yvonne

22 juli 2012 16:05

Ja, oj, vad det regnade! Rätt fascinerande om man står torrskodd och tittar på det på en balkong. Och det gjorde vi...

Lambergsfrua

22 juli 2012 18:59

Ja, kära nån! Det var inte måttligt vad det vräkte ner, men som sagt står man torrskodd är det en spännande upplevelse.
Stor kram,
Lambergsfrua

Ingrid

22 juli 2012 17:27

Det är minsann inte allting som gillar regn, i alla fall inte slagregn. Min vackra röda petunia blev riktigt ledsen, men när jag plockat bort alla snoriga och fula blommor ser jag att det finns många knoppar, så den tar sig nog igen.

Det var verkligen en vacker solnedgångsbild!

Hoppas att ni får en trevlig söndagskväll! Själv väntar jag på ungdomarna som kommer hit och hjälper sin lilla mamma med en kyckling.

Varm kram, Ingrid

Lambergsfrua

22 juli 2012 18:58

Nej minsann, men det är ändå en rätt häftig naturupplevelse. Dottern petunior såg ut att ha lämnat in för gott, men dagen efter repade de sig och idag var de riktigt fina.

Vad trevligt att få hem ungdomarna på middag! Det är alltid lika roligt att få sällskap till middagen. VI har varit borta hos Dottern med familj, bytt DN mot Expressen och fått ett glas sangria. Ännu har de inte riktigt landad från sin Spanienresa;)

Varma kramar,
Lambergsfrua

Stor karm,
Lambergsfrua

Ruth

22 juli 2012 20:59

Synd om den flitiga spindeln som fick sitt nät förstörd, det är ett fantastiskt konstnät som dom skapar och rätt så snabbt gör dem nytt, kanske bygger den upp det igen.
Ja vattendroppar kan vara vackert på växtligheten, men jag blir inte så vacker av regn, önskar att jag kunde förvandlas till en kristall likt bladen, hehe.
Dem svarta och röda vinbären är klara här också. Älskar vinbär från busken, det är så gott.
Så synd om Sothönmamman som har förlorat ungar, hur många var dem när dem kom ut på vattnet ?
Man skall alltid hjälpa varandra i nödens stund, ett motorkrångel är inte så enkelt att fixa till ute på vattnet, kanske var det bensinen i tanken som var förbrukat.
Ett stämningsfullt kvällsfoto.
Kam vännen.

Lambergsfrua

22 juli 2012 22:01

Jag tror nog att den spindeln eller någon släkting väver ett nytt nät. Tydligen är det gynnsamma förhållanden vid just det fönstret, för där finns oftast ett när den här tiden på året. Undrar om spindeln sköljdes bort också, eller om den lyckades krypa in i något skrymsle.
Svarta vinbär gillar jag men inte röda. DEt gör däremot MiML, som gärna tar nävavis och stoppar i munnen.
Jag vet inte exakt hur många ungar sothönan hade från början, men jag vet att de var fler än en i alla fall. Lite synd att det är så trots svinn på dem, men det är naturens gång. Att äta eller ätas.
Jag tror nog också att det handlade med om brist på bensin än motorkrångel. Förra gången vi såg en bogsering var det en liten plastbåt som släpade in en riktigt stor fin motorbåt. Det gick inte fort men det funkade i alla fall.
Tack för rosorna!
varm kram,
Lambergsfrua