Ja nu handlar det inte precis om Paradisets alla saftiga goda frukter (för det måste väl ha funnit en uppsjö av alla tänkbara läckerheter där?), men väl ett äpple.

På tåget från Stockholm den 23 maj lockades Mannen i Mitt Liv av ett grönt fint äpple, som han av olika anledningar sen inte åt upp på resan. När vi närmade oss Karlstad, packade jag ner det i handbagaget - en väska med diverse fack för nödvändigheter... Väl hemma igen packade vi upp vårt bagage och ställde undan väskorna.

Den 29 juni behövde vi använda den där handbagageväskan för transport av en laptop till Barnbarnet för översyn. Döm om min förvåning, när jag då hittade MiML:s gröna äpple i botten av väskan!   Och han hade inte ens saknat det...

Man skulle kunna tro att äpplet var i mos-tillstånd efter så lång tid, men icke!
Här ser vi ett fast och fint grönt äpple, som är cirka fem veckor gammalt - och det var väl inte direkt nyplockat, när det hamnade på SJ:s fruktfat. 

Enda skavanken är den lilla gula fläcken till vänster, men det är ju försumbart. Vi skar itu äpplet och det fanns inget fel på det alls. MiML tog en tugga och det smakade precis som äpplen brukar smaka.

Min stilla undran är förstås - vilken hållbarhetsbehandling får frukten, som vi gladeligen stoppar i oss? Kanske något för skönhets- och läkemeldelsindustrin att forska i, så vi människor fick leva länge - och rynkfria.

Önskar er alla en fin dag!

Soliga kramar,

Lambergsfrua   - som gillar färsk frukt...