Jag hade fler blomfoton i kameran efter min lilla söndagspromenad.

I vår park finns flera buskage med nyponrosor och de doftar så gott, speciellt i skymningen.

Det är inte bara trädgårdar och parker, som prunkar av blommor nu.
Flera av grannarna har balkonglådor, där växterna trivs och frodas.

Damen som bor längst ner i vårt hus har begåvats med gröna fingrar. Eftersom hon bor längst ner och kan hon ha sin blomlåda hängande på räckets utsida, så vi andra har större möjlighet att njuta av prakten. Högre upp i huset måste blomlådorna hänga på insidan för att vattningen inte orsaka regn hos grannen nedanför.

Växlande molnighet och +20 idag. Och det blåser inte lika mycket som igår.

Snart dags att hämta Sonen och skjutsa honom till tåget.

Önskar alla en fin tisdag!

Solig kram,

Lambergsfrua   

Nej, jag bara skojar! Däremot är det sista kvällen, som Sonen är här för denna gång och vi har haft en trevlig kväll tillsammans. Han har nu traskat "hem" till Syrrans och vi ska snart se den danska serien "Borgen".

I morgon skjutsar vi honom till tåget - och sen blir det väldigt tomt. Tur att Dottern med familj är på ingång från Spaniensemestern...

Önskar er alla en fin avslutning på denna måndagskväll!

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

Mannen i Mitt Liv mår bättre idag. Febern har sjunkit men han är förstås väldigt trött. I tankarna har vi följt bussresan till Taubespelen. "Nu äter de lunch", "Nu har spelen börjat" och så vidare - och vi är inte där.   Nåja, det är ingen katastrof, bara lite besviket. Surt, som man säger.

Idag var det dags att noppa vissna blommor i krukor och lådor hos Dottern. Den delen överlåter hon inte till sin bror. Då vet man inte vad som noppas bort.   

På vägen dit och hem gjorde jag en del fotostopp. Det blommar så vackert i trädgårdardarna  nu.

Jag tror att det här är rosenspirea, men är inte säker.

Blåklockor och rölleka på rymmen! DEt är alltid mer spännande på andra sidan staketet...

Här bor någon med gröna fingrar! Jag ser henne ofta pyssla ute i trädgården. Idag satt hon och läste tidningen när jag gick bort till Dotterns - men när jag gick hem igen var hon ivrigt sysselsatt med att noppa vissna blommor.

Lysande blå riddarsporre och knallgula - kan det vara praktlysing? Någon som vet?

Åkervindans blommor är så vackra. De får mig alltid att tänka på en liten balettdansös med rosa kjol - kära nån vad den växten tar över och kväver alla grannväxter. Det här exemplaret hade syskon, som kärleksfullt(?) slingrade sig ända upp i äppelträdet bredvid.

Lavendeln i Dotterns blomlåda fick besök. Här doftar det ljuvligt gott när man noppar - doftstråk som minner om mammas fina gamla linneskåp.   

Jag vet inte alls vad den här blomman heter, men den är både ståtlig och vacker, tycker jag.

 
Ni kanske minns den lilla svanfamiljen, som dök upp i vär sjö i början av juni. Då åkte de små dunbollarna ofta snålskjuts på mammas rygg. Det här fotot är från 19 juni, då de vuxit till sig lite.

Vi har inte sett dem på ett par veckor, men idag fanns de plötsligt där igen. Till vår stora glädje!

 
Nu en knapp månad senare har ungarna vuxit till sig ordentligt. Man skulle väl kunna säga att de har blivit tonåringar - men de håller sig ändå nära föräldrarna. Glädjande är också att alla fem ungarna har klarat sig från diverse farligheter, som lurat på dem.

Med denna bildkavalkad önskar jag er en fortsatt fin söndag!
Varma kramar,

Lambergsfrua    

Idag är det 112 år sedan min mamma och hennes tvillingbror föddes. Mamma blev äldst med sina 65 år, medan min morbror dog före 60 års ålder.

 
Jag minns dem båda med värme, glädje och tillgivenhet.

Samtidigt firas Kronprinsessan Victorias födelsedag på öländska Solliden. Det blir säkert ett ljust och glatt firande, särskilt med tanke på att familjen har utökats med lilla Estelle. Jag gissar att många tillresta besökare hoppas få se en skymt av den lilla vid det officiella firande.

Sonen blev igår klar med manuset till en ny bok med dead line den 1 augusti. Det firade vi tre tillsammans på vår balkong med lite bubbel.   

Något som vi inte firar är det faktum, att vi idag tvingats avboka morgondagens resa till Taubespelen på Flatön/Ängö i Bohuslän. MiML:s tå fortsätter att krångla. I går vaknade han med frossbrytningar och feber, tån svullen och röd igen, akuttid hos läkaren och en tredje penicillinkur. Remiss skrevs till sjukhusets specialist på diabetesförtter.

Febern har sjunkit, men han är genomtrött. Vi hade verkligen sett fram mot den här resan, allra mest som det är sista året spelen hålls därute (de svårigheter att få ekonomin att gå ihop) -  men hans hälsa är absolut viktigare. Skönt att vi hade avbeställningsskydd...

Önskar er alla en  trevlig helg!
Varm kram,

Lambergsfrua   

När jag växte upp var det populärt att köpa mer eller mindre fantasifulla vimplar från de platser man besökte. Jag och min goda vän Maggan köpte varhelst vi kom åt. I början hängde jag upp mina på ett långt snöre på sovrumsväggen. På så sätt kunde jag drömma mig tillbaka till de aktuella platserna, när jag betraktade "flaggspelet". Bland annat Norrköping med fabriken Tuppen där vid strömmen, idyllliska Söderköping, Slottet och släktbesöken i Kalmar, släktbesök och mycket annat i Malmö. Jag hade en från Åre också, där vi var på skolresa och bodde - i Duved.

När jag blev äldre kändes det lite barnsligt att ha vimplarna där på väggen. Jag rensade bland dem och sydde sen en kudde av de finaste. Och nej, kudden finns inte kvar. Jag har ingen aning om vad som hände med den, tyvärr. Jag var mycket bättre på att rensa bland mina saker då, än vad jag är nu...

Vimplarna byttes ut mot tygmärken att sy på ryggsäcken eller jackärmen. Sedan blev det klistermärken.

Min första alldeles egna resväska prydde jag med klistermärken från de platser jag besökte. Helst skulle väskan se ut, som om den farit runt hela världen med sin ägare, men mitt resande begränsat till Europa då. Många snygga märken blev det med tiden - Köpenhamn, Weisses Rössel vid Wolfgangsee, Saltzburg och Traunstein bara för att nämna några. Och självkalrt inte bara på framsidan.   

Den där väskan hade jag med på min första USA-resa 1960 och jag kan idag inte fatta, hur i hela friden jag fick plats med min packning för tre månader i den lilla. Den visade sig också mycket riktigt vara alldeles för liten för att rymma de kläder och annat roligt och annorlunda, som jag köpte.

Det fick bli en ny, en gräddvit liten resväska med ljusblått foder, så olik min första. Så stolt jag var över den! Naturligtvis klistrade jag märken på den också.

Så mycket souvenirprylar har jag däremot inte köpt under årens lopp. Kan verka lockande på plats, men det gäller ju att ha plats för det hemma också? Skåpvärmare har man alldels för mycket av ändå.

Under en kortare period köpte Mannen i Mitt Liv och jag någon liten tavla från ställen vi besökte, men det finns bara ett begränsat antal väggar i ett hem att hänga upp saker på, så det intresset blev inte långvarigt.

Sen kom T-shirts med turistanpassat tryck och ja, den trenden gick jag på en tid - tills man kunde köpa dessa tröjor här hemma i "en butikskedja nära dig". Men några favoriter har jag kvar, trots att jag inte använder dem längre. Jo jag vet, man ska rensa bort sånt, som inte har använts på till exempel två år men det måste få finnas undantag för saker med nostalgiskt värde.   

Här är några av dem!

Den köpte jag sedan vi sett både björn och älg i den fantastiskt vackra vildmarken - fast vi såg dem inte samtidigt förstås.

 
Myggorna är självlysande - effektfullt i mörkret!
Om man får tro amerikanarna själva, är myggorna i Alaska och Yukon så stora, att man skulle kunna sätta sadel på dem och galoppera iväg, men det är förstås en kraftig överdrift. De är inte värre än i norra Skandinavien. Man behöver självklart effektiva  myggmedel och det finns att köpa i varenda  drugstore.

Som de tågälskare vi är MiML och jag, åkte vi förstås på den smalspåriga järnvägen från Skagway upp över White Pass eller Dyea Pass - de pass som alla guldgrävare måste ta sig upp över för att komma vidare till guldfälten i Klondike. Och det var det ofattbart långt. Den vandringen kunde ta allt från 40 dagar till 8 månader. Innan järnvägen fanns kämpade de uppför berget via Chilkoot Trail, något som Chaplin beskriver i sin film Guldfeber. 

Tröjorna är fotograferade och finns snyggt hopvikta och nerpackade i en låda. Jag har ännu inte haft lust att göra mig av med dem, men den dagen kommer väl så småningom.

Numera köper vi gärna med oss något ät- eller drickbart från våra resor. Det brukar dessutom vara uppskattade presenter. Då vet man garanterat att sakerna varken blir hyll-, skåp- eller lådvärmare!

Önskar alla en fin dag!

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

I går var det +22 och hög luftfuktighet, så det kändes betydligt varmare. Vi gav oss ut och stavtravade, ett travande som fortsatte direkt in i duschen vid hemkomsten - dock utan stavar.   

Satt sen på balkongen och läste Zlatans bok. Även om det blir lite väl mycket fotboll för min smak  ger boken en intressant bild av huvudpersonen själv.

Sonen kom över på middag som också avnjöts på balkongen - med regnet smattrande på taket. Det är ett mysigt ljud tycker jag, framför allt när man själv sitter torrt och skönt.   

 
En ljusglimt i de mörka molnen vid halvelva-tiden.

 
När jag tog fotot i morse var det tillfälligt uppehåll. Det har regnat i natt och det regnar fortfarande, ibland mer och ibland mindre. Ja ja, det är säkert bra för växtligheten.

Vi har suttit en bra stund vid datorn och beställt tågbiljetter, både "vanliga" från SJ och lite ovanliga till en nostalgitågresa Svenska Järnvägsklubben upp till Haparanda.

Nu är det klart och vi ska iväg ut och handla lite bland annat närodlade jordgubbar för 15 kronor litern. Gott!

Önskar er alla en bra dag!

Varm kram,

Lambergsfrua   

Bloggvännen Ingrid på Gotland visade idag en bild på ett utmärkt hjälpmedel för att öppna burklock, som kärvar. Man behöver inte vara reumatiker eller ha särskilt svaga nypor för att ibland tvingas kämpa med svåröppnade burkar.

Då kom jag att tänka på vår suveräna "burköppnaren Burki". Den har varit till stor hjälp under många år, kanske sedan 60- eller 70-talet. Handtaget är flyttbart och det passar man in över burklocket, trycker ner handtaget - och vips släpper locket.

Främre delen på den fasta delen är öppnare för drickaburkar och den bakre delen är kapsylöppnare - ett multiverktyg med andra ord.

Önskar er alla en bra lördag - helst utan krångliga burklock...
Varma kramar,

Lambergsfrua   

I går var vi och såg Ice Age 4 i 3D i Skoghalls Folkets Hus ute på Hammarö. Filmen visas i den s.k Lunnasalen, en lokal med orginella takmålningar från 1916 skapade av konstnären Oskar Jonsson. Tyvärr hade vi ingen kamera med oss och det finns inga bilder på nätet, så det får bli en annan gång.

Barnen gillade filmen skarpt och även vi vuxna skrattade gott - animeringarna är helt strålande och det finns mycket humor i filmen.

 
I kvällningen satt vi på balkongen och såg båtarna komma in efter en fin dag till sjöss.

 
Kan man annat än njuta av ett sådant skådespel - och gratis är det dessutom;)

I kväll kommer Sonen på middag - då blir det ugnsbakad lax.

Önskar er alla en fin kväll!

Soliga kramar,

Lambergsfrua