När jag rotade runt i mina skrivbordslådor hittade jag en mapp med alster från min småskoletid - den tid då vi ännu inte uppfunnit låg-, mellan- och högstadie. Tänk så noga det var med välskrivning och rättstavning då.

 
Det var tydligen också viktigt att behärska avtavningens svåra konst. Någon annan konst kan man knappast tillerkänna teckningen.   

Sen kan man ju undra, vilka upplevelser jag hade från min tidiga tandvård på Eastmaninstitutet i Stockholm - "när barnen skriker ska jag inte smälla dem". Kan inte minnas att jag någonsin fick smäll, men kanske såg jag någon tandläkare där, som blev irriterad på ett skrämt barn...

Nu blev det ju inte så att jag blev tandläkare. Drömmen om en framtida tillvaro som tandläkare förbleknade med åren. Jag blev helt enkelt kvar i skolans värld - något jag aldrig ångrat. Men jag hade troligen tjänat myclet mer pengar som tandläkare och kunnat etablera mig var som helst i världen.

Nu önskar jag er alla en skön lördagskväll.
Varm kram,

Lambergsfrua