Tonbridge - Brighton - Salisbury

När vi lämnade Tonbridge körde vi igenom grannstaden Tunbridge Wells. Nej jag har inte stavat fel. Vi bodde i Tonbridge med o, men grannstaden heter Tunbridge Wells med u.


Där ligger den berömda skolan Skinner's school. Enbart för pojkar.

Skolan har skickliga lärare, som framför allt är specialister på undervisning i matematik och naturvetenskap. Eleverna går ut med toppbetyg - högt över genomsnittet i landet och de allra flesta går vidare till högre studier.

I Brighton besökte vi kung Georg IV:s palats the Royal Pavilion. Tyvärr blev mitt foto misslyckats, men jag lägger in det foto jag tog 1970 i stället. Och inne i slottet får man absolut inte fotografera. Vakter står i varje rum och kollar att ingen bryter mot förbudet.

Redan som prins blev Georg IV förtjust i Brighton, som låg på behörigt avstånd från London. Här kunde han ägna sig åt sina favoritsysselsättningar - vin, kvinnor och sång. Och hästar.

Hans enda barn, dottern Charlotte dog före honom och även hans båda bröder. Närmaste arvinge till tronen, blev då brorsdottern Victortia som så småningom efterträdde honom. Hon blev den regent i världen, som suttit längst på tronen - men om några år kan det rekordet slås av nuvarande Elisabeth II, om hon får leva och ha hälsan.

Lite kuriosa: 1994 gjorde engelsmännen en film om Georg IV:s sinnessjuka pappa Georg III. Engelska filmer brukar gå väldigt bra i bland annat i USA, men inte den här. Man hade ju inte sett Georg I och II...    


Efter att ha strosat runt i den gamla stadsdelen The Lane gav vi oss ut på the Brighton Pier, där engelsmän och turister roat sig sedan 1899. Dagen var blåsig, så det var inga som badade.

  Längst ut på piren finns ett litet tivoli med både spökhus och läskiga snurrerunt-grejer. Den där rutschkanan uppskattades högt och rent av våra barn den där gången 1970.

 
Och minsann åkte inte Mannen i Mitt Liv där också. Fast rutschkanan ser inte riktigt likadan ut idag - men det gör å andra sidan inte MiML eller barnen heller .


Vi tog ett glas vin på mysiga Victoria's Bar och förundrades över den rödhåriga kunden. Det är kul att titta på folk - people watching.   

Det påstås att stans bästa fish & chips serveras på piren och vi kan bara  hålla med om att den var väldigt god.

 
Som alla städer med självaktining har förstås även Brighton ett pariserhjul - men det var inte många som åkte.

 
Vi fortsatte västerut längs sydkusten. Tidvattenskillnaden märks rejält med till synes strandade båtar vid ebb.


Vi såg flera personer som letade musslor och en hel del vindsurfare. 

Även staden Worthing har en pir. Var man kan köpa den färska fisken framgår inte av den hemsnickrade skylten.

 
Inåt landet till Salisbury och the Red Lion Hotel med anor ända från 1100-talet. Troligen landets äldsta  eller rentav världens äldsta hotell som drivits som hotell genom åren.
Inget rum var det andra likt och både golv och väggar var lite skeva och vinda.

 
Ett hotell med mycket charm och intressant histioria - om än något blommig inredning i vårt rum.

Salisbury är nog mest känd för sin katedral - och för att ha flest pubar i landet i förhållande till folkmängden.

I katedralen förvaras ett exemplar av Magna Charta.  Jag fick tyvärr inte något bra foto av katedralen, så ni får kolla här i stället.

Fortsättning följer