Karlstad - Göteborg - London/Gatwick - Tonbridge

Vi tog förmiddagståget ner till Göteborg, där Sonen mötte oss.

Vi ville ha lite tid tillsammans med honom eftersom det var hans födelsedag. Det blev kvalitetstid och födelsedagslunch, innan vi tog oss ut till Landvetter och kvällsflyget till Gatwick. På planet hamnade jag bredvid en bedårande söt liten tös på cirka tre år. Hon reste med sina unga mamma och visade på alla tänkbara sätt, att hon var den som bestämde.

Säkerhetsbältet var till exempel inte att tänka på. Hon gled ur som en hal ål och var fullständigt lealös, när mamman försökte lyfta upp henne från golvet och montera fast henne i stolen. Jag omfattades av hennes missnöje och fick jag mig flera rejäla sparkar. Tur att mamman hade sin mobiltelefon att förnöja sig med, när vi väl kom upp i luften...

Det tog bara 1 timme och 45 minuter till Gatwick, som är Londons näst största flygplats. Den är också världens största flygplats med bara en startbana - om nu det är något rekord att vara storl över... Störst är förstås Heathrow.

Transferbussen tog oss till Tonbridge som ligger sydost om London. Här bodde folk redan på 1100-talet. På medeltiden blev den en viktig handelsplats med sitt utmärkta läge mellan London, Hastings och kontinenten. 


Vi bodde två nätter på Hotel Rose and Crown, som under 1700- och 1800-talet var en viktig hållplats på rutten London - kusten. Sträckan trafikerades av fyrspann en gång i halvtimmen. Nu parkerade vår buss utanför hotellet i stället.


Stilla flyter Don - nej Medway är det som flyter här.


Det ursprungliga Tonbridge Castle byggdes här på 1000-talet, men det ersattes av en  stenborg redan på 1100-talet. 

 
Vår ungefärliga resrutt och de platser vi besökte eller reste genom på resan.

Sissinghurst Castle & Gardens och Biddenden vineyard

En utflykt till Sissinghurst Castle med sin fantastiska blomsterträdgård. Redan 1305 var slottet så pampigt att kung Edward I behagade komma på besök och övernatta här. Även drottning Elisabeth I har sovit sin skönhetssömn här.


På 1930-talet köptes slottet av paret Vita Sackville West och Harold Nicolson - hon författarinna och han diplomat, politiker och författare. 

Trots att de var bisexuella med lesbiska och homosexuella förhållanden på varsitt håll, kunde de ändå inte leva utan varandra. De fick två sönder tillsammans. Deras något udda äktenskap skidras av sonen Nigel Nicolson i boken: Porträtt av ett äktenskap.


Trädgården är indelad i flera "rum" åtskilda av vackra tegelväggar eller välklippta häckar. Trädgården sysselsätter åtta trädgårdsmästare. 


Den dekorativa växten martörn gör sig bra mot det röda teglet. 


Jag har förstås många fler foton av blommor, men jag ska begränsa mig för att inte bli tjatig och tröttsam.   

 
Vi såg ganska många sådana här toppiga byggnader i omgivningarna. Man odlar en hel del humle och det här är torkhus för humle.

På de engelska TV-programmen "Home or away" och "Ett hus på landet", ser man ibland hur humletorkar har byggts om till originella bostäder. Måste vara rätt svårmöblerat.

 
Bíddenden vineyard var nästa punkt på agendan. Vi fick en guidad rundvandrig på ägorna i solvärmen. Ägarfamiljen Barnes hade först äppelodlingar, men kunde så småningom inte konkurrera prismässigt med importerade äpplen. 1969 började de att odla vin i stället och under åren har odlingarna utökats. Mest odlas druvan ortega, som visat sig vara tåligast.


Utanför "fabriksbyggnaden" stod en gammal äppelpress från 1600-talet, som i alla delar är original - till och med träskruvarna finns kvar. Idag duger den bara som museiföremål.

Rundturen avslutades med ett glas kallt vitt vin utanför den lilla butiken. Mycket uppskattat i värmen. 

 
Man odlar 11 druvsorter och producerar både vitt, rött, rosé och bubbelvin - förutom cider och nattvardsvin.  Man satsar på kvalitet i stället för kvantitet, så produktionen räcker inte till export, men man har vunnit flera prestigefyllda inhemska priser för sina viner.

Middagen på vårt fina gamla hotell var synnerligen - hm - annorlunda. England är ju inte främst känt för sina kulinariska smaksensationer. Det är väl därför som kockar som Gordon Ramsey och Jamie Oliver är så hyllade.

Det blir vegetariskt meddelades från hotellköket. Jaha, inget fel i det. Men kocken måtte ha fått en riktig knäpp. Till förrätt serverades Salad nicoise - utan tonfisk och ägg. Huvudrätten bestod av kokt ris med några förskrämda gröna ärter i, pommes frites och en liten bit grönsakspaj - utan grönsaker. Vid det här laget var vår guide märkbart irriterad och tog ett allvarligt snack med kocken.

Snabbt korkades vinflaskor upp och vi bjöds på varsitt glas vin som kompensation. Desserten av svarängtyp var helt riktigt god. Jag undrar bara, hur gör man en vegetarisk sockerkaka?

Fortsättning följer