I går fick jag en utmärkelse av bloggvännen Yvonne. Den gjorde mig förstås både stolt och glad. Utmärkelsen innebär också, att jag ska berätta 8 sanningar om mig själv, alltså något som ni kanske inte känner till om mig. "Oj, bara 8!" utbrast Mannen i Mitt Liv. Och visst, det finns säkert många sanningar om mig, som inte är så kända utanför familjen - men nu ska vi inte överdriva utan begränsa oss till de 8. 
Alltså:
Åtta sanningar om mig själv
1. Jag är född på en söndag med segerhuva – anses vara maximalt lyckobringande. 
2. Jag hade kikhosta före ett års ålder – anses vara mycket farligt, men det gick vägen, se punkt 1. 
3. Jag opererades för blindtarmsinflammation, när jag var i 3:e månaden – anses maximalt riskabelt, men det gick vägen, se punkt 1 
4. Jag hade under flera år nybörjarkurser i engelska för vuxna – roligt och stimulerande, i alla fall för mig. 
5. Jag har sett Paul Anka live i USA, där han bland annat sjöng ”Diana”. Han var söt han - men jag var ju redan gift. 
6. Jag har varit i 49 av USA:s 50 delstater. 
Jag kommer nog aldrig till Kansas…men jag reser så ofta och så mycket jag kan. 
7. Jag spelade dragspel i min gröna ungdom. Mannen i mitt Liv är överlycklig för att jag slutade. 
8. Jag avskyr konflikter, verkligen avskyr. 
Vill hålla sams och inte hamna i någon som helst typ av bråk. 
Jaha det var mina 8 sanningar.
Nu ska jag skicka utmärkelsen vidare till tre personer och det är inte lätt. Jag vet ju att flera av er har fått liknande utmärkelser för något eller några år sedan - men det kanske har dykt upp lite nya sanningar om er under tiden, som det kan kännas lite roligt att delge oss andra.
Den första utmärkelsen ger jag till Ingrid Levander, som skriver så trevligt om sitt liv på Gotland.
Den andra utmärkelsen får Köpings-Mailis som dels gör vacker grafik och dels bjuder både på tänkvärda ord, roliga historier och lika roliga serieklipp.
Den tredje och sista utmärkelsen går till Wiper som delar med sig av filmklipp och musikklipp med länkar till artisterna och ordnar tävlingar lite då och då. Just nu har hon en som pågår till tisdag den 26 februari.
Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig helg!
Varm kram,
Lambergsfrua 
wiper
22 februari 2013 21:42
Tack snälla du för utmärkelsen den tar jag till bloggen i morgon för först måste jag tänka igenom vad jag skall skriva och vad jag har att berätta. Vad mycket du har varit med om och vad krisartat att få såna åkommor du fick i så låg ålder. Du är av starkt virke tack och lov. Du är en fin och härlig person
Hoppas du och mannen har en fin kväll
kramar
http://wiper.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
22 februari 2013 23:07
Tack för värmande ord, Wiper!
Jag gillar verkligen din blogg och tycker att du var värd en utmärkelse. Jag ser fram mot vad du har att berätta för sanningar om dig själv.
Vi har sett Lena PH och Skavlan, men nu är det dags att krypa till kojs. Vi kanske ses på bloggen i morgon.
Varm kram,
Lambergsfrua
Lambergsfrua
22 februari 2013 23:09
Det var alldeles i början av hans karriär,men vi hade båda fastnat för hans Diana, så när vi fick chansen att se honom på en konsert, skaffade vi självklart biljetter. Kan inte minnas att det varken var svårt eller dyrt - men minnet kan bedra ;)
Varm kram,
Lambergsfrua
yvonne
23 februari 2013 14:12
Så kul att du ville skriva lite om dig själv! Jag är inte så förtjust i såna här "awards" som dyker upp ibland, men den här grejen var lite kul tycker jag. Och så kan man ju hitta nya roliga bloggar! Ska kolla på de som du "skickat vidare" till! Jag hade kikhosta när jag var tre månader! Har jag fått berättat för mig...det gick tydligen också vägen...
The Supremes i Varbergs folkets park var det inga dyra biljetter till då..tror det var 1970, det kostade nog bara vanligt inträde på kvällen. Paul Anka har jag däremot inte sett, så kul det måste ha varit! Och så får du väl ta dig iväg till Kansas nån gång ;) Kram!
http://yvonneeblogg.blogspot.com
Lambergsfrua
23 februari 2013 19:36
Ha ha, näe Yvonne, det blir nog aldrig av att jag/vi kommer till Kansas och vad jag har förstått av folk som varit där, har vi inte missta något ;)
Av dem jag gav utmärkelsen har bara en svarat hittills. Köpings-Mailis ber att få avstå, då hon föredrar att vara lite privat, vilket jag helt accepterar. Wiper har svarat och jag vet inte ännu, hur Ingrid gör. Lite kul var den där utmärkelsen allt.
Jaså du hade också kikhosta före ett års ålder. tre månader - det låter extremt jobbigt. Stackars dig - och stackars dina föräldrar, som måste ha varit minst sagt oroliga.
Vi såg Paul Anka 1962 i Atlanta i New Jersey vilket måste ha varit alldeles i början av hans karriär. Kan inte minnas att var särskilt dyrt, för då hade vi troligen inte haft råd. Vi hade ju bara tillgång till fickpengar från vårt jobb som ledare på ungdomsläger för barn/ungdomar från Philadelphias slum.
Ha en trevlig fortsättning på lördagskvällen.
Varm kram,
Lambergsfrua
Loka
23 februari 2013 15:53
Oj oj det var inte lite du varit med om i tidiga år, säger som wiper; du är en stark person och vilken tur att allting gick bra!
Passa på och res medan livet och hälsan tillåter, det är fina minnen att falla tillbaka på. USA har jag inte varit till men har rest genom hela Frankrike eftersom både släkt och vänner bor där ett oerhört fint land, speciellt normandie..
Sköt om dig min vän och var rädd om dig!
Kramar
http://mellantidochrum.blogspot.se
Lambergsfrua
23 februari 2013 19:41
Jag har aldrig uppfatta mig som en stark person - men det kanske är styrkan ;)
Vi reser så mycket vi orkar och ekonomin tillåter. Inser ju att vår tid här på jorden är begränsad.
Eftersom vi har både jobbat och periodvis bott i USA och därmed fått många vänner där, är det lätt att återvända dit.
Frankrike har vi besökt många vintrar för skidåkning, men aldrig känt oss riktigt bekväma med språket - och inte alla fransmän vill rödbråka sin engelska. Men vackert är det _ absolut.
Take care, Loka!
Varm kram,
Lambergsfrua
Anita
23 februari 2013 18:13
Vad intressant att få läsa om dina sanningar. Paul Anka har till och med jag sett live. I Rättviksparken av alla ställen. De var duktiga på att ha utländska artistser så Little Joe (Mike London)har jag också sett där. Tror det var 1962.
Det är tur att du var född med segerhuva så mycket som du var utsatt för. Du är ju en sån glad person också så det har nog hjälpt dig det också.
Tack för att du berättat ... Som sagt - Var så kul att läsa.
Ha en jättego lördagkväll ihop med din MiML. Spännande att se vad det är för nya bidrag i Mellon ikväll.
Stor kram från mej!!
http://resenarskan.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
23 februari 2013 19:47
Roligt o du gillade mina sanningar. Inget speciellt i och för sig, men OK unikt för mig ;)
Jaså, Paul Anka var i Rättviksparken också. Visst var han bra och det där darret på oh, oh oh Diaaannnna, kändes ända ner i tårna.
Mike London var ju så söt, honom har jag inte haft förmånen att se live. Lyckans du *garv*
Men visst är det så, med en positiv livssyn kommer man långt, segerhuva eller inte. Jag tror det viktiga hör var, att jag hela tiden fick höra, att jag var född på en söndag med segerhuva och att det betydde tur i allt jag företog mig. Då blir det nästan självuppfyllande.
Nu ska vi snart bänka oss framför TV och kolla Mellon. Det verkar som unge herr Munther har ett bra bidrag. Spännande!
Ha det gott du och Livskamraten.
Varmaste kramen,
Lambergsfrua
Ingrid
23 februari 2013 22:59
Tack snälla för att du tänkte på mig!
Jag ska fundera på om det finns någonting att tillägga till alla andra liknande utmaningar där jag berättat om mig själv.
Så mycket roligt du varit med om - varit runt i USA och träffat Paul Anka. Det går ju aldrig att slå. ;)
Varm kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
24 februari 2013 17:54
Det är helt OK, om du väljer att avstå från "uppgiften". Jag är själv inte så där överförtjust i den här typen av utmärkelser. Det räcker ju egentligen med att få utmärkelsen ;)
När vi såg Paul Anka den där gången i Atlantic City 1962, trodde vi väl aldrig, att han skulle bli så stor. För oss var det mest en kul grej. Vi var där, det fanns biljetter till överkomligt pris, så vi gick in. Idag är det desto roligare, att vi var med om det.
Atlantic City var ett riktigt inneställe vid kusten med en lång "board walk" som strandpromenad och Paul Anka uppträdde på en pirteater där (ungefär som i Engelska Brighton.
Detta var i början av augusti och dagen efter konserten fick vi veta att Marilyn Monroe hade dött.
Ha en bra fortsättning på denna februarisöndag.
Varm kram,
Lambergsfrua
Sonen
24 februari 2013 13:27
Jag kommer i håg att du spelade dragspel i Molla vid något tillfälle, men jag minns inte riktigt var. Kan det ha varit hemma hos Göte och Margit tro? / Kram
Lambergsfrua
24 februari 2013 17:55
Det stämmer precis det, Vännen. Vid den tiden hade jag sålt mitt eget och tyckte det var kul att testa lite på hans jättefina spel.
Kramen,
Ma
Lambergsfrua
24 februari 2013 21:07
Rättelse:
Yvonne, jag har svarat på din kommentar, att vi såg Paul Anka i Atlanta New Jersey. Fel. Vi såg honom i Atlantic City New Jersey - som jag också skrev till Ingrid. Förlåt!
Varm kram,
Lambergsfrua :)
Januari brukar kallas årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...
Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...
Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt?? Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...
Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...
Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt, innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...
Stockholm Time