Dagen började så fint med solsken och ett par minusgrader. När vi sen skulle ge oss ut, hade det mulnat på och nu är det lika grått, som tidigare dagar. Nu mörknar det ocksås så fort på eftermiddagarna att man vill tända ljusslingor för att lysa upp tillvaron lite. Få se när vi drar igång vår på balkongen. En ljusslinga behöver ju inte nödvändigtvis vara beroende av advent...

Vi har skjutsat vår granne till tåget för fortsatt resa till Östersund. Hans morfar ligger på sjukhus och är riktigt dålig. Inget roligt besök med andra ord.

I kväll kommer Dottern och Svärsonen på besök en stund. Värmefläkt på balkongen startas snart - och katten vet om inte ljusslingan tänds också.

Önskar er alla en bra fortsättning på dagen.

Varmn kram,

Lambergsfrua    

I lördags morse åkte vi buss med Majo Resetjänst till Göteborg. Lustigt namn tyckte jag första gången jag såg det i en reseannons. Inget konstigt alls egentligen. Företaget har fått sitt namn från de första bokstäverna i ägaren Mats Johanssons namn.

Vädret var inte det bästa, men det är ju den tiden på året. I lobbyn på Gothia Towers väntade Sonen. Vi åt lunchbuffé tillsammans på en kinarestaurang, som vi besökt tidigare och gillar.

Sedan blev vi bjudna på bio - Bondfilmen Skyfall på filmstaden Bergakungen. Jag har egentligen inte mycket till övers varken för deckare eller actionfilmer, så jag hade inga förväntningar alls. Jag visste att filmen börjar med ca 20 minuters riktigt tuffa actionscener, så jag nollställde mig. Till min stora förvåning blev jag engagerad och kände hur det kittlade i magen, t.ex när motorcykeljakten gick uppe på hustaken. Jo det är sant! Mc-åkande Bond jagade mc-åkande skurken Ola Rapace uppe på hustaken! Hur nu det var gjort. Sedan var det inte bara action, det var en blandning med lugnare avsnitt däremellan

Filmen är fantastiskt snygg och välgjord, helt klart mycket sevärd. Och detta alltså sagt av en som inte gillar den här genren av film - men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig.

Från rummet hade vi utsikt över Liseberg, som var vackert upplyst runt entrén, Rondo och Lisebergsteatern. Tyvärr missade vi julbelysningen den här gången.  Den startar nu till helgen och då lyser glittrar och glimmar både Liseberg och hela innerstan.

Göteborgshjulet därinne på Liseberg är upplyst och ändrar färg med jämna mellanrum. Jag gillar bäst när hela hjulet och "ekrarna" glittrar.  

Det är alltid roligt att inventera hotellrummens barskåp och det gjorde vi här också. Nej, vi köpte inget där, men den här påsen fick oss att dra på munnen. Här har någon reklamare nästan slagit knut på sig själv - norrskensnötter minsann.

På kvällen såg vi buskisen "Campa i klaveret" på Lisebergstatern med skådepelare från Vallarnas friluftsteater i Falkenberg med bl.a Siv Carlsson, Jojje Jönsson och Claes Månsson. En glad och lättsam underhållning, där man sprang i husvagsdörrar i stället för i vanliga dörrar.

Många skratt blev det förstås och den här gången var det jag som hamnade bredvid en glad herre, som uppskattade skämten med att låta som en skriande åsna. Två unga tjejer framför oss knuffade på varandra och skarttade gott - åt honom. Ibland vände han sig mot mig och viskade "visst är dom BRA! Visst är det ROLIGT!" Jag nickade bara tull svar.

 
Bussen skulle åka tillbaks först kl.15 för att vara tillbaks i Karlstad runt halv åtta och det passade inte oss. Vi tog förmiddagståget i stället. Utanför Gamla Posten på Drottningtorget sitter tre gubbar på sina pelare och blickar ut över torget och Centralen. Konstverket skiftar färg och jag vet inte om jag tycker det är fint eller inte. Lite kul är det nog i alla fall.

Eftersom man nu arbetar för högtryck med att färdigställa dubbelspåret mellan Göteborg och Trollhättan var det ersättningsbuss där den här helgen. Fyra bussar avgick från John Ericssonsplatsen och vi fick åka med en mycket bekväm buss från Marks.

Spårarbetena har hållit på i tre somrar och man kommer att stänga ännu en helg innan invigningen den 7-9 december.

Samtidigt ska man inviga den ombyggda E45:an - men jag tvivlar på att är klar till dess. Nästan hela sträckan känns som ett enda stort vägbygge.

Vi återvände hem otroligt nöjda med vår trevliga Göteborgshelg.

Önskar er nu en skön kväll!

Varmkram,

Lambergsfrua   

I morse när vi tittade ut genom fönstret låg det ett tunt istäcke på hela tjärnen. Som vanligt ligger det kvar en handfull båtar vid bryggorna och än är det ingen överhängande fara för dem. Mycket av nyisen smälte bort under dagen, men inte allt...

Idag har det varit en sån där slappardag, då vi egentligen inte har gjort någonting mer än det vanliga småpysslet. Ganska skönt med sådana dagar också - men lite onyttig känner jag mig allt.

I morgon kl. 8 går reseföretaget Majos teaterbuss ner till Göteborg och Gothia hotell, där vi ska träffa Sonen, äta lunch tillsammans och se Bondfilmen Skyfall - innan vi går till Lisebergsteatern för att se farsen Campa i klaveret. Ja, Sonen avstår från den delen. Farser är inte hans melodi om jag uttrycker mig milt. 

Som vid de flesta bussresor härifrån till Göteborg och Stockholm går bussen inte hem förrän vid 15-tiden, för att alla ska hinna handla, "när man ändå är i stan". Det passar inte alls in i våra planer. Vi "hoppar av" och tar tåget hem i stället - fast tåg och tåg. Till Tollhättan får vi åka buss p.g.a spårarbeten. Vi är i alla fall hemma långt innan teaterbussen lämnar Göteborg - förhoppningsvis i alla fall.  

Önskar er alla en skön kväll!

Varm kram,

Lambergsfrua

Mannen i Mitt Liv fick kaffe på sängen förstås, men ingen present på brickan. Senare tog vi oss ner till centrum så jag kunde köpa min present till MiML - solglasögon att sätta utanpå de vanliga. Snyggt och praktiskt.

Sedan tog vi oss som planerat till stadsdelen Haga och King Creole Café för att träffa Elvis och äta amerikanska våfflor.

Från väggen bakom disken blickar The King ut över lokalen med 50-talsinredning.

Han är i gott sällskap av Marilyn Monroe.

Ulla Näzell heter ägarinnan till King Creole Café. Hon är en stor fan av Elvis Presley och från början hade hon enbart affär, där hon sålde saker med anknytning till sin idol - då under namnet King Creole.
Jag tycker att affischen här ovan är rolig. Gissa vem av killarna som kom(mer)!   

 
Här finns mängder av saker med Elvisanknytning och många av dem har Ulla själv hämtat hem från USA. Graceland har hon besökt 8 gånger - än så länge. Det blir nog fler skulle jag tro.

 
På jukeboxen spelas Elvislåtar, så man snabbt kommer i stämning. Nostalgi på hög nivå!

Kungen själv står vid en fondvägg med motiv från gatan utanför Sun Records i Memphis.

 
MiML tyckte nog det var lite kul att posera bredvid Elvis. Tänk en gång i tiden hade även han en riktig stor Elvisfrisyr.   

Tjejen som kråmar sig på fotot till höger om MiML är Ann-Margret - "Djuret" kallad. Hon och Elvis hade en romans, innan han träffade Priscilla - snyggt par. Romans? Jo, men det var så man uttryckte sig på 50-talet.

I stället för födelsedagstårta blev det präktiga och välsmakande amerikanska våfflor. Vi lämnade Ulla och Elvis mer än nöjda. Ett annorlunda och trevligt ställe, som är väl värt ett besök - eller varför inte flera.   

På kvällen var vi på Öppet Hus hos HSB, minglade, lyssnade på intressanta nyheter och åt en riktigt god buffé från Vilmas restaurang.

MiML var mycket nöjd med sin dag och det var jag också.

Nu önskar jag er en fortsatt bra dag!

Varm kram,

Lambergsfrua   

Idag visar sig en blek sol och vi har några minusgrader - fjärran från den dimma som fördunklade sikten för Gustaf Adolf och hans mannar på slagfältet vid Lützen denna dag 1632.

Viktigare för mig och familjen är ändå att käre Mannen i Mitt Liv fyller år!

Självklart hissar jag flaggan för honom och eftersom jag är en laglydig medborgare hissar jag även en flagga för Gustaf Adolf - det är ju allmän flaggdag idag.   

Vi firade MiML redan i söndags, eftersom Dottern är Stockholm idag och vi själva ska på Öppet Hus i HSB-huset i kväll - några inledande informationsmöten och efterföljande buffé.

Vi ska ner på stan vid lunchtid för att prova ut de solglasögon, som jag ska ge MiML i present. Det är sådana som man sätter utanpå sina vanliga glasögon (inte påhängstypen) och de måste provas ut, så de passar på de vanliga glasögonen.

Det blir nog ett besök på King Creole Café också för kaffe och amerikansk våffla. Där kan vi fika bland många fina Elvisprylar, så kameran följer självklart med.

Önskar er alla fin dag - kanske rentav med en Gusaf Adolfs-bakelse till eftermiddagsfikat.

Varm kram,

Lambergsfrua
  

Igår åkte vi de knappa sju milen upp till världsmetropolen Sunne för en teaterhelg på Hotell Selma Lagerlöf. Nåja, Värmlandsmetropolen då.    Där visas farsen i höst "Ett makalöst bröllop" i helgerna fram till den 24 november.

Selma Lagerlöf är ett trivsamt hotell och där anordnas diverse aktiviteter under hela året. I teaterpaketet ingår teatersupé, som avnjuts före föreställningen.

Teatergästerna har reserverade platser i den ljusa matsalen med utsikt över Fryken och man slipper dela bord med främmande människor. Det kan visserligen vara trevligt, om man är på resa och vill knyta nya kontakter, men inte när man är på tu man hand så här - tycker vi i alla fall.

Det fanns två menyer att välja på. Vi valde Meny 1 med förrätten "cheesecake på fänkål och räkor toppad med löjrom serverad med rostad fänkålssallad samt rapsolja med citron". Det där med rostad  fänkålssallad skulle jag aldrig ha kommit på själv, men det smakade alldeles utmärkt.

 
Varmrätten var "oxfilétournedos med gräddkokt potatis smaksatt med betor- och pumpafrö serverad med rödvin- och pepparsås". Det är inte många gånger i mitt liv som jag har festat på tournedos, så det kändes lite extra lyxigt - och gott var det också;) Den där gräddkokta potatisen smakade mums, men där kände jag en spärr - det var alldeles för fett. Magen och jag har lite olika uppfattning om vad som ostraffat ska tillåtas slinka in i munnen...

Efter supén gick vi till Smedjans lobbybar & restaurang. där vi sjönk ner i varsin läderfåtölj och smuttade i oss en irish coffea.      Ja, MiML avstod förstås både från kaffet och grädden...

Farsen var hejdlöst rolig mycket beroende på Thomas Petterssons ofattbart skickliga mimik och kroppsspråk. I samma klass står Mikael Riesebeck och Jeanette Capocci, som vi har sett en hel del av i TV-sända farser från Vallarnas Friluftsteater. Tajmningen i replikerna var briljant och skratten i publiken avlöste varandra.

Mannen i Mitt Liv hamnade bredvid en livs levande skrattmås - ja utan vingar alltså. En sällsam upplevelse! Jag har alltid fått höra att jag har ett flabb, som hörs vida omkring. Man skulle rentav kunna sätta ut mig i farstun för att skrämma tjuvar med mitt garv, säger mig närstående personer - men det är självklart bara elakt förtal. Jämfört med den mänskliga skrattmåsens glädjeyttringar är mitt garv som en stilla pust i solnedgången.

Skrattmåsen lät högt och ljudligt så fort Thomas Pettersson visade sig på scenen - och han var i princip där hela tiden. När han öppnade munnen, lät hon närmast hysteriskt . MiML och jag hörde inte alla repliker för de drunknade tidvis i skrattmåsens lyckliga skratt, men det gjorde inte så mycket för då skrattade vi åt henne i stället.

Det regnade i Sunne hela eftermiddagen och kvällen igår, men i morse såg det ganska hoppfullt ut över Fryken.

Trots allt regnade det även på hemresan - men bort över Karlstad ljusnade himlen. Ganska självklart egentligen - det är ju där solen bor.   

Fast det var lite falsk marknadsföring. Vi fick bara några solglimtar, sen drog sig den gyllene Drottningen tillbaka i sitt molnslott igen.

Önskar er alla en fin fortsättning på denna helg.

Varm kram,

Lambergsfrua    som idag tänder ett ljus för alla nära och kära, som inte längre finns bland oss.

Idag är det både Allhelgonadagen och den 1 november.

November är den första riktiga vintermånaden    och hur vädret ska bli kan man förutspå enligt Bondepraktikan: "Iskalla fötter på vuxet folk, i varmat rum om vintern, är alltid tecken på snö". Så nu gäller det att ha varmt på fötterna, om man vill slippa snö - och därmed undvika halka. Själv sitter jag här med go'a fårskinnstofflor på fötterna, så kommer det snö är i alla fall inte jag den skyldiga   

Vi ska snart iväg till Wermland Opera (f.d. Wermlandsoperan som fått ett mer internationellt gångbart namn) för att se Forever young.

"I Erik Gedeons verk är det skådespelarna som står i centrum och musikaliskt illustreras de av pärlor från pop- och rockvärlden. Erik Gedeon har valt låtar med både textlig och musikaliskt dramatisk kvalitet.

I Evigt ung poängterar han att vi ska ha respekt för de äldre, vilket börjar med att vi ser dem, försöker att förstå dem och inte isolerar dem som en onyttig grupp i ett effektivt samhälle. Humor är att le tillsammans med dej, inte åt dej!"

Jag faller pladask för texten i presentationen!   

Jag önskar er en fin dag med varma fötter!

Varm kram,
Lambergsfrua