriatiska havet. Här fanns en bosättning redan på romartiden ca 100 f.Kr

Många kryssningsfartyg besöker Kotor med sina smala gränder och välbevarade hus.

På klippan högt ovanför vakar den gamla försvarsborgen. 

Den romersk-katolska katedralen Saint Tryphon (Sveti Tripun)har har en lång historia. Den ursprungliga katedralen byggdes här 1166. Den blev svårt skadad i en jordbävning 1667. Vid återuppbyggnaden fannss inte tillräckligt med ursprungligt material till tornen, som därför ser olika ut.

1979 skadades katedralen återigen i en jordbävning. Renoveringen har varit mödosam och blev klar för bara några år sedan.

Här finns den märkligaste predikstol vi någonsin har sett - en hand som håller ett krucifix sticker ut från den. Handen är dessutom svart!

Utanför katedralen fick MiML en pratstund med en sällskaplig katt. 

Smala gränder och små torg - och många uteserveringar och mysiga restauranger. 

Imponerande konstfärdigt smidesstaket runt en av stans brunnar. 

Vi åkte runt Kotorbukten (det var här vi tog genvägen med färja vid resans start). Vid Perast ligger den ligger kyrkan Lady of the Rocks från 1730 på en liten konstgjord ö.

Rosor i Dubrovnik vid vägen till vårt hotell. 

Vi fick samma rum som när vi anlände till Dubrovnik veckan innan.

Avslutningsmiddagen avnjöts på resturang inne i gamla Dubrovnik, läcker kycklingrätt med inhemskt vin och glass till dessert.

Före desserten läste vår duktiga guide Veronica upp en dikt, som hon hade skrivit en trevlig dikt till gruppen om våra upplevelser under veckan tillsammans. Glada skratt och applåder!

När vi var nästan klara dök Veronicas tre kollegor upp för att kidnappa henne till en försenad 25-årsfest! Fast de frågade först gruppen om det var OK - och det unnade vi henne självklart.

Sen återstod bara en natts sömn för oss, innan vi skulle lämna Dubrovnik för att flyga hem igen.

MAKEDONIEN - kOSOVO - MONTENEGRO

Det visade sig att en av våra medresenärer fyllde år. Guiden Veronica hade dekorerat hans plats med banderoll och ballonger. Han fick en fånig liten partyhatt på huvudet och en fin chokladask. Vi sjöng och hurrade för honom. Mycket uppskattat.   

Vi slingrade oss norrut på bergsvägar - mot Kosovo.

Kosovo är en republik med ca 1, 7 miljoner invånare. Den 17 februari 2008 förklarade Kosovos parlament Kosovo som självständigt från Serbien, något som majoriteten i Serbiens parlament inte godkänner. De anseratt Kosovo är en autonom provins i Serbien. Bara 90 av FN:s 192 länder har godkänta Kosovo som ett självständigt land.

Dagens första stopp blev vid droppstensgrottorna i Gademe - Marmorgrottan kallad. Vi blev iakttagna av nyfiket intresserade bybor.

En åsna trippade förbi med ett stor lass grenar på kärran. 

Biljettkiosken till höger och souvenirkiosken till vänster. Det fanns också en servering - och toaletter...

Grottan upptäcktes 1969, när en familj skulle lägga grunden till sitt hus. Grottsystemet är stort men besökare guidas runt i bara ca 800 meter av dem.

Ca 90 % är muslimer och ca 10 katoliker.

Huvudstaden Pristina körde vi aldrig körde in i - kaotisk trafik enligt vår guide. Stora nybyggda områden.
Staden har fått sitt namn efter en flod, som betyder magsår eller tumör...

Motortvägar runt stan och många byggen på gång. 

Landsbygd med många nybyggda hus. Landet är ett av de fattigaste i Europa. Ca hälften av invånarna är arbetslösa. Man har stora problem med korrumption och brottslighet.

Man har rika fyndigheter av bly, zink, nickel och kol. Vttenkraften är inte utbyggd så kol används till uppvärmning med allt vad det innebär av miljöförstörelse

Det finns stora områden med bördiga jordar, men inga pengar till att bruka den rationellt, så avkastningen är låg.

Skifferbrott. 

Vi såg många sönderbombade byggnader längs vägen.

Lunchstopp i staden Pec. MiML vid den enkla lilla marknaden på stans huvudgata.

Trakten är känd att ha många duktiga grillkockar. Vi valde en liten gatuservering, där kocken fixade färsbuíffar och små korvar åt oss.

Vvi Det smakrika lokala ölet Peja fick skölja ner måltiden. När vi satt där hördes plötsligt ett förskräckligt tutande på gatan - ett bröllopsfölje passerade! Från passagerarplatsen i brudparets bil  vajade en stor Kosovoflagga. Bilarna i följet hade vita lappar i vindrutan och alla tutade som besatta. Hoppas det hela var lyckobringande.

Här besökte jag resans första stå-toa. Det kräver ett vist mått avakrobatiska övningar för att klara av den utmaningen... 

På väg mot gränsen till Makedonien passertade vi åtskilliga krigsminnen.

Men också nybyggen.

I Ingenmansland mellan Kosovo och Montenegros tullstationer, där inga lagar eller regler gäller, avslöjade guiden Veronica att även hon hade födelsedag! Hon fyllde 25 år och det ville hon fira. Två flaskor bubbel skickades runt i bussen och två påsar med kosovokakor. Den andra jubilaren skickade då runt sin presentask med choklad och sen satt vi där i bussen och smaskade i oss. Vår skicklige chaufför nöjde sig med kakor och choklad.

Uppe i passet mellan de två länderna tog vi en fotopaus. Här står jag vid vår fina lilla buss.

Som synes av snön var vi på höga höjder där.

Tullstationen vid gränsen in till Motenegro var enkel anordning. Jag vågade aldrig ha kameran framme, när vi väl var på plats. Det är strängt förbjudet och jag vill inte ens tänka på vad som kan hända, om man trotsar det förbudet.

Bergigt och mycket vackert landskap.

Vi färdades längs floden Tara, som har bildat Europas djupaste kanjon, näst djupast i världen - fast jag tycker inte det var något alls i jämföresle med Grand Canyon...

ä
Vid reparartionsarbeten efter ett vägras blev det plötsligt totalstopp i trafiken. En personbil med släp var lite för framfusig och tvingades backa - en kunskap föraren inte behärskade om vi uttrycker det milt. Kolla i backspegeln den resignerade minen på vår chaufför.

På sena eftermiddgen kom vi fram till  den lilla bergsbyn Kolasin, som ligger mitt i ett populärt skid- och vandringsområde. Chauffören hade lite svårt att hitta det och frågade ortsbefolkningen, som visade n hit än dit. Det visade sig finnas två hotell med samma namn i byn...

 
Ett riktg mysigt alphotell med en härlig blandning av både rustik och modern inredning.

Utanför entrén stod en stor tavla över skidområdet. Sportlov i Montenegro någon?

Efter en lyxg buffémiddag kom kocken in md en stor tårta till födelsedagsbarnen. Tillsammans fyllde de 93 år men det var tydligen enklare att skriva 90. Gott var det i vilket fall som helst.

Nästa del på resan tar oss åter till Dubrovnik. Få se när jag hinner lägga ut det. Det kommer lite studentfirande emellan...

Önskar er alla en skön kväll!

Soliga kramar,

Lambergfrua    

Denna dag förflyttade vi oss inom Makedonien till huvudstaden Skopje. Mycket bergigt där snön fortfarande låg kvar på topparna.

Republiken Makedonien gränsar till Grekland. Makedonien var en gång ett mycket större land och och omfattade då den nuvarande grekiska delen av Makedonien. Det korrekta namnet är F.Y.R Makedonien, alltså Former Yugoslavian Republic of Macedonia.

Intressant är också att grekerna kallar landet Skopje och invånarna för bulgarer!

Förutom landets namn har länderna en konfikt om vem som "äger" Alexander Den Store. Han var kung över det antika kungadömet Makedonien, men hans födelestad Pella ligger i det grekiska Makedonien...

Tidig morgonutsikt över Ohridsjön från vår balkong. 

Blånande berg  - och det kändes som att vi skulle över dem alla...

Skopje nådde vi efter ca tre timmars resa. Uppe vid Fortress Kala mötte vi vår inhemske guide - en mycket kunnig men också mycket pratsam och omständig herre.

 
Fortress Kale var boplats redan ca 4000 år f. Kr. För tillfället var det stängt på grund av utgrävningar.

Här gick den stora handelsvägen mellan Rom och Istanbul. Vägen var byggd av stora fyrkantiga stenar eller hårt packad sand. Man har funnit bådadera vid tidigare utgävningar.

Boris Trajkowski sport center började byggas 2004 till minne av president Trajkowski, som omkom i en flygolycka det året.

En av stans många moskéer nedanför Fortress Kale.

Den gamla stadsdelen ligger nära fortet.

Heliga Frälsarens Kyrka till vänster ligger i en lugn muromgärdad trädgård. 

 
Själva kyrka ligger under jord. Här syn vår grupp gå mot ingången för att sedan ta sig nerför branta och nötta stentrappor. Där finns några berömda ikoner av handskuret valnötsträ.

Gatuvy från Gamla Skopje.

Kom och köp! Dockor i barnstorlek ska locka kunder till affären med bygdekläder.

Dags för "kompensationslunchen", som vi lovades efter gårdagens ljudliga middag. Våra bord var dukade på balkongen ovanför skylten. Mycket trevlig ställe - och god mat.

Murverket vid restaurangen fascinerade oss.

Två bedårande kattungar låg i en stor blomkruka (utan blommor än så länge) nere på gården. 
Självklart måste Mannen i Mitt Liv prata lite med dem.

Allt medan kattmamman tog sig en liten slummer i trädgårdssoffan.

Mästerfoto taget av MiML med lilla kameran - en Sony DSC-W120. Vanligen brukar blomsterfoto vara min avdelning.

Förintelsemuséet är ett av de få som finns i världen. Under den guidade rundturen blev museiguiden och vår lokale guide oense i några frågor och de skildes väl inte som de allra bästa vänner...

 
Via Gamla Stenbron från 1600-talet över floden Vardar nådde vi Torget där Alexander den Store rider på sin stegrande häst. Den 11 meter höga statyn på den 15 meter höga sockeln har rört upp känslorna i Grekland. Fontänens vattenspel var populärt, allra mest som dagen var varm. Stod man riktigt nära blev man skönt avsvalkad...

Trippa, trippa. Här var det mycket folk i rörelse och många unga kvinnor tog sig fram på tå.

Agnes Gonxha Bojaxhiu föddes i Skopje år 1910 och står staty här. Det handlar förstås om Moder Teresa.

Moder Teresas Minneshus/kyrka.

Den 26 juli 1963 drabbades staden av en jordbävning, där ca 80 % av bebyggelsen förstördes och mer än 1 000 människor dog. På det som en gång ansågs vara Europas vackraste stationsbyggnad har klockan stannat exakt vid tidpunkten för katastrofen. Som synes finns det en fullt fungerande klocka bredvid.

Dags för vinprovning på den lilla familjeägda vingården Kartal.

Flaskorna stod framdukade på ett sidobord. Vi fick prova två röda och två vita. 

När kommer vinet? MiML började tröttna på allt prat om druvor, lagring, doft och smak, när han ändå inte hörde vad som sas.

Vi bodde på Hotel Karpos över natten.

Vad stort! Nästan så man kunde gå vilse! Rum med pentry och badrum.

Utsikt mot gatan och Milleniumkorset högt uppe på berget.   

Behöver jag tillägga att vi somnade gott efter den sena middagen. Alla dessa synintryck...

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

Hela dagen ägnades åt världsarvstaden Ohrid med omgivningar.

Vi körde längs Ohridsjön, som är Europas äldsta och ca 300 m djup. Den ligger på ca 700 m.ö.h och omges av höga, delvis snötäckta berg - det högsta är 2281 m.ö.h Kebnekaise är 2 102 m.ö.h

Vi gjorde ett stopp vid Bay of Bones en rekonstruerad bosättning från Bronsåldern. Man har hittat både rester av bostäder och människor just här ute i vattnet. Smart boende ur försvarssynpunkt. 

Den 348 kvadratkilometer stora sjön är en fantastisk värmekälla och fryser aldrig. De närmaste omgivningar runt vattnet blir sällan kallare än +5.

I Orhidsjön finns 19 fiskarter däribland den inhemska forellen, som nästan var utdöd n'r man började odla den. Det är en delikatess som serveras dyrt på restaurangerna.

Det blåste kraftigt när vi kom fram till Naumklostret. Och vi som hade en inplanerad båttur senare...

Utanför klostret i en liten källsjö låg några enkelt tillyxade båtar - men det var inte dem vi skulle åka i som tur var.

Ett tiotal påfåglar fanns vid klostret och markerde gärna revir till vår förtjusning. 

St Naum grundade sitt kloster på 900-talet och ligger även begravd där.

Klostret har ett vackert och avskilt läge vid Ohridsjön. Bakom udden ligger gränsen mot Albanien. 

Den lilla gång vägen från klostret till parkeringsplatsen kantas av försäljningsstånd.

Med långa kliv styrde kvinnan mot grönsakerna.

Den antika vågen med sina viktsatser användes flitigt. 

Gågatan i Ohrid var ganska välefbad, många skolresor på gång.

Musikern trudeluttade ganska oinspirerat på sitt spel till den här skolklassen kom. Då piggnade han till, spelade melodier som brnen kunde sjunga med i.  

Här kan vi verkligen tala om välstöttat träd! Det måste vara av största värde med tanke på ansträngningen att hålla det på rätt köl.

BUss Upp till Ohrids gamla stadskärna - här en bit av ringmuren.

Vid utgrävningar har manb  bland annat hittat en amfiteater - och utgrävningarna förtsätter. Viket läge med utsikt över stad och sjö. Här ligger stadens absolut dyraste hus .

Lysande vallmo vid utgrävningarna. 

 
På branta kullerstensgator upp mot gamla stadens topp. Där finns utgrävningar efter gamla bosättningar och en nybyggd kyrka, där det tidigare funnits en gammal kyrka.

Badagad skönhet som inte är önskvärd längre... 

Fortsatte att kämpa oss uppåt mot borgen på bergets topp, där Makedoniska faggan vajade för vinden på borgen       
Fortsatte att kämpa oss upp för berget till borgen på toppen, där den makedoniska flaggan vajade.

Fantastisk utsikt över Ohrid och sjön. 

Sedan bar det kraftigt nerför på en smal gata med ojämn stenbeläggnig. Vi var många som kände oss

osäkra här, men neråt måste vi. En sällskaplig hund slog följe med oss.

Vi skulle besöka den här kyrkan innan vi fortsatte ner till stranden. Vi var flera som föredrog att fortsätta neråt i lugn takt...

En ödla kikade fram mellan stenarna på muren. 

En liten båttur var det sagt - men inte trodde vi att det handlade om små ranka pyttebåtar för max 7 personer!

"Det var väl en sån där vi skulle åka med", sa MiML och pekade på en av de större passagerarbåtarna. Nää, det skulle vi inte. 

Efter ca 20 minuters färd släpptes vi av i centrala Ohrid., där bussen väntade.

Middag var beställd på Europa, där vi mttes av dånande musik. Jag lutade mig mot en vägg och den vibrerade av ljudet. Gruppen vägrade enhlligt att gå in där.

Det var stundentavlutning och all restauranger i stan hade smma upplägg - mycket och HÖG musik. Värden var förtvivlad och lovade dämpa musiken, men vi kände att det inte var rätt med tanke på studenterna. Han å sin sida hade en trerätter middag klar för 16 personer...

Lycklig nybakad student i samspråk med komåis inne på restaurangen.

Gruppen enades om att i alla fall försöka /(eftersom till och med Mc Donalds var belägrat av festande ungdomar). Musikerna var vänligheten själv och dämpade ljudet så mycet som var acceptabelt även

för de fefstande.

Maten var superb och vi var inne och kollade dansen lite då och då. Inte riktigt hur vi tänker oss en dans vid stidentfest.

Studenterna tilsammans med släktingar och vänner dansade någon slags ringdans i ett utan uppehåll - och ganska entonigt. Fjärran från vår väsyerländska dans vid fetser. Men synnerligen intressant.

Låt mig säga att vi inte stannade längre än nödändigt och som kompensation bjöd Solresor på lunchen nästa dag.

Nästa dag fortsatte vi mot Skopje.

Varma kramar,

Lambergfrua   

Efter vår stadsrundtur i Tirana vände bussen österut eller snarare sydost.

Vägen var smal och kurvig uppe i bergen och gick mestadels längs branta raviner eller dalgångar. Vi som satt på "utsidan" lutade oss automatiskt inåt mittgången. Tur att det var dimma, så att vi inte alltid kunde se längst ner i dalen...

Vägräckena ingav inte heller någon större trygghet. Just här ser det ju hyfsat stadigt ut, men på många ställen var det bara betongstolpar med ca fem meters mellanrum. De såg ut som man skulle kunna sparka omkull dem utan större ansträngning...

Däruppe i bergen bor folk som odlar grönsaker och frukt. Tydligen var det körsbärssäsong nu, för vid vägkanten fanns små enkla stånd där man sålde körsbär till hågade trafikanter. Vår inhemske guide bad chauffören stanna och köpte två sådana här "klasar", som skickades runt i bussen. Jättegott!

I Elbasan gjorde vi uppehåll för gemensam lunch. 

 
När bussen svängde in på den här knaggliga gatan, var vi nog flera som blev lite fundersamma. Vad var det för restaurang, som Solresor hittat?

Våra farhågor kom helt på skam! Restaurangen låg inbäddad i en vacker trädgård. 

Trädets blommor liknar röda flaskborstar. Jodå, det kom ett och annat regnstänk - därav den vita fläcken på bilden.

Jag blev helt betagen av de regnvåta rosorna.

Bordet var elegant dukat med en tjock nästan sammetslik duk med mönstret i relief.   

Mannen i Mitt Liv beställde en pizza calzone, som smakade alldeles utmärkt.

Min Chef's Salad är troligen den största jag någonsin ätit - och då har jag ändå ätit några av riktigt bamseformat i USA. Och den serverades i djup tallrik. I själva salladen var inblandat säsongens grönsaker.  Plus potatis! Det senare har jag aldrig varit med om tidigare, men det ingick tydligen i den här kockens recept. Jag orkade bara äta en fjärdedel. Några bordsgrannar tog tacksam för sig av resterna.

Till detta drack vi lokal öl. 

Det finns järnvägar fick vi veta, men underhållet är grovt eftersatt och alla linjer trafikeras inte.

 
Vidare österut uppe i de vackra bergstrakterna igen.

Det är mycket vanligt med vallpojkar eller -flickor. Ofta är det familjens äldsta som tar på sig det uppdraget. 

Ruiner efter en nedlagd industri. Kanske man rentav tillverkade Hoxhabunkers här en gång... 

Ännu fler bergsvägar med hårnålskurvor.

Vid gränsen till Makedonien i Cafasan satt en fågel i ett träd. Den hade säkert inga svårigheter att ta sig fram och tillbaka över gränsen...

En riktig kåkstad i    ....... Fömodligen är det romer som bor där. Romerna i de här länderna lever under urusla förhållanden och saknar varje form av medborgeliga rättigheter. Arbetslösheten är skyhög, tiggeri och barnprostitution är vanlig. Ändå påstås romerna i Makedonien ha det lite bättre än dei grannländerna. Hur de då har det i grannländerna, vågar jag inte ens tänka på.

Målet för dagens etapp var Hotel Granit i världsarvstaden Ohrid vid Ohridsjön. Vi fick rum med balkong med vidsträckt utsikt över sjön och omgivningarna.

På andra sidan syntes snötäckta bergstoppar i Albanien.

Vi fick en stund innan middagen och kunde njuta av en magnifik solnedgång.

Vi bodde här två nätter för att hinna utforska Ohrid ordentligt.
Det blir nästa avsnitt av resan.

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

STADSRUNDTUR I TIRANA
Som vanligt är alla bilder klickbara.

Jag glömde att lägga in Albaniens flagg i går, så det får bli idag i stället

Lite onödigt vetande - Tirana är Europas enda huvudstad utan någon Mc Donalds!!

Utsikt från vår balkong på morgonen. Som synes har man byggt nya bostadsområden.

Bebyggelsen är mycket blandad, gammalt och nytt on vartannat. Bilarna är desto finare. Många Mercedes, BMW och Audi rullar på gatorna. Det är drömmen för många, att kunna spara ihop till en begagnad bil, som helst ska vara tysk för det är bra kvalité. 

Alldeles innanför dörren till frukostmatsalen stod ett bord med olika utmärkelser som hotellet fått för sin suveräna service på alla områden - mycket välförtjänt.

Vi togs emot av frukostvärdinnan, som vänligt leende visade oss till ett av flera runda bord och visade och berättade, vad som fanns att välja på.

Sen följde hon oss till nästa lilla runda bord och förklarade vad som fanns på faten. 

Hon poängterade att allt var färskt och brödet nybakat. Kaffe eller te fick vi beställa av henne och det kom till vårt bord med blixtens hastighet. 

Så började vår rundtur i staden - i ordentligt regnväder.  Vi förundrades över de färgglada husen för det vet ju alla att byggnader i länder under kommuniststyre har varit gråa, gråa och ännu mera gråa.

Trots ett fyrtiotal år av hårt kommuniststyre är dagens Tirana förmodligen Europas färggladaste stad!
År 2000 valdes konstnären Edi Rama till stadens borgmästare och han uppmuntrade alla att måla bort kommunisttidens gråa färg - vilket man har gjort!

Nästan överallt möts man av färgsprakande och fantasifulla husväggar. Man blir glad - trots regn!

Skanderbegtorget i centrum är stans största och uppkallat efter nationalhjälten Skanderbeg som levde på 1400-talet. Här möts gammalt och nytt. Moskén Ethem Bey från 1800-talet och nybyggda höghus.

I moskén såg den här lilla farbrorn till att skorna togs av och ställdes prydligt i skoställen. När jag med teckenspråk ville veta om det var OK att ta ett foto av MiML vid skoställen, log han brett, rättade till mössan och makade sig intill MiML, la armen om hans axlar men ändrade sig innan jag hann ta fotot.

I Nationalmuseet berättade vår kunnige inhemske guide om landets och stadens historia - mycket detaljerat och ingående.

Där Tirana ligger idag, har bott folk sedan antiken. Det var den osmanske generalen Suleyman Pascha som grundade staden 1614. Han började med att bygga en moské, ett bageri och ett turkiskt bad för de sakerna är livsviktiga för varje människa! Han döpte platsen till Teheran efter en seger han vunnit i persiska Teheran.

När Enver Hoxha dog 1985 lät hans dotter bygga det här luxuösa masoleumet till sin pappa - inspirerad av Egyptens pyramider över faraoner kanske. Efter kommunismens fall överfördes hans kista till en vanlig kyrkogård.

Kiosk av det enklare slaget. 

Lätt fnissande insåg vi att shitet betyder till salu på albanska...

Gatuförsäljning av skor. 

Ett fyrtiotal år under Enver Hoxhas hårda diktatur drev Albanien i botten. Det tar tid att bygga upp landet igen och få allt att fungera.

Medelinkomsten är ca 3.500 kronor/månad (2011)

Få personer pratar engelska, däremot är italienska gångbart. Landet ligger ju bara ca 8 mil från Italien. Alla peroner vi mötte var mycket vänliga - en egenskap som man sannerligen inte alltid möter i andra f.d kommunistländer.

Från Tirana fortsatte vi genom landet in i Makedonien.

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

DUBROVNIK I KROATIEN VIA MONTENEGRO TILL TIRANA I ALBANIEN

För att komma till Albanien körde vi genom det lilla landet Montenegro.

 
Vår resrutt är utmärkt med rött, gränserna med svart.

Montenegros flagga. Vi följde den bergiga kustvägen till den albanska gränsen.

Paus i Montenegro vid en nybyggd bensinstation med servering - och toaletter   Överallt på bergsluttningarna lyste ginst.

Över Kotorbukten går bilfärjorna i skytteltrafik.

  
Vi bordade en och sparade på så sätt 8 mil. Turen tog bara 20 minuter - ungefär som mellan Helsingör - Helsingborg.

Montenegro bjuder på fina sandstränder, medan Kroatien bjuder på klapperstensstränder. Budva är den populäraste badorten där man säger att antalet diskotek vida överträffar antalet museer. I Dubrovnik är det precis tvärtom...

Gränsövergångarna i de här länderna är en omständig procedur. Våra pass samlades in och kollades noga både då vi lämnade ett land och när vi skulle in i nästa. Det gick ändå förhållandevis smidigt att komma in i Albanien - detta land som länge var stängt för besökare. (Det finns mycket intressant att läsa i länken!)

Landet har ca 2,8 miljoner invånare. Inklämt mellan antikens två stora, Romerska riket och Grekland har det utsatts för många prövningar.

Albanien var dessutom nog det mest isolerade landet i Europa under senare delen av 1900 och stängt för besökare. Före 1991 tilläts ingen invånare att flytta eller ha privatbil. Däremot kunde invånana tvingas flytta, för man behövde deras arbetskraft i en annan del av landet. Enver Hoxha styrde sitt folk med järnhand.

Alldeles vid gränsen stannade vi för en liten paus vid en servering. Där fick vi se den här bunkern.
Självklart gick vi fram för att titta närmare.

  Värdinnan kom då ut med gevär och liten mössa! Ja, inte för att hota oss utan fär att hågade skulle få posera framför bunkern med tillbehören. 

Hoxha lät alltså bygga 750 000 försvarsbunkrar, något som upptog det mesta av landets begränsade industriella resurser. Varje bunker rymde fyra militärer, som skulle försvara Albanien vid anfall från väst, Sovjet eller Jugoslavien. Hoxha misstrodde tydligen alla, men samarbetade däremot med - Kina. Bunkrarna kom aldrig till användning...

Det kändes positivt att värdnnan odlade rosor i sin lilla trädgård.

Landets ekonomi höll på att fullständigt raseras 1997, på grund av s.k "pyramidspel". Samma tanke som med kedjebrev. Folk sålde allt de hade och satsade på spelet - och förlorade förstås. Då var det nära ett inbördeskrig, men det lugnade ner sig.

  Välkomstskylt vid gränsen - eller snarare reklam för en bank.

  Albanien är Europas nästa fattigaste land - efter Moldavien. Det syns främst på landsbygden.
Här har några fixat till en enkel basketplan. Undrar om några svenska ungdomar skulle nöja sig med en sådan.

    Det är också ett av de få länder i Europa som har islamsk majoritet och moskéer kan man se lite här och var ute på landsbygden. 

Vid ankomsten till hotell Dinasit i Tirana kändes det, som att vi rest de absolut längsta 31,5 mil någonsin beroende på de krokiga och dåliga vägarna. Hoxha brydde sig inte om vägar, när privata bilar och bussar ändå var förbjuden. Vägnätet förbättras ständigt, men cyklar och åsnekärror är mycket vanilga.

Det kändes oerhört skönt att välkomnas av den vänliga personalen.

Vårt rum visade sig vara en svit med överdådig inredning till stora delar i vinrött och guld!

Skrivbordet med internetkabel. Det är en otroligt lyx i ett land, där elnätet är nyckfullt och bryts rätt som det är och telenätet så undermåligt att intenet enbart fungerar via satllit. Jag lyckades aldrig skicka något därifrån...

Vårt sovrum med pampigt möblemang. Vi hade franska fönster där och balkong i "vardagsrummet".

Varför just vi hade fått sviten fick vi aldrig klart för oss, antagligen slumpen.

Vi åt en mycket smaklig middag - och stupade sedan i säng!

Nästa gång ska jag visa lite från Tirana.

Soliga kramar,

Lambergsfrua