Eftersom vi är så låsta av MiML:s omvårnad av den där tån, får vi passa på några dagar mellan besöken hos sköterska och fotvårdsspecialisten.

Häromdagen styrde vi mot Nora via diverse omvägar och grusade småvägar. Från E18 mellan Karlskoga och Örebro har vi sett skylten till Garphyttans nationalpark och sagt att vi skulle åka dit nån gång. Så det gjorde vi - och blev ganska besvikna. Jag vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss, men i alla fall inte så myclet skog, tät skog. Blomsterängarna var mest bara ängar, men visst var gärdesgårdarna vackra, men, men. Kanske påverkades vi negativt av regnet, visserligen avtagande men ändå.

Nåja, vi slingrade oss vidare norrut.

 
Vid Frösvidals säteri finns den gamla handelsboden kvar. Idag handlar försäljningen om - färdiga gräsmattor.

 
Här betade några fyrbenta skönheter. Jag antar att kappan är till för att skydda mot insekter, för kallt var det verkligen inte.

  Nora är en mysig liten stad med en stor del trähusbebyggelse inne i centrum.

  
Vi bodde på Lilla Hotellet som varit hotell i nästan 100 år - men mycket varsamt renoverat till full bekvämlighet.

 
Ägaren är från Jämtland, så han flaggar med landskapets egen flagga. Balkongen var till för alla som så önskade och på den lilla innergården fanns flera sittgrupper.

 
Rummen var smakfullt inredda med sköna fåtöljer och sängar - och vårt rum var redan bebott!

 
Självklart satt vi på balkongen. Eftersom inga andra gäster gjorde anspråk på den fick vi ha den för oss själva. Därifrån såg vi Norasjön och ett av veterantågen. I mars 1856 rullade det första tåget ut på järnvägen mellan Nora och Ervalla. Tågtrafiken var viktig för snabbare transport av malm från alla de gruvor som fanns i trakten.

Nora Tåghem är faktiskt inrymt i två sovvagnar från 1931, som är placerade direkt vid sjön. INredningen är original utom madrasserna som håller modern standard. Jodå, vi har övernattat där och det var rolig och annorlunda upplevelse.

Överallt i centrum är det nära till sjön.

 
Vid strandpromenaden finns Paviljongen, där man kan sitta och se ut över sjön eller staden.

 
Vid Strandpromenaden finns Strandstugan där man kan köpa den berömda Noraglassen. Vi har nog aldrig sett så generösa "två kulor" - och det var fullproppat hela vägen ner i struten också.

 
Vi satt i Paviljongen med våra glassar och såg den lilla passagerarbåten Plaskus glida över till Alntorps ö, där man kan bada, spela minigolf eller ta en fika.

Hon mötte en något förvuxen svan på vägen.

 
Inbjudande installation vid ett av de gamla trähusen - men det hade inte lämnats mycket utrymme att sitta på...

 
Utanför vårt hotell stod det här ekipaget parkerat. Ägarna övernattade där. Färden företogs tillsammans med parets två pudlar, en stor och en mellanstor. En något skumpigp och ganska trång resa för dem alla fyra. De reste med lätt bagage, för något egentligt bagageutrymme fanns inte. DEt där nätet på sidan kändes nog inte helt säkert för transport av värdesaker.

Önskar er alla en fin dag!
Varm kram,
Lambergsfrua   

Häromdagen när solen sken från en blå himmel *jodå, det är sant!* begav vi oss till Göteborgsudden. Ja vi åkte inte till Göteborg utan till en av de få obebodda uddarna i Vänern som fått det namnet - här i Karlstad. Den förste ägaren kom tydligen från Göteborg och så var platsen döpt.

 
Ljungen blommarde i skrevorna och överallt kan man se rester av den bebyggelse som en gång fanns här. Området var somarparadis för ett antal familjer från 1930-talet fram till 1967, då området belas med tillträdesförbud. Närliggande Zackrisdalverket behövde utvidga sina säkerhetsgränser för ammunitionstillverkningen.

Man förstår att sommarstugeägarna kände både sorg och ilska - udden är mycket naturskön. Nu har den blivit ett populärt och lättillgängligt utflyktsmål med fina badklippor.

Vi fascinerades av den här strandnära byggnaden på andra sidan viken. Oavsett vad man tycker, kan man lugnt säga, att den i alla fall inte smälte in i naturen... 

 
I motsats till Göteborgsudden är närmsta udden bebyggd. Zakrisdalsudden är ett nytt exkllusivt bostadsområde vid Vänern hyfsat nära Karlstad. Varje hus säljs med egen båtplats.

 
Egen sandstrand för de boende, stor brygga med trädplantering (!) och tillgång till bastu med panoramautsikt ingår också i köpet.

På Burmavägen vid Dingelsundet lyfte den här sländan just som jag skulle fotografera. Tidigare var det här ett sommarstugeområde, men nu har man byggt  s-t-o-r-a flotta hus här. Efter många besök i USA är jag är inte lättimponerad när det gäller byggnader, men här kände jag att hakan gled ner en våning. Jag försökte faktiskt att ta några foton lite diskret så där, men lyckades dåligt, så ni får tro mig på mitt ord - eller åka dit och kolla själva.  

Varför det heter Burmavägen vet jag inte, men numera är det i alla fall en lyxig adress.

Önskar alla en bra måndag!

Varm kram,

Lambergsfrua