Lördagen bjöd på sol och flera plusgrader, men riktig snålblåst - fast rena västanfläktar i jämförelse med vad som drabbade landets nordligare delar.

 
Framåt kvällningen såg isen rätt rutten ut och kioskens parkeringsplats hade förvandlats till en pool av ansenlig storlek.
 

Vi var bjudna till vännen Rune på middag och redan i hallen var en välkomnande lykta tänd. Själv såg han ut, som om han hade gått på en riktig propp - sår ovanför ögat och en rejäl blåtira. Han hade halkat på parkeringen bakom sin bil och slagit i dragkroken. Tur i oturen ändå att inte själva ögat blev skadat.

 
Rune har utvecklats till en skicklig mästerkock och vi fick avnjuta en riktig festmåltid. Först serverades en skaldjursentré bestående av kräftsvansar, räkor och musslor toppad med en dressing av creme fraiche och mosad avocado. Svartpeppar och lime gav sting och läcker syra.

Huvudrätten bestod av möraste fläskfilé i en smakrik sås med champinjoner och bacon. Därtill baconlindad sparris och en sallad med bland annat gurka, paprika, rödlök och fetaost. Jag får säga som proffsen - smakerna gifte sig i munnen.    

Sedan samlades vi vid - nä inte TV:n - framför datorn. Rune ville ha stöttning, när han betalade resan till Azorerna, som vi ska göra tillsammans längre fram i vår. Rent praktiskt var det ingen nyhet för Rune. Sånt klarar han alldeles utmärkt själv. Däremot var det mer en känslomässig stöttning. Han gillar nämligen inte att flyga, men har efter långa diskussioner med sig själv har han beslutat, att nu ska han iväg upp i luften. MiML läste bara OCR-nummret. Och jag? Ja jag satt bara bredvid och var allmänt dekorativ.

Visst såg vi Mellon också och ojade oss och stånkade förstås. Det hör liksom till. Lite roligt var det ändå, för vi visste ju att Dottern och Svärsonen satt nånstans där i publiken - fast vi såg dem aldrig.

Ännu en solig dag med plusgrader. Hurra!

Önskar er en skön söndag.

Varm kram,

Lambergsfrua