Häromdagen när solen sken från en blå himmel *jodå, det är sant!* begav vi oss till Göteborgsudden. Ja vi åkte inte till Göteborg utan till en av de få obebodda uddarna i Vänern som fått det namnet - här i Karlstad. Den förste ägaren kom tydligen från Göteborg och så var platsen döpt.
Ljungen blommarde i skrevorna och överallt kan man se rester av den bebyggelse som en gång fanns här. Området var somarparadis för ett antal familjer från 1930-talet fram till 1967, då området belas med tillträdesförbud. Närliggande Zackrisdalverket behövde utvidga sina säkerhetsgränser för ammunitionstillverkningen.
Man förstår att sommarstugeägarna kände både sorg och ilska - udden är mycket naturskön. Nu har den blivit ett populärt och lättillgängligt utflyktsmål med fina badklippor.
Vi fascinerades av den här strandnära byggnaden på andra sidan viken. Oavsett vad man tycker, kan man lugnt säga, att den i alla fall inte smälte in i naturen...
I motsats till Göteborgsudden är närmsta udden bebyggd. Zakrisdalsudden är ett nytt exkllusivt bostadsområde vid Vänern hyfsat nära Karlstad. Varje hus säljs med egen båtplats.
Egen sandstrand för de boende, stor brygga med trädplantering (!) och tillgång till bastu med panoramautsikt ingår också i köpet.
På Burmavägen vid Dingelsundet lyfte den här sländan just som jag skulle fotografera. Tidigare var det här ett sommarstugeområde, men nu har man byggt s-t-o-r-a flotta hus här. Efter många besök i USA är jag är inte lättimponerad när det gäller byggnader, men här kände jag att hakan gled ner en våning. Jag försökte faktiskt att ta några foton lite diskret så där, men lyckades dåligt, så ni får tro mig på mitt ord - eller åka dit och kolla själva.
Varför det heter Burmavägen vet jag inte, men numera är det i alla fall en lyxig adress.
Önskar alla en bra måndag!
Varm kram,
Lambergsfrua
yvonne
20 augusti 2012 15:21
A, då har ni varit hemma hos mig! Ja, nästan i alla fall ;) Jag bor ju inte i nåt av de stora flådiga husen, men tack vare allemansrätten har jag ju möjlighet att cykla omkring därnere! Och det gör jag...Burmavägen och Dingelsundet brukar jag cykla till, det är bara att fortsätta genom skogen när Margårdsvägen slutar. Vet inte heller varför det heter Burmavägen, förmodligen är det inget som har med landet Burma att göra. Och du...det är ingen slända du fotat utan en vårtbitare som lyfte, eller hur!? Jättehäftigt foto tycker jag som naturfotomupp! :D
http://yvonneeblogg.blogspot.com
Lambergsfrua
20 augusti 2012 23:18
Ja, Yvonne vi tänkte på dig, men visste också att du var på jobbet då. Annars hade vi hört av oss, jag lovar;)
Husen därute är ju hur flotta som helst, ändå blev vi förvånade. Förändringen från sommarstugeområde till Guldkust har gått ganska snabbt.
OK, det var en vårtbitare då, men håll med om att slända låter - hm - mer elegant;)
Jag tycker ändå att fotot blev klart bättre än förväntat, när MiMl stannade för att jag skulle kunna fotografera ett av de maffiga husen. Fick se - insekten, som satt på gatan. Den lyfte precis som jag knäppte, vilket jag inte såg förrän i datorn.
Varm kram,
Lambergsfrua
Ingrid
20 augusti 2012 16:05
Så fina bilder från Göteborgsudden, men om den där moderna bebyggelsen tycker jag inte. Visst är det underligt att det överhuvud taget tillåts bygga så på en strandtomt?
Men vi har en del såna exempel här också. Det verkar som om man får bygga hur som helst bara det är "arkitektritat".
Så fin din slända är, men är det verkligen en slända? Jag tycker att det ser ut som en vårtbitare som flyger iväg? Kan de flyga?
Det där med namn är knepigt. På ett ställe vägen mellan Fröjel och Eksta är det en skarp kurva och den kallas "Tyska kröken". Där körde en tysk ihjäl sig någon gång på 50-talet.
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
20 augusti 2012 23:12
Visst är det vackert därute på Göteborgsudden och jag kan inte heller fatta hur man får bygglov för ett sånt hus så nära vattnet. Någon som känner någon som har beslutsrätt, eller???
Jag vet faktiskt inte om det är en slända eller vårtbitare. Jag har nog alltid kallat de där insekterna för trollslända, men det innebär ju inte att det är rätt;) Jag är inte så bevandrad i vår insektsvärld...
Visst är det knepigt med namn. Jag är född och uppvuxen på Söder i Stockholm - på Lorensbergsgatan. Det var alltid ett huvudbry för taxiförarna de gånger pappa ordnade taxi för familjen hem från någon begivenhet. Lorensbergsgatan??? Men den ligger väl i Göteborg! Jo, det gör den också, men det finns en gatstump på tre hus strax ovanför Söder Mälarstrand vid Västerbrons södra fäste som heter just så - i Stockholm. Varför har jag inte en aning om.
Varm kram,
Lambergsfrua
Lambergsfrua
20 augusti 2012 23:05
Tack snälla Kristina och tack för att du tittar in och kommenterar hos mig fast jag varit/är en usel bloggvandrare nu över sommaren.
En stor och varm kram tillbaka till dig!
Lambergsfrua