...eller snarare i Tjärnen.

I morse landade ännu ett par knölsvanar i vårt vatten - och det gillades naturligtvis inte av det första svanparet. "Vårt" svanpar.

"Vad har ni här att göra? Bort med er!" Hanen tänker inte tolerera inkräktare.

 
"Att de bara ids", tänker nog måsen och vänder rumpan mot skådespelet på vattnet. 

"Fattar du dåligt? Stick härifrån!" 

"Hm, det var en fasligt ilsken karl, kanske bästa att paddla en bit längre bort."

"Jaså, du hänger med upp på isen också".

"Lite halt var det allt. Här gäller det att behålla värdigheten mitt i jakten."

"Hoppsan! Det gick ju inte så väldigt bra detta..."   

"Vad håller du på med?" "Jag? Tja - hm - jag tänkte bara kolla om man kan se botten genom isen."

Efter en kort jakt på det hala underlaget, gled vår svan ner i vattnet till sin väntande hona, medan inkräktarna drog sig längre bort på isen. För tillfället är det vapenvila och de två paren betar på varsin  sida av tjärnen - på behörigt avstånd från varandra.

Soliga kramar,
Lambergsfrua          

För första gången på länge hade vi plusgrader i natt! Det kändes som en ren gåva.

I går landade ett par kanadagäss i vår tjärn för att beta tillsammans med de andra sjöfåglarna. Inga välkomna gäster då de sk----r ner stränderna något alldeles otroligt.

 
Så mycket mer välkomna var det här knölsvansparet, som anlände nästan santidigt med kanadagässen. Vi hoppas verkligen att de stannar hos oss och så småningom får små "dunbollar" att ta hand om.

I kvällningen fick jag se honan inne i den lilla vassruggen ivrigt sysselsatt med att fixa och dona med strån, medan hanen höll sig lite på avstånd från inredningsbestyren - fast jag ser ju inte skillnad på dem förstås.

När det nästan var för mörkt att ta något foto, låg de båda i vassruggen och plockade med stråna - visst är det bobygge på gång. Annars spelar de plockepinn eller nåt sånt ;)

Go'natt alla mä'nniskobarn och sov så gott.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Nu har jag tagit reda på lite mer om denne Algot, som har förlorat sin lösgom till överkäken. Annonsen i gårdagens lokaltidningen var inget skämt och inget kodat meddelande utan helt seriöst.

Algot är en krutfarbror, som fyllde 102  (etthundratvå!) år i februari och då stod följande att läsa om honom i lokaltidningen Nya Wermlands Tidning. Han och hustrun Britta bor i egen villa på Hammarö. där de trivs gott. Jag blir helt tagen av hans livsresa och positiva livssyn. Men vad som hänt med den förlorade lösgommen, vet jag inte.

I går kväll snöade det, medan de elegant klädda paren svepte ut på tiljorna i Let's dance. Medan vi sov på söta örat föll ännu mer snö och i morse var världen vit. Under dagen har mycket töat bort i plusgraderna men inte helt. Nu hoppas jag innerligt, att vi ska få en natt helt utan minusgrader. Dett vore sannerligen på tiden.

När vi var ute en liten sväng efter lunch småduggade det och har hållit på så till och från hela eftermiddagen. Dottern och Svärsonen har varit på välkommet besök och med hjälp av värmefläkten var det mysigt att sitta på balkongen. De hade med sig dagens Expressen och lite annat smått och gott.

Nu är det snart dags för kvällens bondomelett i ugn - en maträtt vi hade ofta förr, men nästan glömt bort.

Önskar er alla en skön kväll.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Nog är det lätt att bli av med saker och ting och ibland kan man leta sig platt fördärvad efter sina tillhörigheter - men jag tror ändå att detta tar priset.

I dagens lokaltidning NWT kan man läsa denna annons:

FÖRLORAT

Lösgom - överkäke

omkring 19/3

ev Csk

Svar till Algot XXXXXXXX

054-XX XX XX

Jag tror inte att det är något slags kodat meddelande, vilket ibland förekommer. Här står Algots hela namn och telefonnummer. Csk är en förkortning för Centralsjukhuset. Förhoppningsvis har Algot inte skrattat så mycket, att lösgommen farit ut ur munnen på honom. Troligast är väl, att han haft den i en ask, som han tappat. Lite förvånande är ändå, att Algot inte har upptäckt sin förlust förrän nu, 3-4 veckor efteråt.

Ja, nog finns det en hel del frågetecken kring denna annons och visst triggar den igång fantasin. Jag hoppas att Algot får tillbaka sin lösgom, så han kan äta och prata obehindrat igen.

Önskar er alla en bra fredag - och var noga med era tillhörigheter...
Varm kram,

Lambergsfrua   

Den rundresa i maj på några av de nio öarna i ögruppen Azorerna, har ställts in på grund av för få anmälningar. Vi blev förstås grymt besvikna, men accepterade efter viss betänketid, att bli ombokade till en resa till huvudön Sao Miguel. Visserligen har vi varit där för si så där 100 år sedan, men då kan det vara läge att se vad som hänt under de åren.  För vännen Rune är det helt nytt - och så fick vi pengar tillbaka dessutom.

Isen på Tjärnen smälter undan allt mer och i takt med att vattenytan frigörs från vinteroket söker sig allt fler sjöfåglar dit.

Här har vi en nyanländ gäst. Vi tyckte först, att det såg ut som en knipa men fick sen höra, att det troligen var en storskrake eller småskrake. Nu vet vi från säkert håll att det var en storskrake.

 
Plötsligt hände det! Storskraken lyfte - och då kom det fram en kompis, som vi inte sett. Den hade tydligen hållit till precis inne vid strandkanten.

Idag har det varit halvklart, blåsigt men plusgrader. Bilen såg som om man hade tömt flera dammsugarpåsar över den, så bar iväg till biltvätten. Sedan åkte vi direkt till Vianor för att låta bilen få byta ut vinterskorna mot nya fräscha sommardojor. Ägaren "Biffen" och hans trevliga killar där kan byta däcka på tre bilar samtidigt. Det var ingen kö, men så fort en bil var klar, kom det in en annan.

Jag har varit ganska missnöjd med mina gamla högtalare till datorn. De var gansks enkla och jag upplevde ljudet som skrälligt och tunt. Med support från Barnbarnet har jag nu skaffat nya högtalare , som gör musik klart mer njutbar än tidigare - ett fylligare ljud helt enkelt.

Önskar er alla god sömn i sköna loppelådan.
Varm kram,

Lambergsfrua   

Vi har haft många vackra soliga dagar nu, men nätterna är fortfarande kalla. I morse, när jag drog upp persiennen blev jag nästan full i skratt.

Alla persienner i grannhuset var neddragna för att stänga ute vårsolen - eller kanske för att man inte orkade se, hur smutsiga fönstren är  Hur som helst tycker jag samtidigt att husfasaden med sina kvadratiska fönstren är vackra med likadana skuggor. Ja men, säger kanske någon, fönstret längst ner till höger bryter ju mönstret. Javisst, men det är ett gemensamt utrymme för de boende och har ingen persienn.

Under dagen samlades måsar vid de små vakar, som finns här och var på isen. Bara ett fåtal tog sig en simtur. Tydligen var de helt nöjda med att stå där och småprata med varandra eller bara filosofera i lugn och ro. 

 
Solen går ner allt senare och allt längre mot nordväst, men egentligen ville jag bara visa hur uppluckrad och "rutten" isen är på Tjärnen. Snart, snart är den helt borta...

Jag önskar er en fin kväll!

Varm kram,

Lambergsfrua   

I eftermiddags stavtravade vi bort till Dottern med familj för att lämna DN Söndag. Vi bjöds på ett glas vin medan Barnbarnet sprang upp och ner för trapporna (tre våningar) i 20 minuter med tung ryggsäck. Han tränar hårt och seriöst inför resan till Malaysia och bestigningen av det 4 095 meter höga berget Mount Kinabalu.

Under tiden avnjöt vi ett glas vin tillsammans med gott tilltugg - men inehållsförteckningen kändes något förvillande...

Foto: Pelle Öhrn

Fjädrar lök?? Visst är det väl en härlig översättningsmiss av det engelska spring onion - som ju faktiskt är en delikatess.

På hemvägen kunde vi glädjas åt scilla, som nu börjar tända sina lysande himmelsblå stjärnor i fjolårsgräset.

Och änder som slagit sig till ro på iskanten i Tjärnen. 

 
Två hanar putsar sig inför honan - det gäller vara snygg och prydlig, om man ska bli utvald.

Önskar er alla en skön söndagskväll.

Varm kram,

Lambergafrua   

Nu är den tid på året, då jag intensivt letar olika vårtecken. Och jag är inte ensam om det.

Dagens vårtecken nr 1: En riktigt fin mc har kommit fram från sin vintervila och står just nu utanför vår port. Den stolte ägaren är på besök hos sin morfar, troligen för att följa matchen mellan Färjestad och Luleå.  Nej, det är inte vårt barnbarn, som är här. Det finns andra morfäder här i huset också.

 
Dagens vårtecken nr 2: Så här mycket snö låg det bakom vårt hus i morse. Mycket mindre än i går.

Dagens vårtecken nr 3: Ca åtta timmar senare är det betydligt mindre snö där- tacka dagsmejan för det! Och ett barn med sin pappa leker på den (nästan) snöfria lekplatsen.

Dagens vårtecken nr 4: För varje timme dagtid blir ändernas "plaskdamm" under bron allt större.

 
Dagens vårtecken nr 5: Isen på Tjärnen "ruttnar" snabbt och är inte längre säker att gå på.

 
Dagens vårtecken nr 6: Av den fina snögubben med ljuslykta på huvudet i stället för hatt återstår bara en ynklig liten hög. Längst upp i bildens högra hörn syns en riktigt mutsig snöhög, som jag hoppas och tror kommer att försvinna snart.

Dagens vårtecken nr 7: Äntligen har jag fått se snödroppar. Jag vet att de har funnits i trakten ett tag, men jag har inte sett några förrän idag.

Det vackra svanparet har jag inte sett till idag, men jag hoppas att de bara är på en tillfällig utflykt härifrån.

Önskar er alla en fortsatt trivsam lördag.

Solig kram,

Lambergsfrua