Jag har inte varit inne på bloggen på ett par dagar och blev alldels paff, när jag såg hur många kommentarer som väntade på att bli lästa och godkända. Fast alla var förstås inte till samma inlägg utan flera. Tusen tack ni som varit inne hos mig och plitat ner några rader.
I förrgår fick Mannen i Mitt Liv besked om att tån nu äntligen har läkt och inga nya besök är inbokade varken hos syster Susanne på Vårdcentralen eller hos fotvårdsspecialisten Therese. Helt underbart efter att ha rantat där ett par gånger i veckan sedan i maj! Och nu vet vi plötsligt inte vad vi ska göra med vår nyfunna frihet
Däremot är det nya skinnet på tån fortfarande väldigt tunt, så den behöver täckas med torrt förband, som byts ett par gånger i veckan. Det uppdraget har jag fått förtroendet att sköta, så länge inget oförutsett inträffar. Och det har jag gett mig den på, att det ska det INTE göra!
Igår besökte vi tandhygienisten och kunde sedan möta världen *nåja, i alla fall Karlstad;)* med fräscha tänder och väldoftande mun - fast de var nog inte särskilt ofräscha förut heller.
Idag har vi tvättstugan. Alldeles utmärkt en sån här dag då Spridda skurar allt vad hon orkar...
Ha det gott och njut av dagen oavsett väder och vind!
Varm kram,
Lambergsfrua
Ingrid
24 augusti 2012 14:34
Det var väl då för väl att tån äntligen har läkt!
Jag har en granne som varit så väldigt pigg och gått långa promenader, men nu har han skadat sig i ankeln, där det blivit ett litet sår. Han är diabetiker och det där såret vill inte läka, det har blivit infekterat och fult och han har väldigt ont dessutom. Nu haltar han fram här på gångarna med rullator.
Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta - det är så sant som det är sagt.
Kram, och trevlig helg!
Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
25 augusti 2012 12:20
Det är helt rätt att man ska vara aktsam om både små sår och fattiga vänner. Det är så lurigt med sår, när man är diabetiker och jag tycker nog att MiML har fått adekvat behandling - men först när första penicillinkuren visade sig inte hjälpa. Man trodde nog att det där lilla skavsåret skulle läka snabbt, eftersom MiML har väldigt bra läkkött. Jag känner med din granne och jag hoppas verkligen att han får den hjälp han behöver, så han i alla fall slipper smärtan.
Jag önskar dig en fin dag tillsammans med bloggvännen Kicki.
Varm kram,
Lambergsfrua
Ruth
24 augusti 2012 21:32
Underbart att MiMl’s tå har läkt ut, det tog lång tid, ett besvärligt fall för han och läkaren, nu står världen öppen för er igen. Tandis har jag behov för också, har 2 visdomständer som alltid bråkar, inte hål men tandkött som ligger över. Dessa får gärna dras, för jag räknar med att jag inte blir visare nu på ålderns dag, dem har suttit länge nog och ger mig inget mera på den fronten.
Kram vännen och en trevlig helg till er!
http://bernamis.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
25 augusti 2012 12:23
Jag visst är det skönt! Det har varit riktigt jobbigt för honom, så nu får vi njuta av "friheten".
Visdomständer är ofta ett elände antingen de är hela eller trasiga. Jag förstår inte varför de kallas visdomständer, för inte blir man klokare av dem i alla fall. Jag tog visserligen alla mina i tonåren (de var trasiga) - så inte vet jag hur klok jag egentligen skulle ha varit med dem kvar =D
Ha en riktigt skön helg!
Varm kram,
Lambergsfrua