Vi ville ju se mer av det vulkaniska området vid Furnassjön och följde därför med på ännu en dagsutflykt.

På väg österut från Ponta Delgada stannade vi till vid Miradouro do Pisao. 

På Azorerna finns sammanlagt fem städer och på Sao Miguel bara två - Ponta Delgada och Ribeira Grande. 10.000 personer krävs i ett samhälle för att få kallas stad. Detta är alltså en by - eller snarare samhälle.

På slingrande bergsvägar kom vi fram till Lagoa das Furnas norra strand och det svavelosande området med rykande och bubblande varma källor. Här gällde det att verkligen se efter, var man satte fötterna. 

Något som inte tycktes besvära änderna och den här "fulankan" vid sjökanten.    

På området fanns många "kokgropar" - cementrör nedgrävda i den varma marken där lokalbefolkningen tillagar sin nationalrätt Cozido. 

En gryta med kål, potatis, jams, morötter, oxkött, kyckling, svål och små skivor av stark korv och blodkorv sänks ner i kokgropen och ett trälock läggs på. 

Locket täcks noga med den varma sanden. Efter 6-8 timmar är cozidon klar att tas upp och avnjutas.
Det är mycket populärt för familjer att åka hit på helgerna för att laga mat och umgås. Restauranger i området med cuzido på menyn tillagar den här.

Man kan inte räkna med, att den kokgrop man hade senast är användbar vid nästa besök. Marken "lever" och den här kokgropen till exempel har fyllts med bubblande lera och är oanvändbar för matlagning. Den tidigare parkeringsplatsen fick fyttas, då marken blev för skör och började svikta.  

Visst är det förvånande att det kan växa och grönska i värmen och svaveldoften, men den här ljungen tycktes trivas alldeles utmärkt. 

Vattnet kokade och bubblade med olika intensitet - ibland ganska lugnt och ibland ganska våldsamt.

 
Här var det i alla fall ett träd, som inte mådde så bra längre - men jag tycker det är vackert ändå. Det skulle passa förträffligt i en trollskog. 

Man kan nästan få för sig, att trädrötterna söker sig uppåt i stället för ner i den starka värmen - fast jag vet inte, om det är därför den här vackra "rotmattan" har bildats.

Det var mycket vatten i Furnassjön. Det faktum att sjön saknar avrinning, men har god tillrinning är ett stort problem. Sjön är övergödd och bottensedimentet ökar ständigt. Om inget görs kommer den att förvandlas till ett träsk. För närvarande är sjön bara 12 meter djup.

På forskningsstationen Furnas Monitoring & Research Centre arbetar man hårt för att rädda sjön genom många olika åtgärder, bland annat genom att plantera träd för att förhindra urlakning av jorden.

Man har också satt upp fågelholkar - alla med olika dekor. Jag tror inte fåglarna bryr sig, men det var roligt att titta på.

Bänken i forskningscentrets reception  gillade jag. Vi fick mycket och noggrann information om sjöns status och arbetet på forskningsstation av en riktig eldsjäl. Tyvärr hörde ingen av oss mycket av det som sas. Däremot hade vi stor behållning av den film som sedan visades - med svensk text.

 
Vi åkte ner till byn Furnas, som ligger längre ner i kratern än sjön. Då förstår man, att det inte går att skapa någon enkel avrinning från sjön - det skulle dränka byn.

På ett ganska litet område finns här 28 aktiva källor, som dessutom är lite häftigare än dem vid sjön. Även svaveldoften är kraftigare. Till för bara något år sedan kunde man kliva omkring fritt bland källorna här på området. Tyvärr visade det sig, att en del turister klev omkring lite väl fritt.  I sin iver att fotografera tog de ett steg för mycket baklänges... Nu är det förbjudet att gå in där.

"Djävulens gap" kändes lite skrämmande. Där bubblade det och pös mer än på andra ställen - och det var djupt. 

Vid en källa erbjöds vi att smaka på det varma kolsyrade vattnet. Vår go'a och kunniga guide höll handen framför vattenstrålen, så det bildades en lite skål bakom den. MiML smakade, men inte vänne R. eller jag. Det är ingen tvekan om att vattnet är järnhaltigt med tanke på de bruna avlagringarna på kaklet - kakel som troligen är tilverkat på fabriken i Lagoa. Jag är för väluppfostrad för att skriva, vad jag tycker att det liknar - ja inte kaklet, alltså   

I parken vid källorna grönskade och blommade det. Det här är Nyazeeländskt Julträd har jag fått veta av bloggbesökaren Charlotte Revenfelt. Tack!

Men azaleor känner jag i alla fall igen.   

Så var det dags för cozadolunch på en trevlig restaurang. Det här fatet var för fem personer och låt mig bara säga att jag åt mycket kål... Vinet var i gengäld alldeles utmärkt.

Terra Nostraparken nära Furnas har anor från 1780. Då köpte öns amerikanske konsul Thomas Hickling lite mark och lät bygga sitt sommarresidens här. Sedan dess har stället haft flera ägare, men 1937 öppnade man parken för allmänheten. Idag arbetar 14 trädgårdsmästare här och man försöker hela tiden utveckla parken och bland annat bevara de ca 850 endemiska arter d.v.s arter som finns på Azorerna.

Man har som mål att skapa en park med flest endemiska växter i Europa. 

Här vid det vackra residenset ligger Ungdomens källa. Det ärtsoppeliknande färgen beror på den stora mängden järn i vattnet. Siktdjupet är 0 cm, men vattnet sägs stoppa åldrandet hos dem som plaskar runt där ett tag. Både MiML och jag badade där för 27 år sedan och inte hjälpte det på oss i alla fall...   

   
Efter badet körde vi upp på kraterkanten med strålande utsikt över Furnassjön.

 
Och byn Furnas förstås. Häruppe blommade mängder av azaleor.

 
När vi vid hemkomsten till hotellet satt på vår balkong, såg vi den här trion ta sig fram på Avenidans
cykelbana. Åkaren i mitten verkade ovan och såg ganska rädd och osäker ut...

Som vanligt kom nyfikna duvor trippande utanför balkongräcket. 

När MiML sträckte ut handen med ett chips, kom den genast upp på räcket och nappade åt sig godbiten - direkt ur handen. Inget som ska uppmuntras, men lite roligt var det allt. 

NU ÄR DET BARA ETT AVSNITT KVAR!

Varm kram,

Lambergsfrua   

 

Maria

29 maj 2013 17:19

Lika bra att kommentera del 5 och 6 på samma gång - och fyran också om jag missat den. Riktigt intressant läsning och härliga foton. Bollblomman är en klar favorit, men de andra ser ju rätt OK ut de också ;)
Bilderna från Lagoa das Furnas fick mig direkt att tänka på Lassen Volcanic Park och Bumpass Hell - och hur hårt jag höll Erik i handen....

Lambergsfrua

29 maj 2013 22:31

Hm, nu var det så att del 6 inte var klar men låg ute i halvfärdigt skick av misstag. Men visst är det så att Furnas påminner om Lassen Volcanic Park. Var det inte där som Erik absolut ville ha vantar, för han frös om händerna, när han kramade en snöboll för att kasta på Uffe? Hörliga mnnen;)

Kramrn,
Ma

 

Yvonne

30 maj 2013 17:33

Nu har jag läst om allt fint ni sett. Och jag tror nog att ni fått med er lite vatten från källan! Ungdomens alltså. .. Bara ett avsnitt kvar? Hm.. ;)

http://www.yvonneeblogg.blogspot. com

Lambergsfrua

31 maj 2013 11:51

He he - vi spädde i alla fall inte på mera. Vi avstod dopp i ärtsoppan denna gång ;)
Japp, bara ett avsnitt kvar *garv*
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Anita Fridén

30 maj 2013 18:59

Vilka underbara bilder ... oj, jag har avnjutit mitt kaffe med dina foton och läst och begrundat. Vilken underbar stund jag haft.Jag förälskade mig i den bilden där kokgropens lock täkts med den varma sanden. Vilka underbara förger ton i ton och så alla dessa vyer ... Jaa, du till och med jag blir stum.
Jag är så glad att få ta del av dina bilder och din berättelse bästaste Lambergsfrua !!
Stor kram till dig och än en gång TACK !!!

Lambergsfrua

31 maj 2013 11:55

Varsågod Anita! Jag är bara glad att det finns en liten uthållig skara, som inte tröttnat att följa med på resan redan efter första delen. Det har jag nästan gjort själv nu ;) Men det var så mycket vackert och intressant, som jag vill visa och berätta om och då blir det så här.
Nu tar jag sats inför den sista delen och sedan får jag hitta något annat att sysselsätta mig med...

Varma kramen,
Lambergsfrua

 

Ingrid

30 maj 2013 21:52

Vilket intressant referat!
Den här turen gjorde inte vi, men den hade uppenbarligen en hel del att bjuda på och ett bad i den där järnrika sjön skulle ju ha suttit bra. Åke och jag badade i Cleopatras källa vid Pamukkale i Turkiet, men vem vet om det hade någon effekt? Det är ju svårt att veta hur jag/ni hade sett ut utan de där föryngrande baden.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

31 maj 2013 12:07

Tack Ingrid! Vid vår resa till Turkiet för många år sedan skulle vi också till Pamukkale, men jag blev så illa sjuk därnere, att den fick avbokas.
Badade i havet, där en trasigt avloppsledning gick ut...Jag var ynklig flera veckor efter hemkomsten, så jag hade nog behövt få mig ett dopp i Cleopatras källa i stället för i havet ;)
Varm kram,
Lambergsfrua

 

wiper

31 maj 2013 08:45

Vilken vacker header, där skulle man stå och kolla och njuta. Ni ser verkligen till att uppleva så mycket som möjligt på era resor. Du tar dessutom toppenbilder och jag har då njutit av att kolla på dom och det är så intressant. Så häftigt att få uppleva en krater och bilderna lockar verkligen. Vilka kul fågelholkar som jag förstår piggar upp.

Härligt att det finns dom som försöker rädda sjön, sånt gör att man känner att det finns en framtid för kommande generationer. Jag kan riktigt känna röken från kokgropen. Detta måste jag visa min man. Vad fint det ser ut i städerna som ligger så vackert. Vilken häftig och rolig bild på din man och fågeln

Tack för en njutningsfull stund

Ha en skön dag
kramar

Lambergsfrua

31 maj 2013 12:13

Tack Wiper! Jag är bara så glad att jag får sällskap på resan.

Vi upplevde så mycket på den där veckan och såg så mycket vackert. Jag vill så gärna dela med mig och då blir det nog lite för många bilder - men man kan ju scrolla förbi några, om man känner för det;)

Forskningsstationen där vid Furnassjön kändes väldigt positivt och man arbetar intensivt och mycket seriöst där i samarbete med flera universitet i Europa. Jag tror att man kommer att kunna förhindra, att sjön förvandlas till ett träsk.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Sonen

3 juni 2013 08:25

Rubrikbilden blev ju kanonfin ;) Vad gäller den där fulankan ser det ut som om den har skor på sig (samma sort som Dinseys Farmor Anka har på sig), om man inte tittar direkt på fulfötterna utan lite ovanför. Testa får du se. Det behövs nog tjocka fötter för att inte skålla simhuden, kan jag tänka mig.

Tanken på en ungdomens källa är förmodligen urgammal, med tanke på alla kulturer som trott att vatten är en passage mellan oss och gudarna. En befängd tanke naturligtvis, men jag hade inte blivit ledsen om myten vore sann ;) För övrigt påminner namnet Furnassjön om "Furnace lake" vilket onekligen skulle vara passande.

Jättefina bilder från en intressant plats, och bra texter som vanligt :)

Kramis

Lambergsfrua

4 juni 2013 12:25

Visst blev den bra! Jag är jättenöjd på alla sätt och vis. Jag ska kolla fulankan lite närmare. Änderna som plaskade omkring i vattnet nedanför "ankan" verkade inte alltför upphettade - enkelt sätt att få kokt and annars *flin*.

Ungdomens källa finns ju på många håll i världen och många har nog både badat i och druckit av den i hopp om att förlänga ungdomen och därmed livet. Hur någon bara kom på idén att det där ärtsoppsfärgade vattnet skulle kunna vara hälsosamt övergår mitt förstånd - men visst, både pappa och jag klev glatt ner i det för 27 år sedan...

Tack för "fådda rosor" ;)
Kramen,
Ma

 

Charlotte Revenfeld

12 juni 2013 21:35

Hej !

Vilka fantastiska bilder och härlig text,trädet du inte visste namnet på heter Nyazeeländskt Julträd,samma träd som också finns på Santo Cristo torget inne i Ponta Delgada,det trädet är sedan 1870
Mvh Charlotte

http://Sverige

Lambergsfrua

13 juni 2013 16:07

Hej Charlotte!
Vad trevligt att du tittade in och gillade vad du såg. Och stort tack för att du gav mig namnet på det vackra trädet.

Det är det som är så fantastiskt med en blogg - man kan oftast få svar på saker man undrar över eller är osäker på.

Varma hälsningar från ett regnruskigt Karlstad,
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...