En dagsutflykt gick till den östra delen av Sao Miguel.

Vi började med att besöka den ena av Europas två teodlingar Cha Gorreana. 

Här odlar man 45 ha. Den andra ligger också på Sao Miguel men är bara på blygsamma 3 ha. Visste du förresten att svart te och grön te tillverkas av bladen från samma tebuske? Du kan läsa om hela tillverkningsprocessen här.

 
Den här typen av blommande "staket" mellan fälten gilar jag. 

 
Man tillverkar dessa sorter, som alla har olika egenskaper och passar till olika tillfällen - till morgonmålet efter maten eller till afternoon tea till exempel.

Här kan vi tala om tepåsar modell större. Många av maskinerna var med redan från starten 1883.

Maskinen för tepåsar är förstås ett nyinköp, som tyvärr visade sig vara en total felsatsning. Maskinen packade visserligen ner te i påsar, men snöret och den där lilla firmaeriketten saknades. Man har nu investerat i en helt ny maskin med alla tillbehör.   

Arbetet var inte igång, vid vårt besök. Fotografier på väggarna, gav oss ändå en uppfattning om, hur det hela går till. De torkade tebladen hälls ut på bordet och påsarna med lös-te packas för hand - så som man alltid har gjort.

Medan de flesta i gruppen stannade i butiken och köpte teer, föredrog jag att botanisera i trädgården.

Hortensia i mängder, både nyutslagna och i knopp.

   
Ståtliga Afrikas lilja med sin vackra blå färg.

Det fanns en hel del "vet-inte-vad-de-heter"-blommor också.

Det ser ut som någon typ av - hm - nä, jag vet inte.

Man behöver ju inte veta namnet på alla blommor man ser. Det går alldels utmärkt att njuta av dem ändå - äben om formen ibland är lite underlig.

En släkting till prästkrage borde det väl vara, men något namn har jag inte på den söta vita blomman. 

   
I Parque Natural da Ribeira dos Caldeiroes finns flera vattenfall och storlagen natur. I förgrunden syns azaleabuskar.

Vi åt lunch i Nordeste, där man aldrig stänger sin dörr för besökare - inte ens när man inte själv är hemma. Förr lämnades nycklarna alltid i dörren och fortfarande såg vi många dörrar, där nycklarna satt i ytterdörren.

Ett verkligt bevis för traktens höga luftfuktighet. Det blommarde i palmens stam!

Sådana här vi i blomkrukor hemma.

 
Det är aldrig särskilt långt till kusten och man har gjort i ordning flera platser med fin utsikt över land och hav.

 
Där finns ofta planteringar med frodig grönska. Det känns som att allt växer bra här. Stick ner en pinne i marken och den börjar grönska eller blomma inom kort.

 
Azaleorna hade nästan blommat över på vissa håll - men visst är de ändå en vacker inramning till den fantastiska utsikten.

   
Nästa Miradouro bjöd på lika vackra vyer.

 
Körde på kraterkanten till sjön Lagoa das Furnas och sedan ner i kratern, men ett närmare besök vid den sjön med omgivningar fick vänta till ett annat tillfälle.

Tillbaka på vår hotellbalkong fick vi besök av några duvor, som intresserat kollade oss. Det kändes OK, så länge de stannade på utsidan av balkongräcket.

HAR DU ORKAT FÖLJA MED PÅ RESAN SÅ HÄR LÅNGT, KANSKE DU ORKAR HÄNGA MED PÅ NÄSTA AVSNITT OCKSÅ - DET KOMMER...

Varm kram,

Lambergsfrua