Lambergsfruas  blogg

Direktlänk till inlägg 24 maj 2013

Vår resa till Azorerna del 2- Eldsjön

Av Lambergsfrua - 24 maj 2013 12:30

Keramikfabriken Ceramica Vieria - Eldsjön

En dag gjorde vi en heldagstur med buss på den östra delen av ön.

Det finns motorvägar, men vår resa gick på gamla slingriga vägar, som naturligtvis är mycket vackrare.


 
Första stoppet blev vid keramikfabriken Vieira i Lagos på sydkusten. Den vackra kakelskylten är förstås tillverkad på plats.


 
Här blev vi lite fundersamma. Föraren i det högra fordonet måste ha ställt sig där först av de tre och sedan tagit sig ut via passagerarsätet. Samma sak med de andra två i tur och ordning - för de satt inte kvar därinne i alla fall.   


Basen till keramiken består av sand  från Sao Miguel och kalk från ön Santa Maria, eftersom kalk inte finns på Sao Miguel.Matrialet låg i stora högar framför de här stenarna - men det är roligare att visa blommorna där bakom - gladiolus i många färger.


    
Fabriken grundades 1862 och då tillverkade man mycket enkupigt taktegel, som las på taken på det här sättet. Eftersom det blåser en hel del här ute i Atlanten, la man på stenar för att teglet inte skulle blåsa bort - vilket tydligen har gjort ändå på det här taket.


 
Nu tillverkas mest bruksföremål, men även duvor att sätta på taket för att bringa lycka till dem som bor i huset.



En del föremål tillverkas i gjutformari men mycket är rent hantverk, även om drejskivan drivs av el. Observera arbetsstolen!


 

All dekor på föremålen målas för hand. Motivet måste sitta perfekt från början, för det går inte att sudda eller ändra. Den röda färgen blir blå vid bränningen.


 
Några exempel på kakelplattorna. De flesta föremål i fabriken var dekorerade i vita och blå färger - Azorernas färger.



Havet var blått, fälten gröna. Man förstår varför Sao Miguel även kallas "Den gröna ön".



 
Vägen uppför Eldsberget var smal, brant och full med hårnålskurvor - vackert och tidvis hisnande. Vi satt längst fram i bussen och hade perfekt utsikt...


På 900 meters höjd var vi uppe bland molnen och kunde blicka ner på Eldsjön - Lagoa do Fogo. Här svepte molnen fram, det regnade lätt, det blåste kraftigt och termometern visade + 11. 


Sjön ligger i den krater som bildades vid vulkanutbrottet 1563. Det sas att utbrottet var så kraftigt  att det lyste upp hela ön Sao Miguel - därav namnet Eldsjön.



Lite längre ner var det lättare att se sjöns skönhet och turkosa färg. Vattendjupet varierar mellan 12 och 20 meter.



Liten paus
för promenad fram till varma källor.



Det rök och pös och bubblade - och luktade svavel. Här ville man inte snubbla ner... 



Omgivningarna var helt otroligt vackra med stora ormbunksträd...



...och frodig grönska.



Utsikt ner mot kusten. Vi flera ormvråkar segla omkring i skyn. Det finns inga ormar på vulkanöar,
men ormvråken har överlevt härute, eftersom den lärt sig att fånga fisk. Dieten består dessutom av
råttor och kaniner - fast vi såg inte en enda råtta. Ingen kanin heller för den delen.    


 
I Ribeira Grande på Nordkusten finns en vacker gammal bro.


 
På en klipphylla ovanför floden satt ett par riktigta turturduvor.



På likörfabriken Mulher de Capote tillverkar man likörer av alla upptänkliga inhemska frukter och bär. 

Man har faktiskt ananasplantager på ön.



Vi placerades i en vid ring runt ägarinnan, som snabbt och effektivt delade ut pyttesmå platsglas til oss. Sedan presenterade hon en likör i taget och tillsammans med guiden gick hon runt och gav oss en smutt i glaset. Sött. Samma sak med nästa sort - sött. Och nästa sort - sött. Tills vi fått smaka på de 8 sorter, som syns på bilden.


 
Likörerna såldes i originella flaskor. Här i form av kvinna och man i traditionella kläder och ett fyrtorn.

Fabriken har fått sin namn efter kvinnans huvudbonad.


Bästsäljarna är tydligen likör av ananas, passionsfrult och banan och någon slags brandy som kallades moon shine - om jag uppfattade (hörde) guidens översattning rätt.


Vi gick en promenad genom stan ner till vår lunchrestaurang alldeles nere vid havet.



Där började hortensian slå ut. På Sao Miguel växer hortensia i mängder. Vägarna kantas av hortensiabuskar och likaså ängar och hagar. Vi var tyvärr lite för tidigt ute för att få se blomstringen i full prakt.



Hästhage omgärdad av svart lavasten.


UTFLYKTEN FORTSÄTTER - NÄSTA GÅNG TILL TVILLINGSJÖARNA.


Varm kram,

Lambergsfrua   

   







  





 
 
Ingen bild

Sonen

24 maj 2013 16:56

Jag gillar verkligen den lummiga växtligheten vid Eldsjön, särskilt de där ormbunksträden. Det var ju liknande växter som fanns under skräcködlornas tid, det fanns ju vare sig gräs eller träd i dagens bemärkelse då. Vilket ger det hela en sorts urtidskänsla. Häftigt!

Att provsmaka likörer är något som aldrig fallit mig in och jag antar att ni inte köpte någon flaska? Fast det är ju en kul grej att ha provat på, misstänker jag.

Kram

Lambergsfrua

24 maj 2013 18:54

Visst var det fantastiskt vackert där i den tropiska grönskan. Några dinosaurier skulle jag inte skulle jag inte vilja se där ;)

Nä, vi köpte inte någon flaska, men faktum är att det fanns ett par smaker som var goda bl.a en cappuccinolikören och en som påminde om Bailey var faktiskt riktigt goda.

Varm kram,
Lambergsfrua

 
Yvonne

Yvonne

24 maj 2013 20:51

Å milde himmelrike, en likörfabrik! Det vore kul att få ett studiebesök på en sådan, jag som inte gillar whisky eller öl...men älskar likörer! Den där källan kanske var ungdomens källa...tur ni inte ramlade ner däri. Det finns en visa om nån som gör det och förvandlas till ett ägg, haha! Nu ser jag fram emot nästa del, jag älskar det här, att få följa med på resor så här!

http://www.yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

24 maj 2013 22:47

Ha ha ha! Jo, men jag kan också gilla likörer, men de här smakade nästan likadant allihop oavsett frukt.

Det där var inte Ungdomens källa, den kommer vi till senare och jag tvivlar p att du skulle ha doppat dig i det ärtsoppegula vattnet. Vi gjorde det 1986, men inte nu. Vi kände oss tillräckligt unga - he he. Och vi blev garanterat inga ägg då, inte vad vi ,märkt i alla fall ;)

Jättekul att du följer med på resan. Gör dig redo för en fortsättning innan helgen är slut :)
Varm kram,
Lambergsfrua

 
Ingen bild

Anita

24 maj 2013 23:13

Jaha, då har jag fått uppleva ännu mera mys med er. Blev så glad när du tog mig med till keramiken ... jag är ju såååå svag för sånt. Jag blev ju naturligtvis riktigt sugen. Fast kakelplattorna hade inte varit min favorit eftersom jag inte gillar för stora mönster. Fina var de men inte här.

Vyer så fina och lockande. Lyx att få sitta vid stranden och äta på en restaurang ...
Hortensiabuskar har jag haft en gång då vi bodde i Mullsjö. De var blå förståss (min färg) men de vita är vackra också naturligtvis.

Sist vill jag då nämna dessa likörer, men blev det inte väldigt sött eller sköljde ni munnen mellan proven?? Den lila flaskan påminner om en flska jag hade hemma för ett antal år sen och den likören gick inte av för hackor. Så god. Brukade avsluta mina fredagsstädningar med en liten lila likör men jag kommer inte ihåg vad den hette. jag hade köpt den på en resa utomlands men inte ens det kommer jag ihåg var.
Fantastiska bilder som vanligt och bugar och bockar och TACKAR för att jagg fått ta del av dina fina bilder och superbra skrivet (som vanligt).
Stor kram till dig min goa reseledare för denna guidning. TACK än en gång !!

Lambergsfrua

25 maj 2013 13:47

Kära vän! Tack snälla, jag blir alldeles överväldigad av alla lovord du strör över mig - men jag är självklart glad för att du gillar att följa med på min resa;)
Jag tycker också att de blå hortensiorna är vackrast. Om jag inte har alldeles fel är de bara så där ljusa, när de slår ut, sedan blir de blåa. Tror jag.

Det fanns väldigt många vackra bruksföremål där på keramikfabriken, tekannor, koppar, vaser m.m - det mesta i blått och vitt.

Likörerna var väldigt söta och någon munsköljning mellan varven var det inte tal om. Därför tyckte jag att de flesta sorterna smakade likadant - sött. Jag känner igen det där med lila likör, som väl var populär nån gång på 70-80-talet, men minns inte vad den hette.

Rune köpte en god cappuccinolikör som påminde om Baileys för att ge dottern, men vi köpte ingenting.

Glad och varm reseledarkram!
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lambergsfrua - Tisdag 14 sept 12:38

  Kvällarna kommer allt tidigare och det känns mysigt att tända ljus. Man kan ju hålla kvar lite av sommarkänslan med hjälp av väldoftande lavendel på ljusglaset.  Jag väljer att kalla den här tiden på året för sensommar, även om tidig höst är mer m...

Av Lambergsfrua - Fredag 9 april 16:45

  Det senaste året har helt överskuggats av Covid-19 med alla skrämmande rapporter om antal smittade, döda och biverkningar av olika vacciner. Mannen i Mitt Liv och jag har i möjligaste mån hållit oss isolerade och bara träffat vära närmaste utomhus...

Av Lambergsfrua - 17 december 2020 14:52


2020 är ett år som inte liknar något annat vi har upplevt och det närmar sig sitt slut. Den här julhelgen blir annorlunda för alla och även ensam för många. Vi kan inte träffas och umgås med familj och vänner som vi hade önskat, men på något sätt kom...

Av Lambergsfrua - 10 oktober 2020 15:19


Temperaturmässigt har vi inte fått höst här riktigt än, men det handlar nog bara om dagar, innan vi också har glidit in i den mörkare årstiden.Pandemin gör tillvaron lite ensam, men vi gör allt för att undvika smittan och håller oss på vår kant.   Då...

Av Lambergsfrua - 8 september 2020 15:15

Juli blev en blöt och förhållandevis kall månad, den månad då så många hade semester. Däremot bjöd både juni och augusti på fint sommarväder, ja några dagar till och med i varmaste laget för oss silverrävar.   Den här sommaren liknar ingen annan. Cor...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
29
30 31
<<< Maj 2013 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se