Lambergsfruas  blogg

Alla inlägg under augusti 2013

Av Lambergsfrua - 5 augusti 2013 14:00

Paret har många vänner. Sommartid är ”Stugan” den naturliga samlingsplatsen för både vänner och släktingar - och deras barn. Egna barn låter vänta på sig. Man kan tänka sig att det är en sorg, men inget de talar om eller visar utåt. Vad släkt och vänner eventuellt tycker och tänker vet vi ingenting om. Vi kan bara gissa.

Så plötsligt händer det! Efter 10 års äktenskap är hustrun gravid. Jag tror att de känner sig både överväldigade och lyckliga. Och kanske lite rädda. Tänk om något går på tok, nu när de väntat så länge. Nej, sådana tankar måste snabbt slås bort.


 
Inget händer och deras efterlängtade barn visar sig vara en dotter. Hon föds på en söndag, dessutom med ”segerhuva”. Det borgar för den ultimata lyckan enligt gammal folktro och det vill de nyblivna föräldrarna förstås innerligt gärna också tro.

Innan mamman och dottern ska åka hem från BB, döps flickan där tillsammans med andra nyfödda barn.  Det är mycket vanligt på den tiden. Mamman försäkrar senare, att det var en både stämningsfull och vacker ceremoni. Oavsett dopnamn, kommer pappan att omväxlande kalla henne Fia eller Fialotta. När han talar om henne säger han helt enkelt ”Flickan”


På fotot ser vi den stolte och lycklige pappan hålla sin lilla dotter ömt i famnen. Hon är väl inte alldeles nyfödd där, men det är det tidigaste fotot som finns på henne. Troligen är dottern klädd för en hösttur i barnvagnen. Den toppiga luvan är en moderiktig detalj och inte bara ett lustigt påhitt.

 

 


När Flickan börjar tulta omkring på egna ben blir plötsligt sjötomten ett bekymmer. Inget får ju äventyra Flickans säkerhet. Pappan köper flera meter hönsnät och hägnar noggrant in tomten mot sjön.

På bilden syns det tydligt bakom Flickan. Hon har fått en  egen vattenkanna och hjälper till med trädgårdspysslet. Den är röd, som så mycket annat av hennes tillhörigheter. Grinden mot det lockande vattnet öppnas bara, när någon vuxen finns med. ”Flickan” älskar att bada, så grinden öppnas ofta.

Det provisoriska staketet av hönsnät blir kvar tills Flickan lär sig simma. Är det kanske frihetslängtan som gör, att hon är som en fisk i vattnet - och lär sig simma innan hon fyllt sex...

Varm kram,

Lambergsfrua

 

 

Av Lambergsfrua - 4 augusti 2013 18:00

Mannen och hans hustrun är  förtjusta i att tälta och göra långa vandringar i naturen. På helgerna brukar de packa tält och matsäck på motorcykeln och dra ut till favoritstället nära  Norsborg. De kallar platsen ”vår tomt”.

Så småningom växer längtan efter att få en egen plätt att slå upp tältet på. De får kontakt med en person, som säljer tomtmark i skärgården för 2 öre kvadratfoten.

De slår till och köper en liten tomt med tre stora tallar på en sluttning mot sjön. I dagens mått mäter den ungefär 600-700 kvm.  

Under den stora depressionen i början av 1930-talet, rekommenderar en god vän dem att överge tältet och bygga en stuga på tomten. Virke är billigt på grund av att Ryssland dumpar priserna. De tvekar först, men låter sig till slut övertalas.  Ingen av dem har höga inkomster, men båda har heltidsarbete, så har de råd. Trampet av små barnaskor har tyvärr uteblivit. De tillhör redan då gruppen DINK – double income, no kids.


Med hjälp av goda vänner bygger sin stuga. Det är en vinterbonad sportstuga med ett rum och kök med veranda mot havsviken. De gräver och jämnar ut slänten till en terrasserad tomt. Röjer vass så sandstranden kommer fram. Där tvättar hon sig morgon och kväll. Hon planterar olika stenpartiväxter på de torra slänterna.


De planterar bärbuskar och ett par fruktträd, odlar grönsaker och egen potatis förstås. Ljusa sommarkvällar ror de ibland ut på sjön och lägger nät, som sedan vittjas i arla morgonstunden. Fångsterna är inte stora, men en och annan matfisk dras upp ur vattnet, fileas och steks gyllenbrun i smör.


 

Motorcykeln är nu utbytt mot en bil, precis som de planerat.
Hon är alltid lika elegant klädd, när de åker till stugan. Väl där hängs de vackra kläderna på en galge i garderoben och hon tar på sig en blå overall eller en lätt sommarklänning, allt beroende på vädret. Finkläderna tas på igen. när det är dags att återvända till staden.

De åker till stugan så ofta som möjligt Kanske inte lika ofta på vintern förstås. Vatten i pump på gårdsplanen och torrdass bakom husknuten är kanske inte den ultimata bekvämligheten. Vintertid åker mannen ändå ut dit ganska ofta på söndagarna för att kolla, att allt är OK.



 

Sommartid kopplar hustrun gärna av med att sitta på bryggan därnere till vänster i bild och meta med sitt långa bambuspö. Om hon inte hittar mask, agnar hon kroken med små rullade kulor av vitt bröd.
Innan hon slänger i kroken, spottar hon på brödet. Det lockar fiskar, har hon läst. Något som mannen starkt betvivlar - men han han skrattar bara. Han metar ju inte själv, så vad vet han om sånt.


I väntan på napp, tänder hon en cigarett av märket Florida. Hon njuter av titta ut över det rogivande vattnet och berget mitt emot - ja, hon njuter av att vara vara. Själva fisket är egentligen av undrordnad betydelse.

Så här fortgår livet för paret under tio år. Då först är det dags för ett litet barn att inta arenan.

Varm kram,
Lambergsfrua   


Av Lambergsfrua - 3 augusti 2013 19:30

Hennes föräldrar träffas på det vackra danspalatset Fenix i Stockholm – han är från Malmö, har flyttat till huvudstaden, tagit värvning och kommer dansen ensam. Hon är infödd Stockholmare och kommer tillsammans med sin syster. Han är stilig i sin välsittande kostym, blond med blågrå ögon och rena drag. Hon söt, lång och slank med det nätta ansiktet omramat av mörkt shinglat hår. Hon är faktiskt några centimeter längre än han, men ingen av dem bryr sig.

Hennes ögon lyser, när han bjuder upp henne för andra gången, sen för tredje gången och slutligen till sista dansen. När orkestern då spelar ”Jag klarar alla släckta fyrar…” kramar han hennes hand och ger henne ett lätt tryck på ryggen – och eventuella tidigare kärlekar är som bortblåsta. I alla fall är det så mamman senare beskriver det för sin dotter.

Redan när äktenskap förs på tal förklarar kvinnan bestämt, att hon vill fortsätta arbeta efter giftermålet – hon kan inte tänka sig att bli försörjd av en man. Hon är alltså kvinnosakskvinna långt innan ordet fanns i var mans mun. Mannen älskar henne och finner sig utan knot. Detta är alltså 1928, då de allra flesta kvinnor är hemma och sköter hem och hushåll. På 1930-talet har nio av tio svenska barn en hemarbetande mamma under sin uppväxt. Det är inget argument som biter på henne. Tvärtom


 

De gifter sig i Stockholms Rådhus med hennes syster och en gemensam god vän som vittne. Ett stiligt par med helt moderiktiga kläder. Båda ser både stolta och förväntansfulla ut, där de står i armkrok. Efter en god middag på restaurang tillsammans med vittnena, beger sig de nygifta till sitt hem på övervåningen i en Huddingevilla.


  Bröllopsresan går till Köpenhamn – på hans motorcykel. Hans stolthet - men han ska byta ut den mot en bil, så snart han får råd. Titta bara på kläderna! Hon har skinnrocken på, men har bytt till nätta skor och trendig hatt. Han har klätt sig i vit skjorta, kavaj och slips. Visst ser det ut, som att han har äppelknyckarbyxor med strumpor och kängor. Hur som helst - elegant! Han håller en bok i handen. Troligen en guidebok över Köpenhamn sevärdheter.


På slingrande, gropiga grusvägar tar de sig ner genom landet till hans släkt i Malmö, men målet är som sagt Köpenhamn. Hustrun kommer senare att med lätt anklagande ton beskriva resan på ”bönpallen! som att sitta på en ”stenhård margarinlåda”. Mannen sitter däremot på en bred fin läderklädd sadel och förstår inte riktig hennes klagan.

I Köpenhamn visar han henne alla sevärdheter. Som skånepåg har han varit i staden ett flertal gånger och vill dela med sig av sina kunskaper och visa hur fint det verkligen är.

De överrumplas av ett kraftigt åskväder med störtregn, blixtar och dunder. Hustrun, som är extremt känslig för åskväder, faller ihop där på gatan. Mannen drar snabbt in henne i en port, tycker situationen är pinsam och ber henne skärpa sig. Vilket hon förstås inte kan. När hon kvicknar till känner hon sig ledsen. Han tröstar och inser där och då, att han har gift sig med en mycket speciell kvinna – och det gör honom faktiskt stolt.

Varm kram,
Lambergsfrua   


Av Lambergsfrua - 1 augusti 2013 14:30

Sommaren 1961 är som de flesta svenska somrar. Den bjuder på ömsom regn, ömsom sol och värme. När det här fotot tas, är det en strålande skön dag i juni 1961.

Det unga paret har känt varandra i flera år, men det har inte tänt till riktigt förrän hösten 1960. När känslorna djupnar, växlar de kamratringar i silver - den tidens alternativ till förlovning. Ringen blänker på hans vänstra ringfinger.


Hon är nu klar med sin lärarutbildning, han pluggar bland annat psykologi, pedagogik och ledarskap på NKI. De planerar bröllop till vintern.


Den här sommaren kör han buss åt SJ och hon arbetar som hembiträde i en trebarnsfamilj - au pair hade man sagt, om det varit utomlands. Men nu är det i Sverige och då benämns det inte lika elegant.


Hennes arbetsuppgifter är att underhålla/sysselsätta familjens lilla sladdbarn, 4-årige sonen B, fixa hans lunch, ordna pedagogiska och utvecklande sysselsättning åt honom - och dessutom stryka familjens tvätt. Att stryka bomullskjortor är lite av en utmaning för henne. Mannen i huset är väldigt noga med sina skjortor och vill ha dem riktigt släta. Familjens underkläder ska också strykas och vikas ihop snyggt och prydligt.

Hon får gärna baka om hon vill och tiden räcker. Hela familjen uppskattar hennes 

lilla specialitet - supersmarriga kanelbullar. Otur bara är att hon lyckats med konsttstycket att bita sönder en kindtand på ett kardemummafrö i en bulle. Pinsamt dessutom att bullen var nallad ur bullburken i skafferiet en sen kväll, när familjen sov...


Här har hon följt med på en av hans körningar till Stockholm. Fotot måste vara taget på en söndag, för då var hon ledig. Eller kanske en lördag eftermiddag.

I pausen inför återresan tänder han en cigarett, hon betraktar honom leende. Hon röker inte, men försökte tappert under sommarjobbet i USA året innan. Mentholcigaretter med filter, som de andra ungdomarna *tjejerna* rökte.

När hon kom hem, gapflabbade han åt henne och påstod, att hon "rykte". Helt värdelöst att bara puffa ut röken i stället för att inhalera. Det lyckades hon inte med utan praktfulla hostattackacker, så hon slutade tvärt. Det var ju egentligen inte gott, men då därborta i USA fungerade "rykningen" som ett socialt kitt med andra jämnåriga.


Han har under vintern gått ner 40 kg, är slank och smidig som en vinthund. Eller nåja - nästan. Hon tycker det i alla fall. Han är självklart klädd i sin uniform. Nu under rasten hänger den varma kavajen inne i bussen, liksom uniformsmössan. Han har lättat lite på slipsen - men uppkavlade ärmar är inte att tänka på.

 

Hon har en blå kjol med vita ränder. Hon har sytt den själv. Kjolar är lätta att sy och något annat syr hon inte. Inte sen den där gången, då hon hade köpt tyg och mönster för att sy en sommarklänning. Det blev bara en halv klänning - hon hade glömt den viktiga detaljen att lägga ut mönstret på dubbelvikt tyg ...

Senare, när barnen kommer, syr hon faktiskt en del kläder åt dem - men inget med ärmar.

Nu på 2000-talet syr hon ingenting, men ser med beundrar på dotterns framfart vid symaskinen.

Varm kram,

Lambergsfrua   





Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

RSS


Skapa flashcards