Jag började städa mina skrivbordslådor igår - lite mer noga än förra gången, som i och för sig inte kändes alltför avlägsen. Det är märkligt hur fort det samlas en massa "diversesaker" i dessa lådor, allt från kontorsmaterial till diverse eletroniksladdar.

Längst ner i en låda hittade jag dagboksanteckningar från en ögonoperation, som  jag genomgick 1978 - och blev sittande. Det är 16 A4-sidor skrivna på reseskrivmaskin och trycksvärtan har bleknat med åren. Sedan jag scannat bladen och fixat lite i photoshop blev texten i alla fall läsbar.

Lustigt nog kändes det, som att jag tjuvkikade in i en annan persons dagbok. Dels hade jag glömt mycket av vad som hände före och efter ingreppet (som blev flera) och dels har tydligen mitt skrivande förändrats. Texten kändes inte som jag, fast jag kan inte riktig beskriva vad det beror på. Kanske jag inte är lika bunden av grammartik och kommatecken längre. Idag känns det nog viktigare för mig, att texten ska kunna upplevas som personlig.

Nu är det i alla fall ordning och reda i mina lådor - och så har jag en bunt elektroniksladdar, som jag inte vet om jag behöver. Jag får nog ta ett allvarligt snack med käre Barnbarnet om detta   

Mannen i Mitt Liv sitter och kollar på bilder från vår resa på Island för ett par år sedan. Fantastiska naturscenerier och sköna varma bad.


Jag vill gärna visa en  av mina absoluta favoritbilder därifrån. En välgjord vitmålad grind vid gångvägen - men inget staket... Menar man kanske att grinden är markering för en tomtgräns och staket kanske inte behövs då? Hur har man tänkt? Visst är det fantasieggande!

Önskar er alla en fin fredagskväll!

Varm kram,

Lambergsfrua